• Anonym (besviken)

    Skulle ni beklaga sorgen tillbaka när ingen beklagade eran sorg??

    Låt säga att eran pappa dog men en del av er mans familj beklagade inte ens sorgen.

    Nu ska en person ur den delen av er mans familj snart gå bort och ni har ingen lust och beklaga den sorgen som inte ens fick nåt beklagande själv.
    Till saken hör att ni är avskydd av den här delen av hans familj och därför kom heller inget deltagande i sorgen,så tom i döden visar dom sin avsky för dig.

    Hur gör ni när en dör ur den delen på er mans familj?Pappan som dog var alltså svärfar till deras släkting med de struntade dom i då det var din pappa det gällde.

    Går ni med på nåt beklagande tillbaka då,som inte ens fick nåt själv???Att din man kommer och beklaga det vet du men hur gör du själv?Låter han stå ensam i kondolenaser eller?

  • Svar på tråden Skulle ni beklaga sorgen tillbaka när ingen beklagade eran sorg??
  • Vargtass

    Vänd andra sidan till och bevisa (om inte annat för dig själv och din egen skull) att du är en bättre människa än dom! Sjunk inte till deras nivå!

    Jag beklagar din sorg över din pappa!

  • kjempejente

    Jag skulle beklaga sorgen och visa att jag inte är lika "rutten" som dem.
    Beklagar sorgen. Min mor dog i måndags..

  • tsunami

    Jag håller med Vargtass, visa dig större än makens släktingar! Du mår nog minst dåligt av det, skulle jag tro. Vad du sedan känner inom dig, har ingen annan med att göra. Jag är ledsen över det bemötande du fick från din mans släkt!

  • Anonym (besviken)

    Tack!
    Ja,det känns så ruttet och vara lika rutten tillbaka.Och skulle jag vara det så får jag ju höra det också........mens det såklart är tyst om hur ruttet de själv gjorde.

  • dorothea

    Jag håller med föregående talare. Sjunk inte till deras nivå.
    Om du menar exv. blommor till begravning så kan du ju sätta in pengar till Barncancerfonden eller liknande. Om du anger namnet på personen och begravningsbyrå (jag tror att det funkar så)så skickas ett brev till familjen där det står vem gåvan var från.

  • Anonym (besviken)
    kjempejente skrev 2007-08-01 15:06:49 följande:
    Jag skulle beklaga sorgen och visa att jag inte är lika "rutten" som dem.Beklagar sorgen. Min mor dog i måndags..
    Får beklaga tillbaka
    Vi anänvde samma ord för det,rutten.För det är verkligen ruttet av dom.Och det skulle kännas ruttet och vara likadan......
    Tack för ditt svar!
  • tsunami

    Du verkar vara för snäll och go´ för att klara av att vara hämdlysten, ts. Gå efter vad du känner är rätt. Din man förstår dina känslor, kan jag tro? Ist för att tala om för släktingarna hur illa de betedde sig, kan du ju skriva av dig härinne. Kanske det känns lite lättare då?

  • Honni

    Eftersom det går emot mig att inte agera med "hämd" så skulle jag beklaga sorgen. Och antagligen skulle jag känna att jag också beklagar sorgen efter en sådan förlust.

    Det spelar ingen roll att den personen inte beklagade min sorg. Hellre att den personen lät bli än att sa det för att det var ett tvång.

  • Anonym (besviken)
    tsunami skrev 2007-08-01 15:13:15 följande:
    Du verkar vara för snäll och go´ för att klara av att vara hämdlysten, ts. Gå efter vad du känner är rätt. Din man förstår dina känslor, kan jag tro? Ist för att tala om för släktingarna hur illa de betedde sig, kan du ju skriva av dig härinne. Kanske det känns lite lättare då?
    Bra idé.Bättre och skriva av sig här...........
  • Honni

    Beklagar sorgen /förlusten efter din pappa!

  • Anonym

    Beklaga du sorgen trots att de inte gjorde det. Få dem att förstå att du verkligen VET hur det känns med tanke på vad du nyss gick igenom själv. Kanske får de sig en tankeställare då?

  • Anonym (besviken)

    Tack alla för svar!

    Kommer och göra som ni skriver,att jag beklagar deras sorg ändå.
    De vet ju i alla fall innerst inne hur fel dom gjort och det får bli som deras sak och leva med.Inte för jag själv kunna vara så illasinnad men nu är det som det är.

    Tack för stöd och beklagnden!!!

Svar på tråden Skulle ni beklaga sorgen tillbaka när ingen beklagade eran sorg??