nytt jobb... gråter varje gång jag ska dit.. vad göra?

äter du ingen antidep- medecin?? tala med en läkare igen hur du känner.

nä, har slutat med medicinerna pga jag mådde ingen skillnad i deppresionen däremot mådde jag väldigt dåligt fysiskt av medicinerna..

har ingen kontakt med någon läkare längre.. känns fel att gå till företagets läkare också pga att jag är nyasntälld.. usch vad jobbigt det är är imorgon väntar en ny dag av helvettet..

Jag tror det trots allt är bättre att du försöker behålla jobbet! Ångesten blir nig värre om du vaknar upp en dag inser att du inte bara mår dåligt, utan har tappat jobbet också!

Så kämpa på! Problemet sitter nog inte i jobbet utan i ditt allmänna tillstånd, och det blir förmodligen värre om du tappar "måsten och rutiner".

Det går säkert fortare att bli bättre om du har kvar jobbet och det "normala" i vardagen istället för att låt sjukdomen och ångesten ta över ditt liv.

Jag har mått likadant inför varje jobb jag haft. Och det har slutat med att jag sjukat mig mycket och att jag fått sparken.

Men jobben är inte problemet vännen, där ligger någonting bakom som oroar dig och får dig att må dåligt. Det låter så iaf...

Du måste gå och prata med någon för att ändra på det här, tror jag.

Ta kontakt med psyk. Berätta exakt hur du känner.

Känner du dig pressad inför att gå till jobbet??

Känns det som du bara vill stanna hemma och gråta ist??

matilda82: precis s¨känner jag mig.. tror eller vet också att det inte är jobben som får mig att må dåligt, utan något annat.. hur kan jag få hjälp? vad kan domgöra? vilka ska jag ta kontakt med?
tack för ditt svar.

Jag tror du ska börja med att ta kontakt med Vårdcentralen, och säga till dem att du vill gå och prata med någon på Psyk. Det blir antagligen en kurator du får prata med på psyk.

Anledningen till att jag kände sån ångest inför att gå till jobbet, det var för att jag mår skitdåligt och har gjort det i många år. Och när jag då gick till jobbet, så var man tvungen att gå runt med en fasad... Man var tvungen att låtsas vara glad och må bra, när man egentligen bara ville ställa sig rakt upp och ner och bara skrika och gråta. När folk frågade hur jag mådde så sa man; Jag mår bra. Och när arbetskamraterna pratade om deras liv, så höll man med om saker och ting som man egentligen inte menade. Just för att man kan inte kan säga, när någon frågar; "Nä mitt liv är verkligen så jobbigt, jag mår piss och jag gråter varje dag..."

Det var den här fasaden som jag var tvungen att hålla, som tog knäcken på mig. Jag kände att det var skitjobbigt att låtsas vara nån annan; någon som var glad och mådde bra.

Jag har så mycket problem med mitt känsloliv, så att jag hade liksom ingen ork att ta ansvar för mina arbetsuppgifter. Mina tankar var hela tiden på annat håll. Jag kunde inte koncentrera mig på jobbet, mitt dåliga mående tog över allt!

Ibland var det så pass så att jag gick in på toaletten och grät... Skitjobbigt.

Det visade sig att jag har Borderline, och jag har blivit sjukskriven. Ska börja en behandling nu i slutet på augusti, som pågår i 2 år.

Har du någon aning om varför du mår dåligt??

Har det hänt något i ditt liv som får dig att må dåligt??

matilda82: tack för dina svar.. känns bättre när jag inte är själv.. jag ahr varit deprimerad förut, eller är.. jag vet inte.. var då inlagd eftersom jag gjorde tre självmordsförsök.. tror problemt liggeri mig själv.. Hur jag hanerar saker och ting och att jag är så FRUKTANSVÄRT rädd för att göra fel och få skit.

Ett mindre problem jag ha rkommit på., NÄR ska jag ha tid att gå och prata med någon? när jag jobbar varje dag hela dagarna?.. vill inte heller komma nu när jag just har börjat och säga att jag måste gåifrån då och d¨å... nä, fy fan.. orkar itne ha de såhär..