Någon som "slutat" älska sin partner och sedan börjat göra det igen?

Jag tror att dem kan det om man bara kämpar och vill. Det beror också på vad som har hänt mellan er, hur mycket tråkigt som ni har upplevt. Men om ni fortfarande har känslor för varandra efter vad som hänt så finns det hopp.

Har du kvar dina känslor för honom?

Självklart kan känslor dö ut för att sedan vakna till liv igen

Det var precis vad som hände mig och min sambo tidigt i våras. Mina känslor på något sätt bara försvann, och jag valde att flytta ifrån honom. Efter ett tag så ringde han upp mig och frågade om jag ville följa med han och hans son (sedan tidigare förhållande) på festival eller vad det nu var. Tyvärr var jag tvungen att jobba, så jag kunde inte.
Men senare samma kväll så ringde jag upp honom och sa att jag ville träffas och prata, och det gjorde vi! Vi satt uppe hela natten och bara pratade ut, om precis allt! Efter det så dröjde det inte mer än en vecka innan jag var hemma igen för jag insåg att jag verkligen älskade honom och det är honom jag vill leva med resten av mitt liv

Hoppas att ni kan reda ut era problem...

Det som har hänt är att under min depression så är man ju som man är Jag skar även mej själv 2 ggr som han sedan såg. Det tog han hårt Även det att mna blir ganska "klängig" och tjatig under tiden eftersom min depression i det stora hela berott på mitt tidigare förhållande där jag blev sviken, slagen och bedragen i nästan 5 år.

Ja, jag har känslor kvar för honom. Absolut. Han säger att han Såklart har känslor, tror du dom stängs av bara sådär, sa han.
Han säger även att han skulle må skit om han såg mej med någon annan och visst märker jag av en viss svartsjuka/oro när han framåt helgerna undrar vad jag ska hitta på och så.

Inana83 Åh vad mysigt *Tack och Lycka till med livet!!*

"Min" kille har väl använt ordet "rädd" i våra samtal. Anatr att han menar att han är rädd att det blir likadant igen, han orkar det inte som han säger, orkar inte med en relation med tanke på hur krävande det har VARIT: jag markerar VARIT för jag känner själv och vet framförallt att min terapi och medeicin har hjälpt mej en lång väg och jag tror, kan aldrig vet, så jag tror att jag i princip är frisk nu. Från depressionen. Så känns det iaf, även när det är tufft i mellanåt, jag beter mej helt annorlunda.

Det är verkligen jätteviktigt att båda känner att kan få säga precis vad dom känner, att båda får utrymme att visa sina känslor öppet för sin partner.
Jag trodde inte att vårt förhållande innan var dåligt, men nu när vi har en HELT öppen kommunikation och jag känner att jag KAN berätta för min älskling hur jag känner i alla situationer så förstår jag ju att något var fel innan.

Har ni båda fortfarande känslor för varandra så finns ju kärleken där under ytan någonstans. Ni måste bara hitta vägen tillbaka till varandra

Tror du? Att den finns där, under allt negativt som tog överhanden?

Vad ska vi göra? Ska vi fortsätta som nu? Jag föreslog att han kunde komma hem till mej på fredag för att äta lite mat och se en film och han svarade "Kanske det" Så det tror jag faktiskt blir av! Kan det vara ett bra sätt? Att liksom börja om, att dejta, typ Inte älta det förflutna mer utan låta det som varit, bara få vara..?

Visst ni kanske kan ta det lugnt i början och börja dejta så att ni kan känna efter hur det känns.

Det är inte lätt när man är i en depression.

Har själv vart med om det i en tidigare relation. Jag betedde mig precis som du beskriver men samtidigt så stötte jag bort honom hela tiden för att "prova" honom om han skulle lämna mig eller inte. Jag kunde inte tro att han älskade mig och tvivlade på hans kärlek hela tiden. Stackare kan inte förstå att han stod ut med mig i 6 år. Det var jag som gjorde slut sedan.

Min osäkerhet ligger långt rotad i relationen till min kära pappa som aldrig har brytt sig.

Det är bra med terapi så att man kan ändra mönstret som man har inom sig och försöka att inte upprepa samma misstag gång på gång.

Önskar dig lycka till på fredag och hoppas att det blir en ny början för er!

Tack såååå mycket Anonym

Jag tror det. Min make och jag har haft en "7-årskris", i alla fall från min sida, du vet hur killar kan vara... Men det är bättre nu, men man måste jobba och prata om det.

Är relationen bra i grund och botten så finns det (förhoppningsvis) något att stå på och bygga vidare på.

Lycka till!

Relationen i sej är bra. Vi har dock bara setts i dryga året. Men vi är väldigt lika på många plan, tycker lika, känner lika. Ja förstår varandra, kan diskutera allt mellan himmel och jord i evigheter Åh framförallt är vi väldigt snälla mot varanadra.
Är det en bra grund?

Men, depressionen och dess biverkningar kvävde vår kärlek och jag hoppas verkligen det går att tända lågan igen men samtidgt vill jag inte vara påstridig och "tjata" på honom om oss. Utan mer ses utan krav, bara vara liskom och låta allt växa fram. Att man tillslut kke börjar sova över hos varandra och så igen..

jag trodde att jag inte älskade min man nån mer(trodde det i flera månader om inte ett helt år)och är depprimerad(håller på o blir bättre)men helt plötsligt så vände det,jag känner att jagälskar honom verkligen!

Och vi har (har haft)stora problem hela tiden men nu känns det positivt igen.
Var så nära att jag skulle lämna honom.

Så man kan få känslorna tillbaka!!

Härligt att höra

Det låter som en toppenide att börja dejta lite försiktigt igen , lära känna varandra på nytt. Jag tycker att jag känner min älskling på ett helt annat plan nu sedan vi separerade (även om separationen inte varade speciellt länge ), och våran kärlek känns på något sätt starkare nu än innan

Önskar er lycka till och hoppas verkligen att ni kan lösa allt...

Tack så himla mycket Inana83 för att du delat med dej och gett råd All lycka till!