Ni som har förlåtit otrohet?!

Har ni barn tillsammans? Annars tycker jag inte du ska satsa mer på din sambo. Risken är väldigt stor att det händer igen!

ALDRIG!

Jag hade lämnat på studs, detsamma gäller min kille.
Spelar ingen roll om barn är inblandade eller inte.

Har blivit bedragen men förlät. Men vi har flyttat isär men inte gjort slut. Vi ska försöka att hitta tillbaka till varandra den vägen. Kändes lite för trångt hemma när båda gick omkring och inte sa så mycket så vi hoppas att detta är den rätta vägen. Svårt att bygga upp ett förtroende igen men älskar man någon så går det. Jag hoppas att det löser sig för er.

Och till er som säger att ni skulle dra direkt. Det sa jag också innan detta hände. Men när det väl drabbar en så tänker man annorlunda.

Nej vi har inga barn... jag har vaklat hit och dit om jag ska lämna eller ska jag fortsätta. vi har varit tillsammans i 6 år snart.. och nu är han jätte rädd att jag ska lämna honom. han gör allt för mig nu. han gråter jätte ofta, och svär hela tiden på att han ALDRIG ska göra om det. Det var sprit inblandat, mycke sprit. men man ska absolut inte skylla på det.... Men nu var han nykter på midsommarafton, när alla andra var jätte full.... så han försöker att bevisa för mig att han fixar att vara utan sprit... men jag är fortfarande jätte osäker på hur jag ska göra... Det gör så ont inom mig , jag älskar ju honom fortfarande

Jag har förlåtit, min hustru gjorde ett misstag för några år sedan, jag funderade mycket på hur jag ville ha det men beslutade att förlåta. Det tog ett tag men vi är fortfarande tillsammans och vi har fått två barn sedan dess
Konstigt nog så känner jag att jag litar MER på min hustru efter det här. Kan hon berätta en sådan sak för mig så känner jag att hon skulle inte hålla något hemligt för mig.

Det är ju iof bara hur JAG tänker, men ändå.

Fundera gärna på familjerådgivning om du känner att ni behöver hjälp med att prata.

Lycka till hur du än beslutar.

Drabbad- jag har alltid oxå sagt det, skulle detta hända mig så sticker jag på direkten... men det hände mig... och nu står jag här.. Jag önskar dig/er oxå lycka till!

Jag har förlåtit otrohet en gång. Det var med ett ex, vi hade ett bra förhållande förutom sexet som var si sådär... eller sexet var väl bra egentligen men blev inte av så ofta som han ville... han hade större behov än mig. Efter ca 2 år tillsammans gjorde han ett snedsteg och låg med en tjejkompis. Han kom hem och berättade själv vad han gjort och visade stor ångest. Jag valde att förlåta och vi fortsatte vårt förhållande... ett tag senare kom han hem igen och berättade att han hade hamnat i säng med denna tjej igen och då gjorde vi slut. Men efter att ha varit separerade ett tag valde vi att försöka en gång till men det gick inget vidare... nästa gång låg han med min bästa kompis och då fick både han och kompisen fara och flyga!!!!
Med mitt ex verkade det precis om att han trodde att eftersom jag förlåtit en gång så kunde jag fortsätta förlåta igen och han verkade inte förstå allvaret i vad han hade gjort... första gången var han ju så ångefull och mådde så dåligt men sen var det som om att det liksom blev fritt fram, han skulle ju ändå bli förlåten... trodde han!!!

Glondim- Tack för att du berättade... min sambo sa till mig att jag är en stor människa som förlåter... och vi är nog det vi som " förlåter" en sådan sak... men en fråga till dig, tänkte du mycket på dom två tillsammans? och förvinner "bilderna" efter ett tag? Det är det som är så svårt för mig... Jag mår dåligt när jag får upp dessa bilder.. men jag HOPPAS ju att dom bleknar med tiden...

Vi har varit ihop i sanrt 10 år och har en väldigt snårig historia tillsammans, med otrohet, depressioner, slagsmål, svek, uppbrott och så vidare.

Idag lever vi lyckliga i vårt hus på en liten ö och vi bråkar endast om disken och räkningarna. Ergo: det GÅR att förlåta. Det går också att förändra sig, utvecklas och kämpa tillsammans. Men det är väldigt tufft och krävs tålamod i mängder.

För vår del var det värt varenda droppe blod.