Väluppfostrad eller ögontjänare!??

TS, håller helt med!

Min 2åring säger oxå tack för maten men han förstår inte innebörden, bara att det ska sägas när man går ifrån bordet eller när man får något. Min 3,5åring säger tack och förstår vad han säger... har börjat lägga till själv -det var jätte gott =)

Men det mesta barnen lär sig är ju ett innlärt beteende sen är det olika när de länkar ihop förståelsen.

Ja visst är det nog så, att många barn bara rabblar det för att de blivit lärda.

Just det vid maten är nog tyvärr vår dotter lite likadan. Hon är jättestrulig vid maten och man får ofta truga med henne. Ändå säger hon alltid "Tack för maten, den var god!"
Däremot är hon väl medveten om vad förlåt betyder. Om hon varit bråkig kommer hon alltid fram efter en stund och säger "Förlåt att jag var så dum när jag gjorde si och så" Hon säger alltså inte bara ordet utan hon ångrar vad hon gjort och är medveten om att det varit fel.

Håller med. Jag kan själv bli frustrerad när min 4-åring gör ngt dumt och sen direkt säger förlåt...och då ska allt helt plötsligt vara bra igen. Svårt det där ..

Men det är ju så mycket man lär sig i form av "ramsor" som man kanske först långt senare lär sig den djupare innebörden av? Jag tycker det låter trevligt med barn som tackar för maten, även om det i början har mer karaktär av ritual för dem.

Jag tycker att "tack för maten" och "förlåt" är helt skilda saker. Det hör till god ton att säga tack för maten helt enkelt och jag tror att de flesta av oss använder frasen av ren artighet och inte som ett uttryck för en djupt känd tacksamhet (självklart _är_ man tacksam, men jag tror att de flesta har andra saker som de verkligen _känner_ djupare tacksamhet för). Jag tar inte illa upp för att min dotter säger "tack" när hon får något även om jag tvivlar på att hon förstår innebörden i begreppet. Säger hon automatiskt "tack" till andra kommer hennes sätt helt enkelt att uppfattas som behagligt och artigt.

"Förlåt" är ju ett mycket svårare begrepp - att säga "förlåt" är ju att be någon annan om förlåtelse och innan barnen förstår innebörden i det är frasen ganska meningslös. Jag vet inte, men jag gissar att de inte kan förstå förrän någon (vi föräldrar t ex) verkligen felat mot dem själva och bett uppriktigt om förlåtelse.

Bra inlägg, supersemlan! Jag tycker att många som säger att barnen ska säga tack endast när de själva vill och känner tacksamhet verkar ha barn som endast är två-tre år gamla.

Då tycker barnen oftast att det är roligt att säga tack, och det är lite gulligt när de inte gör det.

När de blir lite äldre är det inte så gulligt, snarare ganska ocharmigt. Vad är det för fel på att göra något för någon annans skull? Att lära mitt barn hur man kan få andra att känna sig uppskattade?

Vad gäller att säga förlåt skulle jag aldrig tvinga mitt barn att säga det. Men jag förklarar när det är på sin plats att man använder ordet.

Det kanske inte kommer ända inifrån hjärtat, men varför ska allt handla om en själv? Det är ju den jag gjort illa som jag ska få att må bra igen, inte mina egna känslor som är viktigast i situationen.

Vad gäller "tack" och "förlåt" så är det god uppfostran ja. Oavsett om de har förmåga eller ej att känna tacksamhet så ska de säga "tack", det ingår in koden för hur samhället fungerar. Man ger och man tar. Så fungerar det, och en viss mall behöver varje individ kunna anpassa sig till för att fungera i samhället. Och det vill vi ju att våra barn ska göra, eller hur!? Det finns barn med sociala problem som kanske aldrig lär sig förstå rätt och fel, dessa barn försöker man ändå lära vad som förväntas av dom. För att de ska bli självgående, inte skada andra, få ett rikt liv, etc. Det handlar osom tessie sa inte bara om barnets egna känslor, utan om den individ det sägs till.

Menar inte att man är socialt missanpassad för att man inte menar tack och förlåt vid 4-års ålder, men jag drar saker till sin spets vad gäller mallar för hur man ska bete sig i samhället. Vill man få dem att förstå och mena tack och förlåt så får man komma från ett annat håll än att själva uttrycket är felaktigt.

Har en 6-åring som haft jättesvårt att säga förlåt, det har tagit för mycket på stoltheten. Och en 4-åring som hasplat det ur sig helt utan krusseduller. Känslorna, skulden, tacksamheten, uppskattningen..allt det där kan man ju prata med barnen om sen när de är 6-8 år så där. Då förstår de bättre.

tack tessis73, jag håller med dig också!

Jag tror att barnen helt enkelt i stor utsträckning reflekterar omgivningen, de anstränger sig för att förstå och uttrycka sig och för att lära sig härmar de ju vad vi gör och säger till dem. Små barn behöver man inte "lära" artighet om man hela tiden är artig mot dem.

Och förhoppningsvis förblir de också artiga även när de är stora nog att verkligen förstå vad de säger...

Jag "tvingar" min dotter att säga förlåt och snällt klappa på kinden om hon gjort någon illa. Inte för just ordets skull utan för att hon då måste stanna upp, se att det andra barnet blir ledset och göra ngt lugnt och snällt mot hon eller henne. Just detta att SE att barnet blir ledset är det viktiga. För att lära sig orsak och verkan. Och koppla ihop det med när hon själv blir ledsen.

Och även för att det är en försoningsakt, när hon sedan får en smäll så får det andra barnet klappa henne och på det sättet kan de fortsätta leka, man avbryter det negativa beteendet och är sams igen.

När det gäller tack, visst, hon fattar inte ordet, men hon lär sig det spel som är smörjmedlet i samhället: artighet och vänlighet. Så småningom lär hon sig betydelsen av ordet.

Åh, vad skönt att höra fler som tycker som jag! Jag började tro att jag var ensam.

Jag tycker inte att det är fel med artighetsfraser, jag tackar när en kassörska räcker mig ett kvitto även om det är hennes jobb..Det är ett trevligt sätt helt enkelt.Man kan inte förvänta sig att ett litet barn skall förstå vad "förlåt" innebär när deras empati inte ens är utvecklad, men förståelsen kommer ju så småningom.