*Snälla, tjejer.

Hej!

Har inte blivit gravid än tyvärr, utan befinner mig i samma sits som du och känner en enorm frustration över att inget händer.
Som du skriver, en frisk kvinna med äl. och en man med bra spermier, varför blir vi itne gravida??
Vi har gjort alla utredn, som går, inkl. titthålsop. på mig, men de hittar inga fel. Så nu väntar IVF, och jag tycker det känns så jäkla sorgligt, att det inte kan bli ett kärleksbarn på naturlig väg...
Nä, något som är mindre gynnsamt måste det ju vara när det inte vill sig, fast ingen kan hitta felet. Det jag börjar misstänka nu är att det är mina ägg det är fel på. Det är ju det ENDA man inte kan undersöka förrän vid IVF då man plockar ut dem. Så det är bara att hålla alla tummar och tår för att de är OK.
Har fina värden på äl.tester och progesterontester, men det säger ju dessvärre inte att kvalitén på äggen är BRA för det, depp...
Nu skall jag hur som helst börja med nässpray på lördag, och det känns som vi är en liten bit på väg mot grav. Hoppas hoppas...
När ska ni påbörja IVF??
Lycka till iaf.!!

Hej !
Har inte blivit gravid själv, men det är ju flera aspekter som spelar in.
Eftersom du inte har skrivit någonstans hur gammal du är är eller vilken utredning ni gått igenom blir det här lite allmänt hållet.

För det första är ju bara ägget rätt positionerat i ca 24 timmar per månad så det gäller ju verkligen att man träffar rätt!
Ägget finns ju bara i äggledaren tjugofyra timmar och spermierna lever ca 48. Sen spelar ju ålder in.

Docenterna på Sophiahemmets IVF-klinik föreläste på ABF i Stockholm i början av året. De har statistik från en befolkning i USA som vill reproducera sig så mycket som möjligt och aldrig skyddar sig. Där var chansen att bli gravid en månad 34% för 20-åriga kvinnor, redan vid 25års ålder sjönk den till 24% och vid 40år var den endast 6%. Detta hos normalfertila med regelbundna oskyddade samlag!

Så en fertil tjugoåring har alltså nästan 70% risk att inte bli gravid första månaden!

Oförklarig barnöshet kan enligt dessa docenter i många fall handla om fel som inte medicinska tekniken kan avslöja idag. Äggledarens funktioner är t ex mycket komplexa och är de nedsatta på något sätt t ex att flimmerhåren går åt fel håll (de går åt olika håll när ägget ska fram och när spermierna skall mot ägget och ibland fungerar inte detta riktigt) så kan man idag inte mäta det med den tekniska utrustning man har.

Gravid på en gång är det ju ganska få fullt fertila som blir också. Även om man hela tiden stöter på dem där det bara blev, efter slarv så är det mycket vanligare än man tror att folk försöker i många månader och även år.

Prata med kliniken och be dem berätta om sina bedömnngar! De kanske inte kan ge svar på vad som gör att ni inte blir gravida, men de bör ju kunna ge er just lite bakgrund till vad som brukar vara normal tid och inte och något skäl till varför man har rekommenderat er ivf t ex? Några skäl måste de ju ha, i vårt fall var det t ex just ålder som avgjorde att man inte tyckte vi skulle försöka längre på egen hand.

I mitt krypin min länklista finns länkar till några sajter om barnlöshet (ex vilhabarn.com), där du kan läsa frågor och svar till läkarna.

Lycka till!
Mumrika

Tack för era svar!
Jag misstänker att jag har en defekt på min äggledare. Kontraströntgen visade passage, men det gjorde ovantligt ont, så det tyder på att det är trångt och då kan man förstå att det blir extra svårt för spermierna att ta sig upp. Men det är alltså inget som läkarna fastställt, utan jag tror det själv. Jag har även gjort en bukoperation pga en svår sjukdom som kan ha skapat ärr eller sammanväxtningar, men det är ju inget de kan garantera förrän de gör en till operation och tittar och det vill jag absolut inte. Så vi kör igång med IVF redan denna månad. Jag orkar inte vänta...

