Min sambo blir alltid för full
Väljer att vara anonym i denna tråd eftersom det är ett ganska allvarligt ämne jag tar upp och vill inte "hänga ut" min sambo offentligt.
Ända sedan jag och min sambo träffades har han alltid haft svårt att kontrollera alkoholen. (Och det har tydligen alltid varit så enligt hans kompisar) Han festar inte ofta, men när han väl gör det blir han i 95% av fallen ALLTID för full. Hans kompisar festar varje helg och blir också väldigt fulla jämt. Och det är när han är med dem som det är värst. Kan tillägga att han är ganska känslig för alkohol, han blir påverkad ganska snabbt och när han festar med dem är han alltid den som blir fullast först. När han blir full blir han konstig, han blir som en helt annan människa, prtar om konstiga saker och ibland muckar han gräl (bara med mig) och det är mkt pga det som vi bråkar ofta på fyllan - Jag blir arg för att han blir för full och han blir sur för att jag "gnäller". Nu festar vi sällan tillsammans längre för jag känner att jag orkar inte, vi bråkar så ofta då och jag kan inte slappna av ordentligt. Har roligare på egen hand. De ggrna vi dricker ihop är isf vid lugnare tillställningar, om man är hemma hos ngn eller om man bjudit över några kompisar etc och då brukar det inte vara nå problem.
Men även om jag festar på mitt håll men vet om att han också gör det kan jag knappt slappna av då heller, är riktigt jobbigt. Dels är jag orolig för hans egen skull, ifall det skulle hända honom ngt. Sedan dels ang otrohet, jag vet att han ALDRIG skulle göra ngt nykter (han tar själv väldigt allvarligt på det, då hans far varit otrogen mot hans mor vilket ja tror satt sina spår) men när han är så full som han är vet han ju inga gränser vilket gör mig jätte orolig. Till sitt försvar säger han att "man har alltid en spärr, oavsett om man är onykter eller inte och jag skulle aldrigh vara otrogen".
När vi har bråkat om detta (miljontals ggr) så har jag försökt prata med honom om varför han egentligen dricker så mkt, men han pratar bara bort det. Det enda han säger är att han tycker det är gott, märker inte när det går för långt och att det är skönt att glömma saker och ting. Det sistnämnda förstår jag inte om han verkligen menar ngt med eller om han bara säger så.
varje gång han ska festa med sina kompisar blir jag ororlig, har svårt att dölja det och blir istället irriterad vilket han märker. Och då blir han i sin tur arg på mig för att han tycker att jag kontrollerar honom och att han inte får gå ut med sina kompisar. Jag VET att skulle han kunna kontrollera alkoholen och hålla sig lugn när han gick ut skulle jag inte oroa mig och skulle då inte heller säga ngt om att han går ut. Det blir som en ond spiral alltihop!
De ggr vi bråkar om detta blir jag så trött, förbannad och ledsen. Men vet inte vad jag ska göra, för vad man än säger blir det inte bättre. Det allvarligaste grälet vi hade sa jag det att jag snart inte orkar med detta om han inte skulle skärpa sig å då blev det lugnare ett tag. Sen efter några mån är det samma sak igen!
Blir så himla trött, ledsen och förbannad. För övrigt är han världens underbaraste pojkvän.
ngn med erfarenhet av detta?