Ur wikipedia:
Vokalerna kan delas upp i främre, (i, y, e, ä), centrala (bl a ö-ljud, kort a) och bakre, (u, o, å, långt a) vokaler.
I svensk ortografi skiljer man mellan mjuka vokaler (dvs främre vokaler) och hårda vokaler (dvs bakre vokaler). Deras funktion i stavningen skiljer dem åt: samma konsonant-bokstäver eller kombinationer av dessa, blir olika ljud beroende på vilken slags vokal de står framför.
C får k-ljud framför hård vokal (till exempel
cognac,
cumulus), medan det får s-ljud framför mjuk vokal (till exempel
cirkus,
cykel)G uttalas med g-ljud framför hård vokal (till exempel
gata,
gunga) men får oftast j-ljud framför mjuk vokal (till exempel genom,
gitarr)K har k-ljud framför hård vokal (till exempel
kaka,
kopia) men representerar för det mesta tje-ljud framför mjuk vokal (till exempel
kedja,
kid)Sk blir just sk framför hård vokal (till exempel
skata,
skola) men blir
sje-ljud när det står framför en mjuk vokal (till exempel
skela,
skytte)