Hur klarar ni att jobba/illamående?

Med första barnet jobbade jag som vanligt till en början. Sprang på toaletten och spydde när jag behövde, vilket inte alltid var så lätt eftersom att jag jobbar som klädförsäljare. Det var bara att ropa till nån kollega att dom fick ta över kunden :) Men detta var ju inte hållbart i längden så tillslut blev jag sjukskrivn en dryg vekca för att vila och komma i balans.
Med barnet jag väntar nu har jag inte jobbat utan varit mammaledig, men fick tyvärr hyperemesis så min sambo fick tfp för att ta hand om dottern eftersom jag legat på sukhus till coh från.
Hur som helst; Mitt råd ä att du sjukskriver dig i en vecka, och ge dig själv en vecka, ingen idé att bara ta en dag eller två. Vila ordentligt, ät regelbundet och se om det blir bättre. Annars tar du kontakt med MVC, för det är inte meningen att man ska behöva tvinga sig till jobbet om d inte funkar. Lycka till och hoppas d blir bättre snart!

jag klarade det ganska bra trots att jag var mer eller mindre illamående hela tiden de fyra första månaderna. jobbar som lärare och hade väldigt förstående arbetskamrater. åt mycket hela tiden. hade alltid något litet att tugga på när ungarna skulle på rast. det blev jättejobbigt så fort jag lät magen bli tom. och direkt när jag kom hem gick jag å la mig och sov hela natten. ingen rolig fru inte för min man...

sen var det ju i ärlighetens namn så att humöret va inte på topp, jag spydde av pojkarnas dåliga fothygien. det var tom så att jag var så trött och vresig och hade så kort stubin att ett par föräldrar reagerade. men när jag berättat att jag var med barn så förstod de och tyckte jag var strong som ändå inte hade några sjukdagar på hela läsåret. (blev gravid i början av november)

ta dig några sjukdagar om du behöver och inse att du måste sova mycket. men lugn det går över för de allra flesta.

Jag fixar det inte alls! Jobbar som lokalvårdare och städade 21 toaletter varje dag tills jag var i vecka 9. Det blev bara fööör mycket!

Min bm sa till mig att jag skulle vara hemma en vecka och bara vila och lära känna min kropp med de nya symptomen som kommit. Jag tog henne på orden och ska nu vara hemma till och med onsdag.

Jag orkade inte riktigt jobba när jag var gravid med första. Jag sjukskrev mig ganska ofta under tiden jag mådde illa.

Småäta hjälpte litegrann. Jag har hört dom som fått bra hjälp av akupunktur, men det har jag inte provat.

Tycker att du ska ta det lugnt och inte jobba. Se till att få en sjukskrivning om det fortsätter efter att du varit hemma en vecka.
Konstigt det här att många gravida försöker jobba så hårt fast de mår så dåligt. Ingen skulle ju jobba och vara magsjuk.

Sitter på jobbet och mår skit just nu, men jag står ut för jag ska bara jobba i morgon oxå sen ska jag vara mammaledig igen i 3 veckor.

Är i v.10 och det är inte på bättringsväg utan känns som det bara blir värre..

Jag åt receptbelagda Lergigan comp.

Fråga eran läkare om ni inte står ut!!

Skönt att höra era svar :o)

Och ja, visst spökar det där med att "graviditet inte är någon sjukdom". Härom morgonen sa jag till min sambo innan vi skulle iväg till jobbet att hade jag mått såhär och inte vetat att jag är gravid hade jag utan tvekan ringt och sjukanmält mig.

Mitt problem är dock att jag precis har slutat på ett jobb och började på ett nytt samma dag som illamåendet började. Jag ska bara jobba i fyra-fem veckor och är anställd för ett visst projekt. Jag vet inte hur jag ska ro det i land ... över huvud taget. Och till saken hör att jag verkligen trivs där och jag gillar att jobba, det här jobbet är en bra merit och jag vill verkligen verkligen göra bra ifrån mig. Jag vet inte hur jag ska lösa det :( Funderade på om jag ska fråga om jag får förlänga tiden där, fast jobba deltid. Men det är inte så bra för min egen del HELLER. Och sjukskrivning, hur fungerar det? Jag rapporterar ju bara in timmar där, i övrigt är jag arbetslös. (Och kommer att bli i september på heltid, om jag inte får tag i annat jobb.) Sen är jag väl rädd att illamåendet ska bli värre och värre ... och så är jag nog också lite nojig att andra ska tycka att jag är mesig som är hemma och "latar mig" och tycka att alla andra klarar ju minsann att jobba och vara som vanligt när de är gravida.

Fast egentligen, tycker jag själv, är det lite konstigt att man ö h t förväntas jobba och göra allt som vanligt när man är gravid. Jag menar, mår man bra så är det ju jättebra om man vill och kan fortsätta som innan. Men när man mår såhär? Mår inte kroppen bäst av vila? Frågar jag mig själv. Problemet är att mitt psyke mår bäst av att jobba.

Oj, det här blev långt.

prova lergigan comp, be din läkare om det.