jag orkar snart inte mer

det är absolut inte bra att du hotar dem, barn födds inte elaka utan nått formar dem, de kanske mår dåligt av att flyttas mellan två hem sådär, alla barn klarar inte det

Nej jag vet att det inte va så smart men jag v i det skedet sååå irriterad, Jag har försökt prata med min sambo o berättat o han säger o vet om att de är jobbiga, mamman har väl en del i detta hos henne finns inga regler o hon är glad i alkohol så det är synd om barnen men han har försökt prata med mamman men ingen respons hon bara blir arg o skyller ifrån... Jag vill inte att hans barn ska göra så det blir slut mellan oss... o jag vill inte att vårt gemensamma barn ska bli som dem, tyvärr

förstår att det var i ilskan du sa så men som vuxen måste man tänka efter både en o två ggr innan man säger så till barn.
klart de blir såna om mamman dricker mycket o inga regler finns där.
kanske de på sikt skulle må bätter av att bo hos er

OJ, stackars barn. Jag är ledsen, men jag tycker inte ett dugg synd om dig. alla barn kan vara hur jobbiga som helst i dessa åldrar, särskilt om de har de tufft omkring sig, men du är vuxen och ska kunna ta det och ändå behandla dem schysst. Vad du och din sambo väljer att göra med dessa tre barn kan antingen stjälpa eller hjälpa dem. Om mamman nu är glad i alkohol och inte har ngn ordning så får väl ni stå för ordningen och kärleken. Att tvinga en pappa att välja mellan sina barn och nya smabon är GRYMT. Ursäkta att jag låter så hård, men jag talar av erfarenhet. Försök sätta dig in i deras kläder. Ditt uppdrag är att deras vecka få dem att känna att det är DERAS hem oxå och att det är en fristad där de kan få lugn och ro och må bra. Jag påstår inte att det är lätt, men de kommer inte att fixa det själva, det är ert uppdrag som vuxna. Jag föreslår att ni ber om hjälp utifrån att lägga upp en strategi som känns bra för dig och för din sambo.

Klart det är synd om TS! Varför kan det inte vara synd om en vuxen som upplever att det egna hemmet blir ett kaos varannan vecka? Kan väl vara synd om barnen ändå, eller? Förstår inte inledningen till growingbellys inlägg...

Så om jag tex. väljer att köpa ett hus som visar sig vara fuktskadat så är det inte synd om mig - för jag valde ju själv att köpa detta hus. Det är alltså aldrig synd om någon som har jobbiga grannar, eller blir mishandlad av sin man - för de har ju själv satt sig i den situationen...

Nej du, det är klart att det kan vara synd om vuxna människor som hamnar i jobbiga situationer - trots att det är deras egna beslut som gjort att de hamnat i denna situation. 

Okej. Jag håller med att det visst kan vara synd om TS. Det var inte snällt skrivet av mig. det kan vara en jättetuff situation, men jag står fast vid att det är hon och hennes sambo som är vuxna. Det är ju sannolikt så att det är svårt att älska andras ungar lika mkt som sina egna, men jag tycker att man är skyldig att försöka när det handlar om styvbarn. Har ens partner barn så väljer man inte bara partnern utan även dess barn - att ta med i beräkningen liksom. Partnern är förälder och på ngt sätt är man det FÖRE man är en partner. Alltså - moderskärleken är starkare och framförallt annorlunda mot kärleken till ens partner. Jag bara hoppas att det kommer lösa sig för dem, det är inte lätt med pusselfamiljer och det är därför jag ber dem ta hjälp av ngn utomstående som kan se nyktert på situationen och ge dem strategier för att lösa problemet.

Jobbig situation, men för det första varför bråkar dessa barn så mycket? Är det så även hos deras mamma? Är det något galet de behöver hjälp med? Försök utreda det.
Sedan så skulle jag föreslå att ni försöker ha alla barn varannan vecka och bara ert gemensamt varannan så ni får en chans att få i hop en hel familj inte dina och hans ungar. Sätt dig med pappan och sätt upp riktlinjer för ER familj, samla barnen och presentera dessa. Det ska vara regler, förhållningssätt men även det goda i livet, myskväll, utflykter m.m. Sätt upp ett gemenasmt mål och försök hitta på ett sätt att tydliggöra målet och att barnen lätt kan följa vägen mot målet. Typ Nannyjourens burkar med glaskulor eller liknande.

Får ni inte till känslan av att vara EN familj kommer detta aldrig att fixa sig.
Lycka till!