Det finns en tråd här som handlar om narcissister men den har snöat in på hur det är att ha en narcissist som förälder.
Jag har för 2 veckor sedan lämnat min sambo som jag misstänker är narcissist. Jag undrar bara hur era erfarenheter ser ut, ni som har varit tillsammans med narcissister... hur har det påverkat er? Hur mådde ni under förhållandet?
Jag hade ett förhållande med en narcissist för några år sedan. Det hela slutade mycket obehagligt. De är ju så duperande och socialt anpassade att de smälter in överallt. Är det något speciellt du undrar över eller vill diskutera kring det?
Hur betedde sig din sambo?
Ja min exman och pappa till mina barn har många narcissistiska drag.
Jag mådde förträffligt bra i början av förhållandet men sämre och sämre eftersom det blir svårare och svårare att tillfredställa honom och hans förakt blev allt större. De är ju ganska listiga så när man är mitt uppe i det är det svårt att förstå vad som händer. Han lämnade mig iallafall knall fall när jag var gravid med vårt andra barn. Han var otrogen och lever nu med den andra kvinnan.
Har ni barn ihop? Det försvårar en del eftersom man även efter separationen måste hantera deras narcissism.
Han vände och vred på allting så att det framstod alltid som att det var jag som gjort fel när han betett sig illa.
Han var känslokall, egoistisk, mycket manipulativ.
Emotionell intelligens på ett litet barns nivå.
Kontrollbehov.
Är mycket charmig utåt sett. Folk dras till honom och ser upp till honom. Han tycker inte att sociala normer och regler gäller honom.. han tycker sig ha rätt att göra allt, oavsett vem eller vad det strider mot.. då manipulerar hans tills det verkar som att han gjort rätt eller haft rätt.. ni förstår.
listan kan göras lång.
Ja alltså han låter som en narcissist. Han har många drag i allafall.
Hej!
Tror att det var min tråd du syftade på i ditt inlägg TS. Så hur går det för dig?
Jag har alltså barn ihop med en man jag idag är säker på lider av en ganska allvarlig narcissistisk störning.
För snart 2 år sedan lämnade jag min sambo som hade en narcissistisk personlighetsstörning. Det ter sig ju lite smått annorlunda, men är ändå ganska likt de symptom ni har beskrivit.
Det förhållandet är det mest mardrömslika jag hade kunnat föreställa mig... I tidigare förhållanden har jag blivit misshandlad vid flera tillfällen, men det här förhållandet är ändå det som har satt djupast spår och gjort mest skada.
Förmodligen på grund av att han var så otroligt charmig och helt enkelt underbar på många sätt och vis. Ibland kan jag sörja att han inte finns i mitt liv längre, rent vänskapsmässigt. Vi hade långa förtroliga och spännande samtal hela kvällarna i flera år, om sånt som jag aldrig har kunnar prata med min nuvarande sambo om....
I princip trodde jag att vi levde ett liv som skulle kunna bli helt perfekt och var på väg åt helt rätt håll.
Men en dag i juli 2005 så bara tvärvände allt och det visade sig att INGENTING av det jag trodde var vårt förhållande, var som det var.
En dag när vi skulle till banken tillsammans med hans dotter för att skriva på papper till en ny lägenhet, så bara försvann han. Spårlöst. Medan vi väntade på vår tur i kön så gick han ut och rökte, sen var han bara borta.
I en vecka var jag som en zombie på autopliot, försökte komma på bra sätt att distrahera hans dotter och hålla henne (och mig...) lugn. Större delen av tiden trodde jag faktiskt att han var död.
Efter mycket om och men så lyckades jag luska reda på att han befann sig på sluten psykiatrisk avdelning.
Det som föranledde hans sammanbrott var det faktum att han hade lyckats blåsa mig på varenda krona jag ägde och hade, samt att han hade satt mig i en stor skuld till Kronolle utan att jag själv visste det (verkar orimligt, jag vet, men hans typ av människor lyckas ju med det mesta) och han visste att allt skulle uppdagas när vi skulle till banken.
Det finns sååååå mycket sjuka saker jag skulle kunna berätta som den människan har gjort, men då blir jag sittande här i många dagar.... Fråga istället gärna om du/ni undrar någonting. :)
Jag tror jag levt med en. Mår väldigt dåligt efter att han gjort slut för ett halvår sedan trots psykisk och fysisk misshande. Han säger själv att han gjorde slut för att jag är en elak människa. Han verkar lycklig och bestämd dock men jag har svårt att sluta söka upp honom på sociala medier och på stan, varför vet jag inte. Han klargjorde tidigt att han har ?vissa behov? som han måste göra för att må bra. Han är nyinflyttad till en stad i Mellansverige men har familj och vänner i Skåne så dit sa han att han behövde åka på helger och så fort han kunde. Han var också ute på krogen flera dagar i veckan. Detta var han mkt bestämd med. När han åkte till Skåne festade han med sina gamla singelvänner. så ett missbruk fanns nog med. När jag blev arg och ifrågasatte så fick jag varje morgon be om ursäkt för det jag sagt. Han har många bekanta och gamla vänner inklusover exflickvänner som han umgås flitigt med och har lätt för sig socialt med stor humor. vi hade en stor passion, men jag kände mig väldigt dåligt uppmärksammad. Just det här att jag inte kände mig lyssnad på och bemött gjorde mig ännu mer osäker och då sa han att jag var elak. Det spelade ingen roll vad som lett fram till det utan svaret blev bara ?gör slut då?. Det blev många gräl och hans vänner tog honom i försvar och till sist gjorde han slut och stack. Han själv påstår att alla hans vänner i Skåne är glada att han gjort slut och att de är glada att ha blivit av med mig. Han har sagt saker som hora, tjockis, sämst, att ingen nånsin vill ha mig etc och har dessutom slagit mig en gång. Varför har jag svårt att släppa detta och varför fortsätter jag kontakta? Jag är 38 år och har annars inga problem med män.