Jag och min sambo kan INTE prata med varandra. Jag har försökt, men det fungerar inte, han bara flyr. Han tycker att vi bara har "en liten svacka". Men för min del så funderar jag på om jag verkligen ska stanna eller gå. Vi har två barn ihop, men jag tror inte på "att man ska hålla ihop för barnens skull", det mår ingen bra av. Barn avslöjar och ser spänningen mellan föräldrarna meddetsamma.
Snälla, finns det någon som kan hjälpa till med detta problem?
Jag tror inte heller på att "stanna för barnens skull". Men det kan ju vara så att ni har en svacka. Frågan är ju bara hur länge man står ut. Har själv erfarenhet av män med kommunikationsproblem och som var konflikträdda. Hade dock inga barn med dessa. Men ett sådant förhållande fungerar verkligen inte i längden. Detta är inget som de flesta kan ändra på, hur de är. Men jag kan inte tala om för dig hur du ska göra. Men har du försökt och försökt så vet jag inte om det någonsin kommer att hjälpa..
Har du sagt att du funderar på att lämna honom? Inser han hur långt du har kommit i dina tankar?
Nä,jag har inte vågat säga rakt ut till honom om att jag ska lämna honom - för jag är så osäker på om det verkligen är det jag vill... D e så skitjobbigt just nu, så att jag har sjukskrivit mig från jobbet. Jag går bara och tänker på det här, går omkring och känner mig som ett vrak.
Jag har ingen positiv erfarenhet av såna relationer. Jag har barn med den senaste och vi separarerade för tre månader sen just pga det du skriver om. Kommunikationsproblem leder i slutändan till sådana frustrationer för den som vill prata att man till slut inte längre kan ansvara för sina handlingar. Så var det för oss i alla fall...
Det är precis så som jag känner! Jag vill så gärna prata med honom, men samtidigt så vill man inte såra. Men å andra sidan, om man tänker efter så kanske man sårar barnen mer i och med att deras pappa och jag inte pratar med varandra... Det har kommit till den punkten att jag blir irriterd på barnen, om de tjatar och vill något så blir jag sur. Fast jag vet så väl att det inte är dem som jag är arg på. Så får man dåligt samvete för att man röt till för hårt och säger förlåt nästan direkt efter...
Tycker du ska tala om för din man exakt vad du funderar på så han inser allvaret i det hela. Ni kanske har en chans att rädda ert förhållande om det är vad du vill, det kan vara bra att gå på t.ex familjerådgivning. Om inte det löser något så kanske ni lär er att kommunicera åtminstone.
Jag ska försöka att ladda nu tills han kommer hem från jobbet ikväll och ta ett allvarligt snack om det hela. Ska även föreslå familjerådgivning, om han är villig till det.Det får bära eller brista helt enkelt! För att ha allt detta inom sig, och inte kunna få prata om det, då blir man ett rent psykfall känns det som... Tavk för alla råd och tips!
TS, hur gick det för dig? Fick ni pratat med varandra? kom ni fram till någonting?
Jo, jäklar... D tog skruv! Jag "tog sats" och pratade med honom. Han hade ingen aning att jag hade sådana funderingar. Han trodde att jag "bara" var inne i en svacka och att det snart skulle gå över, så han "tänkte vänta ut mig". Jag sa precis som det var, bla att min sexlust var väck 100% och så ställde jag ett ultimatum: Antingen pratar vi igenom ALLA funderingar, som vi BÅDA har eller så går vi och pratar med tex familjerådgivningen. Han blev så snopen att jag "talade" klarspråk, så han började att prata med mig meddetsamma! Nu e vi eniga om att båda har kommunikationsvårigheter, MEN att vi SKA ta tag i det minsta problem meddetsamma, INNAN det blir ett så stort problem som det blev nu. Han trodde aldrig att jag hade tänkt tanken på att lämna honom. Jag rekommenderar verkligen att bara sätta sig ner vid köksbordet, mittemot varandra, och PRATA! När man väl började att kommunicera så blev ALLT så mycket lättare! Det har blivit som en nytändning för oss. Det kanske låter konstigt, men jag blev nykär i min sambo efter detta samtal! Nu lever livet igen. Tack snälla för alla som skrivit på "min tråd".
Vad roligt för er att det blev så bra! Härligt att få den där nykär-känslan igen. Jag önskar er all lycka :). Ha det så bra nu!