Det är bara så himla orättvist att jag inte har blivit gravid på naturlig väg. Men jag utesluter inte att jag kan bli det. Vi har bara försökt sju månader, men har bestämt oss för IVF redan.

Nu kanske ni tycker att det är alltför tidigt och att jag är galen som utsätter min kropp för denna behandling efter så kort tids försök, men vi känner att vi gör rätt val, vi vill göra något åt saken. Jag är mycket ung, men känner ändå att med tanke på den svåra sjukdom som jag har haft, vill jag inte vänta längre, för även om läkarna påstår att det är oförklarlig barnlöshet, så tror jag att det beror på min sjukdom och den behandling jag fick. Nu är jag frisk, men tror att jag har blivit skadad när det gäller fortplantningen. Tycker ni att jag är helt galen och förhastat mig?

Har hört att det är jättevanligt att det tar ungefär 1 år innan man blir gravid från det att man börjar försöka?

Jag kan tycka, när jag läser ditt brev, att det är synd att du drar dina helt egna slutsatser. Varför tror du inte på läkarna? Ofta läser jag på FL om tjejer som hela tiden drar sina egna slutsatser men jag förstår inte varför. Fråga läkaren och berätta om dina slutsatser och försök att tro på vad han säger. Jag är ju i samma sits som du och är oförklarligt barnlös och visst spånar man lite över vad det kan vara för fel men allt går ju inte att förklara! Det bara är så....det är ju svårt att acceptera men...ja. Jag menar inte att kritisera dig utan försök att inte leta problem som kanske inte ens finns. Du är oförklarligt barnlös och det är ju faktiskt nåt relativt bra. Du kommer ju med stor sannolikhet att bli med barn. Större chans än de som har ett större "fel". Det kanske är nåt litet litet som inte är som det ska hos dig och mig eller hos din partner el min men.....kämpa på och lita på läkarna så länge du inte ser att de är inkompetenta förstås! Hoppas jag inte tryckt ner dig i skorna för mycket nu.
/Kram

Hej!
Tänkte bara lägga till i resonemanget att det kan göra rejält ont vid kontrströntgen. Om de råkar spruta in kontrastvätskan det minsta för fort så gör det j*ligt ont. Det hände i alla fall mig och då tog de det mycket lugnare och det gick mycket bättre. Det var inga fel på mina äggledare utan bra passage, jag har aldrig tvivlat på det beskedet.
Hur du än gör: Lycka till önskar Pamina

Jag kan hålla med en del av er om att man i första hand ska lita på vad läkarna säger MEN! De kan också ha fel och det kan vara förödande att inte få en "second opinion" från andra kunniga inom sjukvården. Jag litade på min gynekolog när hon sa att jag inte hade endometrios, men efter 9 månader i bebsiverkstan sökte vi annan hjälp (Carlanderska i Gbg). Mycket grundades detta beslut på en känsla från mig om att något var fel, trots min gynekologs ord. Även på Carlanderska var vår läkare tveksam till om det skulle göras en laparoskopi men när inget annat var fel så fick jag tid för operation. Det visade sig då att jag har svår endometrios med härdar i hela buken och att en av äggledarna var helt nedtyngd av endo. Skriver inte detta för att skrämma TS eller er andra, men så var det för mig. Inte konstigt att det inte blev något barn... Om vi hade fått hjälp tidigare hade endon inte hunnit breda ut sig så mycket.

Jag tycker man ska lita på sin egen intuition, men visst kan det vara lätt att inbilla sig saker när man är otålig och vill att något ska hända. Har man inga som helst symptom på att något är fel (jag hade ändå en fruktansvärd mensvärk varje månad) så är det nog bra att vänta ett år. Innan det får man ju heller ingen hjälp inom den allmänna sjukvården och privat kostar det en massa pengar. Sedan vet jag inte vad ni andra tycker, men för mig skulle det fortfarande kännas så mycket bättre om vi kunde lyckas bli gravida utan en massa hormonbehandlingar. Jag vet också av egen erfarenhet att hormoner kan få en att må ganska dåligt.

Lycka till!

