jag och min pappa - jag hatar dig verkligen

Ja, jag hatar verkligen dig, pappa. Du är ett svin. Inget mer än det.

Jag försöker hela tiden att få en bättre kontakt med dig. Men det går ALDRIG. Vet du hur mycket jag försökt? Vet du hur dåligt jag mår pga dig?

Nej, hur skulle du kunna veta det. Men du sårar mig hela tiden och jag vill bara skrika att jag hatar dig medans jag samtidigt älskar dig och vill ha din kontakt. Vill kunna prata normalt med dig för en gångs skull. Men det går inte, för du är inte normal. Du beter dig som du är bättre än alla andra och det sårar mig att inte du och Thomas kan komma bättre överens. Thomas är ju beredd att ge det en chans om bara du gör det.

Förstår du inte hur kasst jag mår? Vad vill du egentligen? Vill du förstöra mig totalt, få mig till botten?

Vem fanns där för mig under tiden jag blev mobbad i skolan. Inte du och inte mamma. Nä, för det var ingen. Jag fick gå igenom det helt själv. Den enda som verkligen förstod hur svårt jag hade det var en vikarie vi hade i skolan medans min mentor var pappaledig. Han förstog att jag mådde skit av all jävla mobbning. Alla kallade mig för lebb, hora, bredlast och vad nu dom kallade mig. Vet du hur djupt det sårade mig att du inte fanns där för mig?

Du har aldrig funnits där för mig. För det hatar jag dig för. Jag hatar att du stängde in mig och jag hatar att du hotade mig. Jag gjorde en polisanmällan mot dig för ett år sedan, tyvärr lade Uddevalla ner det för det inte fanns bevis att du verkligen hade hotat mig. Men jag tolkade det som ett hot när du sa "Jag sparkar in dörren om ni inte öppnar" och att du hade polisens rätt. När jag frågade polisen om du hade rätt till det sa dom Nej.

Jag är livrädd för att träffa dig. Jag är rädd att du ska slå mig, stänga in mig. Jag är rädd för allt. Jag vågar bara prata med dig via telefon och msn. Jag vill att du ska bara får träffa mig med en polis närvarande. För jag är så jävla rädd för dig. Du har skrämt mig. Du har gett mig psykiska men. När jag var liten och duschade hos dig, kom du in när du skulle kissa och varje gång råkade du släcka, jag vet att det inte var meningen. Men för det är jag livrädd för märka toaletter. Ljuset på våran toalett gick för ett tag sedan och jag vågade inte gå på toa förräns vi hade vart och handlat och då hade jag väntat i flera timmar. Det är ditt fel anser jag.

JAG HATAR DIG! Jag vill få bort ditt fula efternamn. Jag kommer inte våga låta dig vara i närheten av mitt barn. För jag vill inte att du ska sabba h*ns liv som du gjort med mitt. Jag önskar att du vore död.

--

Ett urdrag av breven jag skriver till min pappa för att hantera vad ha gjort mot mig. Det är värre saker än såhär. Behöver bara få allting ur mig, men idag mådde jag bara ännu kassare.