I botten av mitt rädda hjärta HJÄLP...

Är man livrädd för förlossningen så ska man prata med sin BM, lyssnar inte hon så ska du byta omedelbart. Själv var jag livrädd för förlossningen i början, är nu  v. 28 och har inte tänkt så mycket mera på den. Känner lite att det får gå som det går..

Kan du inte byta BM? Hon måste ju ta dig på allvar.Du kan få hjälp för detta genom att få prata med någon, tycker vekligen du ska byta BM och inte ge dig.Lycka till!

Gå på Aurora-samtal! Eller till en mvc-psykolog!

Förstår din rädsla och oro, men försök att inte snöa in på ett planerat snitt.
Vet inte var du bor men det borde ju på något sätt gå att ordna så du får prata men nägon som är utbildad inom förlossningsrädsla. Stå på dig bara! Du har ju långt till förlossningen och ska inte behöva gå och oroa dig och må dåligt så länge. Tvärtom har du ju gott om tid att bearbeta din rädsla och i slutet kanske kunna se fram emot en vaginal förlossning istället.
Det är en så häftig upplevelse som jag önskar du fick uppleva utan rädsla.
Lycka till och stå på dig för hjälp finns.

Ett kejsarsnitt är ingen dans på rosor kan jag lova, jag har aldirg haft så ont som efter det.
Jag tar gärna 30 timmar med djävulska värkar igen än ett nytt kejsarsnitt.
Jag kunde inte ens komma upp ur sängen på 2 dygn, för att inte tala om att försöka snyta sig, eller ngt anant som man behöver magmuskler till. Jag var så rädd för att hosta pga smärtan att ag fick nästan panik när det kittlade i halsen.

rulla ner till där det står "lägg in ett svar i tråden" och skriv där, tryck sedan posta inlägget.

Tack för hjälpen gbg77. Och tack för alla fina svar från er. Jag försökt bearbeta mijn räddsla, men det är lite mer än så... Jag har epilipsi oxå... Jag litar inte ett dug på min hjärna trots läkemedel. Vågar inte ens stå upp och vänta på tåget (suck)

Skönt att höra att kejsarsnitt inte är bara hemskt. Kände mig som en hemsk människa när jag såg BMs ansiktsutryck när jag sa att vi hade funderat på planerat kejsarsnitt

Du förstår nog inte vad sköt det är att få höra, att det inte är en hemsk sak att välja att låta sin älskling komma till världen via magen istället. Har bara hört hur hemskt det kan bli och att det inte är något att fördra för ett friskt barn... och skulle det gå snett så kan man ju göra akutsnitt då istället, men det känns bara som om det är en sak till att tänka på och oroa sig för...