Ni som skaffade hund där bara en i förhållandet bestämde..

För vår del har vår hund automatiskt blivit "mer" min sambos hund. Inte minst för att det är han som har med honom på jobbet, det är han som har gått kurser med honom (jag har varit med, men inte varit den som leder hunden), det är också han som går ut oftare med honom. I vårt fall var det också "mest" hans beslut att köpa hund. JAg älskar inte hunden mindre för det, han är underbar, men på något sätt har vi ändå glidit åt att det är mer hans hund, medan våra katter är "mer mina".

Tillägg: Kan det vara så att din man kanske anser att han gick med på din önskan (precis som du själv skriver), snarare än att faktiskt VILJA ha hund? Kan det kanske vara så att han anser att det är DIN hund?? Har du, utan att "gnälla/tjata" på honom, sagt att du skulle vilja att han engagerade sig mer??

Det är nog så det är. Var han tydlig frå början med att han inte ville ha hund men att du fick köpa en?

Jag köpte hund och tog allt ansvar, kurser, promenader osv. Jag flyttade även i fårn min kille sedan eftersom jag insåg att det itne funkade och jag var hellre själv med hund än utan hund.

Du skaffade hund, hunden är ditt ansvar

Så var det här också.
Jag skaffade hund, och vi var överens om att han var mitt ansvar, men att min sambo självklart skulle ta ut honom och ge mat om jag var hemifrån nån dag.

Efter ett år med hunden så beslöt vi att skaffa en till, som skulle bli min sambos hund.

Hm...tja, om ni frågar både mig och hunden så anser vi nog båda att även den nya hunden är min
Jag tar ut dom, ger mat, tränar och gosar med dom.

Om jag är borta från klockan fyra på eftermiddan till åtta på kvällen, så kan jag komma hem till 2 kissnödiga och hungriga vovvar...
Min man har aldrig en tanke på att ge dem mat eller gå ut med dem, eftersom han är så van att det är jag som gör det.
Tyvärr...

TS: Men ni kom ju överens om att du skulle ha hunden,han ville ju inte ha någon hund att ta ansvar för.

Har också skaffat djur då djur är mitt stora intresse,dock var det inte min dåvarande sambos intresse,han kunde stå ut med att ha dem i samma hus,men jag kunde ju inte kräva att han skulle gå ut med dem,göra rent lådor eller burar eller utfodra.

Har man skaffat ett djur i ett förhållande där andre parten inte vill ha djur så tycker jag det är fullt normalt att man tar ansvaret för det själv också.

Jag tycker att det låter lite konstigt. Du skaffar hund fast maken inte vill och tycker sedan att han ska ta ansvar för den? Varför skulle han göra det om det är din hund?

Jämför med följande: Min sambo vill gärna ha något äckligt kräldjur som en skorpion eller en spindel. OM jag överhuvudtaget går med på det så skulle den vara HELT hans ansvar, jag skulle absolut inte göra något med den om jag inte var tvungen typ om sambon är bortrest så måste jag väl ge den mat. Men jag skulle absolut inte ta några egna initativ där.

erika86 - för att om inte den andra partnern tar något som helst ansvar för djuret så kommer djuret snart att uppfatta honom/henne som ett hot mot sin ägare.

Själv är jag mycket noga med att Rally är VÅR hund. Maken får med andra ord vackert torka skit och kliva upp på morgonen...

LillaLulla,
det händer knappast såvida inte den andra personen har varit hotfull... En hund gör inte den skillnaden. Den kanske är mer lojal mot den som tar ut den, matar den osv, men den vet vem som tillhör flocken varesig denna går ut med honom eller ej...

www.freewebs.com/barzaja/mammapappahund.htm

Svante är bara min hund, och så var dealen innan jag köpte honom. Min man går ut med honom när jag är sjuk eller om han är hundvakt någon dag då och då, men inte annars. Det är ok tycker jag, eftersom det bara var jag som ville ha hund.

LillaLulla: Det tror jag knappast. Vet ingen hund som har reagerat så. Då borde man inte ens kunna hälsa på hos hundägare.

erika - jaha, är du medlem i många flockar?

LillaLulla,
jag har varit "del i många flockar" och aldrig upplevt det som ett problem att en inte är lika engagerad i hunden som en annan. SÅ nej, jag köper inte den texten rakt av.

LillaLulla: Besöker ofta släktingar som har hundar, där är det tydligt att de vet att de är lägre i rang än mig trots att jag inte bor där. Men har inte haft hund på heltid själv p.g.a. allergi dock.

Det är ju knappast ovanligt i familjer att den ena är mest engagerad i hunden.

Min karl är inte överdrivet förtjust i djur, men han brukar ändå gå ut med min hund, som jag hade innan vi träffades..typ han går ut med henne på morgonen då han kliver upp tidigare än vad jag gör..sen går han ut med henne på kvällen då jag jobbar..annars sköter jag henne själv, jo han fyller ju på vattenskålen och så..om det behövs..
Mia

erika - ja, men om en är helt anti hund och den andra lyckas tjata till sig en ändå så är det ju inte konstigt att det blir problem. Sedan får jag väl återigen tjata om att bara för att en hund fungerar på ett sätt så fungerar inte alla hundar på samma sätt.

Och du kan omöjligen vara lägre i rang när du hälsar på dina släktingar eftersom du inte alls tillhör deras flock. Du är ranglös, helt enkelt.

Självklart funkar inte alla hundar likadant! Det vore dock tråkigt om bara den som har umgåtts med alla hundar i världen har tillräcklig erfarenhet för att svara i en tråd som den här...

Självklart ska man diskutera saken mer än en gång. SJälvklart ska man vara på det klara vad en hund innebär. Men det är långt ifrån sant att båda parter i ett förhållande måste vara lika engagerade i hunden för att det ska fungera.
Oavsett vilket så är det himla OT...

Fast han sa ju inte nej utan ja.

Tom när jag var på rehab försökte han köpa hunden jag skulle köpt innan jag blev sjuk.

Han gillar hundar.

Lillalulla: Dy är inte och är aldrig flockmedlem åt en hund......

Du är hundens ägare, förare eller fodervärd aldrig flockmedlem det kan nämligen bara en annan hund vara så om inte hella FLs hundägare råkar vara hund sluta använd de felaktiga epitetet.