Min fot är uppsvälld och blå!

Jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen....På en gång!!!

Ring sjukvårdupplysningen för bästa råd!

usch då.. nej jag säger som de andra RING ev åk upp akut skulle ju faktiskt kunna va en propp....

kan ju vara en blodpropp så ringa och rådfråga vad du ska göra

Jag ringde till sjukvårdupplysningen!
Andra foten har också börjat svälla.

Fick prata med en jätte trvlig kvinna. Hon frågade om det fanns några sjukdomar i släkten med liknande åkommor.
Då kom jag på att min mamma sväller upp lite då och då.
På henne yttrar det sig på samma sätt. Men oftast så är det händer, armar, ansikte och rygg.
Hon har varit under utredning i snart 12 år och ännu har dom inte hittat något.
Kvinnan tyckte inte att det lät som en blodpropp, men om jag ville känna mig säkrare så skulle jag åka in akut för provtagningar och undersökning, HJÄLP!
Stannar nog hellre hemma och låter fötterna ramla av.
Det jobbiga är att jag sitter fast i min stol nu. Kan inte resa mig upp för benen bär mig inte. Det gör inte så väldans ont nu, mest en obehaglig känsla. Som när någon kroppsdel har somnat.

tur att det är hjul på stolen...

MVH

Sitt inte hemma ÅK in inte sitter du hellre där i en stol och dör.. det är inte att leka med...

förstår du är rädd men vi håller dig i handen på avstånd...

KRAM och lycka till

Âr det ett troll på gång? Ingen sitter väl hemma med såna symtom? Då åker man bara in, basta.

Ajabaja Fjuttan INTE spekulera........

blodpropp kan de väl se med ultraljud?

Bor du ensam?

Vad är det som kan hända om de sticker dig? Du säger att du hellre dör än tar ett stick. Ja, du dör ju inte av ett stick, det är ju ett som är säkert.

Jag har själv en enorm nålfobi och lider alla helvetes kval, men med min sjukdomshistoria så hade jag antagligen varit död idag om jag inte blivit opererad, jag har under mer än 30år varit in och ut på sjukhus och provtagningar. Varje gång så gråter jag, har ångest innan och när allt är klart så känner man sig som "var det inte mer än så här".

Vad jag gör är att det första jag talar om är att jag har nålfobi, sedan agerar läkarna/sköterskorna utifrån detta. Min fobi har blivit bättre, men jag är långt ifrån bra.

Tack för era hjälpsamma svar!
Jag åkte inte in den 7/7, var ensam hemma då och kunde inte köra själv och ville inte ringa en ambulans för en sådan sak.
När sambon kom hem den 8/7 så såg han mina fötter och körde in mig på en gång.
Efter 3 timmars väntan fick jag komma in till läkaren som sa att jag hade en extrem vattensamling i fötterna, men vad det berodde på kunde hon inte säga. För säkerhets skull gjordes ett ultraljud på min vänsterfot, som var mest uppsväld. Efter det var det inte tal om bara vattenansamling längre. Musklerna i min fotrygg var rejält uppsvällda, även de små musklrena i fotsulan var betydligt mycket större än vad de borde vara. Jag blev skickad till röntgen för att dom skulle kunna se bättre. Ledbandet i foten var ordentligt inflammerat.
Jag fick en tid till vårdcentralen den 9/7 och fick medicin utskrivet. En utredning skulle startas eftersom att det inte finns någon anledning till att mina fötter svällde upp så här. Dom ville också veta om det kunde vara min mammas mystiska sjukdom som spökade även hos mig.
Fick en tid i dag 10/7 för provtagning kl 11. Men jag vågar inte gå dit.
Det slår verkligen slint i mitt huvud när jag ser någon närma sig med en nål. I fler än ett fall har jag bilvit våldsam. det är ju inget som jag vill, men rädslan tar över och jag gör allt för att undkomma det obehagliga.

MVH// Fossingen

Vad är du rädd för? nålen? smärtan vid sticket?

Blunda så ser du inte nålen, salva så känns det inte, ha med din sambo

Sambon jobbar så honom kan jag inte ta med mig. Det är hela situationen jag är ärdd för. När jag var liten så höll 6 stycken sköterskor fast mig när dom skulle ta ett blodprov ur armvecket. Det gjorde väldigt ont. Så efter det har jag vägrat att lämna blodprover.
Eftersom att jag måste ha kontroll så går det inte att blunda eller vända bort huvudet. Även om jag vill. Varje gång när dom har börjat tvätta där dom ska sticka så får jag panik och slår mig fri och springer ut ur rummet. Emblakrämen är jag allergisk mot så jag kan tyvärr inte använda den.
Jag frågade om det inte fanns någon annan kräm som jag kunde använda, men det finns tydligen ingen.

Jo det finns embla men det hjälper inte mot hjärnspöken

Oj, vad jobbigt du har det! Jag har själv haft en äkta sprutfobi (kunde inte en prata om det tidigare) men har fått hjälp för det. En form av terapi där du utsätts för din rädlsa succesivt. Jag tycker fortfarande inte om sprut-situationen, men det är något jag kan hantera numera. Blev också fasthållen vid spruttagning när jag ar liten och mycket tyder på att rädlan och fobin startade där.

Jag tog själv kontakt med en vådcentral (började gråta så fort jag pratade med läkaren ---> remiss direkt) och efter en lång väntetid (halvår-år?) börja behandling.

Jag hoppas att du får hjälp med dina fötter och vågar ta dig till provtagninen!

Kram från mig!

Jo, glömde säga att själv inte var rädd för smärtan (som egenligen inte är någon smärta) utan problemet låg mera att låta någon annan ta kontrollen för en kort stund.