Min 3-åring, SÅ gnällig och SÅ mammig. Orkar inte med honom :-(

*ler igenkännnade* Min son är nästan likadan och lika gammal. Häromdagen när han och pappa skulle åka och handla så kom de tillbaka lika fort: - Mamma, jag vill inte...vad säger man? Pappa får inte göra något om jag finns hemma. Dock är han inte lika gnällig som du beskriver din son, men det där går i vågor.

När barnen är i denna ålder så kommer de in i "oidipusfasen" Dvs, man vill bli "av" med pappa så man kan få mamma för sig själv...pojkar vill gifta sig med mamma och flickor med pappa osv... Jag tycker att det är väldigt tydligt att vår son har gått in i den fasen med hull och hår

Pappan till mina barn har arbetat på sjön, borta 2 veckor hemma 2 veckor. (dock inte den senaste tiden), då märkte jag på Tobias att han efter ett tag var mkt avvaktande när pappa kom hem, han dög liksom inte. KAn tänka mig att det blir än mer märkbart när barnet är lite äldre. Det kan vara så att han inte litar på att pappa skall finnas kvar, eftersom han försvinner med jämna mellanrum.

Jag skulle gissa att det är en blandning av ovanstående och det är inte lätt att tampas med. Ge killen en chans med mkt egentid med pappa, de kan hitta på skoj saker tillsammans. Har du frågat honom varför han är så ledsen, han kankse kan berätta?

Lycka till, nu väntar jobbet!

Tack för ditt svar!
Jo, det e väl en fas antagligen..

Jag hoppas det blir bättre nu när pappa går hem på semester på tors o vi ska åka till landet.. DÅ ska Oliver o pappa få åka o bada o sparka fotboll tillsammans...Hoppas han kommer acceptera pappa bättre sen

JAg har frågat honom; varför e du ledsen?? Men till saken hör oxå att min son e inte så utvecklad i språket o så, och det är svårt att föra en ordentlig konversation med honom... Kanske därav lite gnäll med? Han kan inte uttrycka sig för att han inte är så duktig på att prata ??? och då kommer detta gnäääääääääääääälllllll ?????

Glömde säga det med, att vi väntar på en operationstid för att ta bort hans mandlar. Han snarkar mkt och har sömnapnéer.. Han är väl inte riktigt utvilad pga sin störda sömn..det kanske ökar på hans gnällighet.
Han verkar ha svårt att svälja maten, för han tuggar på den, sen spottar han ut den och är färdig.. Detta gör väl inte saken bättre heller i guess....

Är det fler som har det ngt likt??

När vi har haft sådana perioder så brukar vi göra som så att vi ger mamma lite överdrivet och pappa backar. Bara mamma byter blöja, matar, byter kläder, kramar kramar kramar, lämnar o hämtar på dagis, badar,leker, handla med mamma etc etc- det blir mammama överallt och lite till. Då brukar det efter bara 3-4 dagar bli så att min tös söker sig till pappa för mamma är för mycket på henne och jag tror att hon har fått tillräckligt med bekräftelse. Så vi ger med och hänger på hennes behov av mamma några dagar istället för att försöka leda in henne på pappa och slå ifrån (hänger ni med?)

Kan vara värt ett försök i 3-4 dagar i alla fall

Tack för tipset BArbaskön!!

Hörde nåt sånt här från barnpsykolog med, att man ska ge dem så mkt mamma de vill ha, för att de ska få känna sig trygga osv..

SÅ vi kör på med det o testar

Fast min son är 3 år och PAPPIG "nej, pappa köra vagnen" (kundvagnen) "nej, pappa göra det"... Jag kan känna mig totalt utstött ibland.

Vi gör faktiskt lite tvärtom vad gäller detta med mamma och pappatid. När våran son kommer in i dessa perioder av endast den ena duger så säger jag om det är mamma som är den som sonen efterfrågar att ikväll är det pappas tur att natta dig, pappan säger jag vill natta dig ikväll. Vi tycker att det verkar handla om hur mycket tid som mamma eller pappa har ägnat åt sonen. Jag känner jättemycket igen detta med att 3-åringen visar lite misstro mot den som har varit frånvarande ibland. Egentligen är det kanske rätt naturligt små barn har ju inget tidsperspektiv.

and
Ok, och det fungerar??

Igår em var jag tvungen att jobba, så då fick det ju duga med pappa...och det gjorde det då, när jag inte var hemma.
Så det kändes ju skönt!!!

I helgen var vi på liseberg....O det var bara jag som fick åka med honom. Annars vägrade han åka ngt. Å åker man från jkpg vill man ju att han ska ha roligt där, o inte bara sitta i vagnen. Så jag tänkte att han o pappa kunde åka, o jag o lillskruttan kunde strosa o titta på folk.
Men ack så fel jag hade. Pappa fick inte åka ngt alls...

I detta läge skulle jag nog lägga ner alla måsten och hålla mig hemma och köra på invanda rutiner och inte besöka någon eller bjuda hem utan LUGN O RO och ge mamma så mycket det bara går.

För det blir inte roligt för någon när det är så här och ni som föräldrar blir irriterade och det känner barnen och då krånglar de ännu mer och så är den onda karusellen igång rejält.

Tagga ner på alla måsten några dagar och bara vara och umgås och gör massor med saker med pojken hemma - kreativa saker pussla tillsammans, baka, lera, lego, måla. Testa mitt råd om att bara du mamma gör saker och allt med honom.

Testa 3 -4 dagar och om ni inte ser någon bättring så får ni köra på något annat - men då har ni alla fall försökt att bryta det tråkiga mönstret. Det kommer säkert bli jobbiga dagar för dig men om det funkar så kan det ju vara värt det. Skriv gärna och berätta hur det har gått.

Till Oxen:
Ja, det fungerar alldeles utmärkt. Måste klargöra en sak till, vi, jag och pappan turas om att natta alltid, oftast varannan kväll om det inte är något speciellt därav att vi säger till sonen att ikväll är det faktiskt min tur att natta. Såg att det det mer såg ut som om sonen är mammig så ger jag jag honom mindre tid och så är det inte. Vi håller oss till rutiner (oftast). Jag upplever det mer som om att min son vill testa vem som bestämmer ibland därav detta krav på bara den ena av oss, dessutom är det olika varje gång. Själv är jag höggravid och orkar helt enkelt inte jämt att leka eller lägga honom utan behöver lite egen tid och pusta ut. Jag tycker att det är viktigt att visa honom att jag anser hans far vara lika viktig som jag och tvärtom.

Känner förresten verkligen igen det där låtsats gråtandet liksom läppen neråt, djupa djupa suckar, axlarna neråt och så gärna gå förbi en spegel för att verkligen titta hur ledsen man är klämma fram hulkningar sedan gråt. Jag tycker det är lite sött- jag brukar säga till sonen- man får vara ledsen det är okej, vila dig lite och berätta sedan gärna varför du är ledsen. Ibland har jag inte riktigt kunnat låta bli att fnissa när han står där och kikar i spegeln för att kolla in hur han ser ut och hur ledsen han är, då blir han verkligen förnärmad. Det är nog jobbigt att var tre år och både jätteliten och stor ibland mellan varven.

tack för era tips råd!!!!

Jag ska testa lite att bara vara hemma o köra på enl våra rutiner..

Jag återkommer om några dar

and: haha det där med att spana in HUR ledsen man faktiskst är, känner jag väl igen