Miss Scared-of-Everything...
Har läst lite om förlossningsskräck, men konstaterar att det allra främst verkar gälla de som redan varit med om en förlossning & därför har jag svårt att överhuvudtaget ta till mig någonting.
Jag har en extrem skräck för förlossningen, har haft det så länge jag kan minnas faktiskt. Jag vet inte vad det beror på, jag har inte hört speciellt överdrivna storys ens.
Jag har INTE fött barn tidigare, men min rädsla är så stor att jag rent ut sagt "undviker" att bli med barn fastän jag nu är riktigt babysjuk! Slutade med pillren för ett år sedan, men vi varken försöker eller undviker - eller tja, det kanske jag egentligen gör? Är livrädd varenda gång det är dags för mens, är livrädd att jag inte ska få mens & samtidigt blir jag lite,lite besviken att jag får det också. Helt sjukt!
Vad jag är rädd för? Allt. Smärtan förstås, men även för bedövning. Epiduralen är jag riktigt rädd för, men samtidigt vill jag ju givetvis ha all bedövning i världen när det är dags.
Nån som har nåt tips hur jag ska göra? Nån bra bok att läsa kanske? Kanske jag bör snacka mig till nånform av stödsamtal av BM fastän jag inte ens planerar barn?
Allt känns ju helt sjukt, men sjukast av allt är att vara livrädd för något som man egentligen vill.
