Hur reagerade era föräldrar när ni berättade att ni var gravida?
Min mamma blev helt chockad och jag längtar till chocken lagt sig för henne..
Tror de tycker att jag förstör mitt liv som blir mamma så tidigt men jag ser det inte så!
Jag är ju glad och lycklig för lillen även om det inte var planerat.
Så.. hur reagerade era föräldrar, hur reagerade ni, har ni fått det stöd ni vill/behöver ha?
/respire , Moa
Jag är 17, fyller 18 en månad innan BF, mina föräldrar blev nog också ganska chockade och hävdade besämt att jag förstörde både mitt eget och deras liv (har aldrig förstått hur de fick det tilla tt jag förstörde deras liv).
Våran bebis var inte heller planerad men vi ville utan tveka behålla barnet och mina föräldrar har haft jätesvårt att acceptera det. Min pojkväns föräldrar däremot är bara jätteglada.
Jag vill inte ha hjälp av mina föräldrar utan vill bara att de ska acceptera mitt beslut. vilken de inte riktigt har gjort (jag är i 7e månaden).
Jag förstår ifall det är jobbigt nu i början men oftast brukar ju som sagt chocken lägga sig med tiden. Mina föräldrar har blivit bättre på att hantera situationen än de var i början även ifall de fortfarande iprincip vägrar prata om bebisen eller grviditeten så skriker och härjar de inte längrte som de gjorde i början.
Jag hppas och tror att din mamma kommer ändra inställning med tiden, men kom ihåg att det är ditt liv och ditt beslut. Hur som helst kommer du säkert bli en jättebra mamma:)
Kramar Julia
Min mamma var lite skeptisk när jag berättade att jag var gravid. Hon tyckte att jag skulle fixa körkortet och plugga först. Men jag har gått ut gymnasiet och hade inga planer på att plugga vidare så det fanns ingen anledning till varför jag inte skulle behålla barnet.
Nu däremot är hon jätteglad att hon ska bli mormor och längtar efter sitt barnbarn.
Åh jag hoppas det kommer lösa sig.. Blä just nu känns det tungt :(
det gör det nog.
Min mamma grät i tre dagar. Det tog jag hårt och blev besviken.
Hon samlade ihop sig till slut och stöttade oss. Pappa sa ingenting.
Mina föräldrar är aktiva och engagerade morföräldrar idag.
Den bästa mormor resp. morfar man kan ha.
Nu väntar jag nästa barn. Jag var jätte nervös för hur mamma skulle reagera. Denna gången tog hon de med ro. Vilket var skönt.
Jag var 19 när jag blev gravid med första barnet. Nu är jag 22.
berniie: Kan tänkte mig det.. tar detta hårt också men jag väntar på att de ska acceptera situationen och glädjas med mig istället!
Hur gammal är du eftersom dem blev så där?
Jag tycker att så länge föräldrarna inte "måste" försörja ens barn så ska dem vara glada och stötta.
Jag var iof 20 nu när jag var gravid, min mamma blev glad men min pappa ja han var hur negativ som helst. Och hon var ingen ooops utan planerad 
Men nu är han glad och intresserad om hur vi har det...
Så det vänder!
Jag va 18 när jag blev gravid me min son och min mamma blev jätte glad när jag berättade. Hon va själv 19 när hon fick min bror. Nu är jag 21 och nummer 2 kommer vilken dag som helst och hon vart lika glad denna gång
Blev gravid som 16år, jag grät o grät o grät. Skulle absolut göra abort! Mamma vågade nog inte säga någonting eftersom jag redan var så förkrossad. Tror hon var riktigt beskymrad, sen fick pappa höra att jag var rädd att han skulle bli arg så han blev raka motsatten. De stöttade mig verkligen, sen när jag tvärångrade mig och ville inte alls göra aborten så blev de nog väldigt chockade men förklarade försiktigt vad det innebär att vara förälder. De var aldrig emot mitt beslut och de har älskat henne jättemycket sen första stund.