Jag undrar vad man ska tänka på vid ett första möte med familj/barn man kanske kommer ha professionell kontakt med en tid framöver.. Barnet är 5 år gammalt med mildare form av autism.
Hur bemöter man på på bästa sätt, hur tar man kontakt? Kan ni ger mig lite hjälp på vägen?
Det är ju så individuellt från barn till barn så det är svårt att säga. Jag har jobbat en del med ungdomar och vuxna med autism. Vissa har väldigt svårt med närkontakt och även ögonkontakt. Var lyhörd och lite avvaktande vid första mötet så tror jag att du kommer känna in hur du ska vara i fortsättningen.
Tack! 
Meningen är att jag ska ha kontakt med barnet ibland, och jag kommer naturligtvis bli lotsad av familjen, men tycker om att vara "förberedd". Så att hälsa och sedan vara avvaktande och koncentrera på föräldrarna passar bra?
När jag arbetat med autister är jag alltid väldigt rak den första tiden, tills vi lärt känna varandra, och jag har tagit reda på om individen klarar en mer subtil kommunikation.
Exempel:
Dag 1. Kalle är autistisk, han kastar sitt vattenglas på golvet.
Jag låser in Kalle på toaletten/Lugna Rummet.
Dag 19. Kalle kastar sitt glas på golvet igen.
Vad händer när man gör så, Kalle? frågar jag.
Kalle minns toaletten/Lugna Rummet och får tänka på det.
Dag 29. Kalle höjer glaset för att kasta det, jag fångar hans blick, Kalle kommer ihåg tiden på toaletten/Lugna Rummet och ställer ner glaset igen.
Även om Kalle i det här fallet inte förstod att det var "fel" att göra så, så visste han vad det skulle få för konsekvenser och handlade därefter, autism är nämligen en extrem form av egoism.
jag har själv högfungerande autism/asbergers syndrom o jag minns som liten att jag tyckte det var obehagligt när människor bara dök upp , vinkade o sen vände sig till föräldrarna.. det kunde inte jag få ihop i mitt huvud..
tänk på att föräldrarna kanske förbereder barnet för din ankomst o därmed har barnet vissa tankar o bilder i sitt huvud om hur du ska vara och hur du ska se ut osv... kanske till o med funderar på vad du ska säga...
hälsa på barnet, säg vad du heter och beröm kanske en fin tröja eller något.. även om det kanske inte går in på en gång så förstår barnet så småningom att det var barnet som var huvudperson...
Med avvaktande menade jag inte att du inte ska "se" och vara uppmärksam på barnet utan att lyssna in lite extra.
Ullet14, Birkenaus pedagogik. Mycket intressant metod, och den fungerar ypperligt.
Det är inte ett "straff", mer ett korrigeringsmedel. En vägvisare, det är ju det enda de klarar av som egoister. Något som drabbar dem själva i form av inskränkningar i den personliga integriteten.
Dessutom är autism många gånger förenat med en utvecklingsförsening, hur motiverar du detta handlande med ett sådant förhållningssätt?
jag blir ledsen. autister ska hyllas och älskas, inte straffas. :(
inom son-rise lär man äver ut att ett autistiskt barn aldrig kan göra ''fel'' eller vara ''dum'' (eller egoistisk) för att de lägger inte värderingar i sina handlingar och det ska inte vi göra heller. allt de gör är fantastiskt! jag blir arg när jag hör om människor som försöker ''tuckta'' autistiska barn.
han kastar ett glas på golvet? fantastiskt! han försöker kommunicera. han försöker få en reaktion. han ger dig chancen till samspel. osv. han gör inte det för att vara dum.
och sen att ett autistiskt barn skulle lära sig av att bli inlåst?? har du egentligen nån erfarenhet alls?? ett autistiskt barn är varken som andra barn eller som en hund man kan betinga. de kommer inte ''ihåg'' ena med det andra på samma sätt.
ett autistiskt barn kommer fortsätta kasta det där glaset i golvet för att se om samma reaktion kommer varje gång, inte för att vara elak (och då ska man inte behandla barnet som det är det) och om det kanske är nån skillnad i dina reaktioner.
de testar och testar och testar. tricket är belöning. ge barnet det den vill ha när man tycker att hon är duktig. att du ens låser in barnet kan vara en ''belöning'' i sig.
googla ''intensiv beteende terapi'' + autism så kommer du stöta på bla vilka metoder vi använder i sverige.
eller gå in på www.son-rise.org för en mer kärleksfull metod.
Jag Som själv har asberger/högfungerande autism känner INTE igen mig ett dugg från det du berättar hatemachine
Ju mer jag tänker på det så inser jag att du kan inte mena allvar hatemachine, det måste vara så att du driver med oss, ett illa valt skämt iofs.
Bemöt autistiska barn som vanliga barn TS, var öppen o tänk på att vara konkret, tala tydligt och vänta in barnet, känn efter och läs på om autism ordentligt så du vet och fråga föräldrarna om barnets speciella önskemål så ska du se att det går bra. Med en ödmjuk attityd kommer man långt.