Hälsningar Malou

Tack för alla era svar tjejer!
Jag känner på mig att jag inte kommer att bli gravid, vi kan hålla på år och dar, men det känns som att det inte är någon idé. Därför satsar vi på IVF redan nu, denna månad.

Har man den känslan som du Har så tycker jag att man ska köra igång med IVF redan nu. Jag hade den känslan väldigt tidigt också och nu två år senare har jag fortfarande inte blivit gravid!

Lycka till med IVF då!

Tack!!!
Jo, läkaren som gjorde kontraströntgen sprutade in vätskan jättelångsamt, med det gjorde ändå ont. När hon sa att det fanns passage och jag blev jätteglad, sa hon att det inte nödvändigtvis behöver betyda att jag kan bli gravid. Hon sade: Bara för att det finns passage nu behöver det inte finnas passage efter en tid. Jag fattade inte hur jag skulle tolka hennes kommentarer. Men hur som helst sa hon att jag borde ställa mig i IVF-kön. Efter sådana kommentarer från två olika läkare, bestämde vi oss för att köra igång med IVF med detsamma...

Ni tjejer som har fått dignosen : oförklarlig barnlöshet, har ni fått göra ett samlagstest(sekretprov) och en laparoskopi ? Undrar bara på hur läkarna basera själva diagnosen ob, om de inte har gjort alla möjliga undersökningar.

kram Elisa , väntar idag tvillingar(insemination) efter nästan 4 års försök.

Vilken bra tråd!
Undrar själv mycket om detta med "oförklarlig barnlöshet". Skumt faktiskt. Men jag ser det gärna som Ann9 nämligen att det är skönt att det inte finns något fel. Förhoppningsvis ger det sig med tiden - det är bara det att tiden drar iväg. De kraftigt minskade chanserna med stigande ålder kan vara det jag och min man kämpar emot. Jag är 36 och han 40. Tyvärr ingen lycka de två senaste åren trots att vi prickat varje ägglossning....snark.

Har, jag tycker du gör rätt som provar med IVF istället för att bara vänta och hoppas att det ska funka av sig självt. Det känns ju bättre att man gjort vad man kan.
För vår del var det så att inga fel hittades varken på mig eller min sambo, allt såg fint ut. Vid vårt första IVF visade det sig däremot att mina ägg inte var så fina på så vis att dom har så tjock hinna att spermier inte kan tränga igenom. Då kan jag lägga till att vi redan har barn tillsammans som vi fått på helt naturlig väg och jag förstår nu i efterhand att det kanske var ett ägg på miljonen som var så tunnt att det kunde bli befruktat och det är bara rena turen att vi fick vår dotter.
Så , sådana fel tror jag aldrig kan upptäckas på en utredning för dom plockar ju inte ut ägg och tittar på dom. Jag vet inte hur pass vanligt detta är , men jag vet iaf att jag inte är ensam om problemet.

Lycka till Har !

Håller med resonemanget om att det är bra att göra något! Även om det inte finns något "fel" så känns det oftast bra att driva det hela framåt.

Och Lillfia: jag blir jätteintresserad av det där med äggets hårda hinna. Hur vanligt kan det vara? Självklart är det som du säger att det aldrig går att se vid utredningen, de plockar ju inte ut några ägg.
Anne 69

Hej på er!

Är ingen expert men kan fylla på lite info om laparaskopi. Jag gjorde iofa en sådan för 10 år sen (som såg bra ut) men när vi började nu igen sa min gynekolog att den undersökningen idag inte spelade någon roll. Varför då? Jo, eftersom jag är 37 år, så fanns helt enkelt inte någon tid att slösa bort på titthålsundersökning av äggledarna. Även om den undersökningen visat helt igensatta äggledare så fanns ingen tid att göra operation av dem och försöka bli med barn igen....iaf inte om vi ville hinna med ett försök innan den magiska 38-årsdagen.

Jag och min partner har oxå alltid haft fina värden och prov, inget har synts vara fel. Men vid vår IVF var mina ägg svårbefruktade och delade sig inte i den takt de borde göra....så läkaren trodde nog att det var anlednigen till alla barnlösa år!

Lycka till!