Försökt att bli gravid i 22 månader,trodde nu att vi äntligen blivit gravida för min mens skulle kommit mellan 25-30 juli,men nej tog gravtest och -. Jag blir så ledsen alla runt mig har barn små tultande söta ett åringar och alla pratar om syskon,jobbigt..jag vill också..
Känner igen mig så väl. Man hoppas hoppas och hoppas - tar test och blir så deprimerad. Själv har jag redan en dotter men har försökt sedan förra sommaren att få ett syskon till henne. Det verkar hopplöst. Jag har alltid haft en väldigt regelbunden mens, men till på köpet så fick jag blödning efter 19 dagar denna månad. Som om det inte är nog med att det inte fungerar, så nu ska jag inte heller kunna veta när jag har ägglossning eftersom jag inte vet om detta var en alldeles för tidig mens (såg dock inte ut som mensen brukar) eller om det var någon annan mellanblödning eller nåt (har dock ALDRIG haft sånt).
Vi lever på hoppet - och sluta hoppas får vi aldrig göra! Men om du försökt i 22 månader - har du inte kontaktat någon för en utredning?
Kämpa på - tillslut fungerar det tror jag!
Tack för ditt svar!!!
Usch jobbigt när mensen krånglar...Men hur var de för dig första gången du blev gravid,var de "lätt" då?
Jo borde göra utredning men vi bor i liten stad och på något sätt känns det så misslyckat,vill inte att alla ska veta,,man ska inte tänka så men jag kan inte låta bli,,,de går så snabbt för alla andra.Vi gifte osss förra sommarn så alla frågar och håller på nu och jag hittar på tusen ursäkter...Sen hoppas jag varje månad att de ska bli men jag borde ta tag i de...
Känns skönt att ha hittat hit eftersom ingen av mina vänner vet hur det är...
Rosa,
Vad har ni gjort för behandlingar eftersom det gått så lång tid?
Hej nuedetdax!
HAr inte gjort ngn behandling,,har inte vågat ringa,,,jag skäms tom inför min man att vi inte blir gravida,,,vill att allt ska vara normalt och att det ska hända av sig självt..Men ska ta kontakt men ringer man till gyn?
vet precis hur det känns, det är jobbigt när man börjar planera barn innan kompisarna ens har tänkt på det, men ändå så blir dom gravida eller till och med får barn innan man själv har lyckats...
ja,,,känns som man inte hinner blinka så vips så är det ett par till som berättar och så sitter man där och önskar att de var en själv som fick berätta en sån nyhet...Och sen säger alla "hade varit så kul om ni också planerade in barn nu" jo,,de tykcer jag också...
rosa,
Jag vet hur det känns, men jag ringde mamamia efter ett år hade gått så jag har gjort vul, tagit blodprov mannen lämnat in prover och jag har ätit pergo.
Nu väntar jag bara på min äl. Sen är det långa väntetiden till bim.
Men jag tycker absolut ni ska ta tag i saken, man vet aldrig om det behövs lite hjälp för att få fram en liten i magen.
Lycka till!
Hej
Jag håller med alla här... Du måste ringa till gyn. När jag insåg att vi inte kunde bli gravida, trodde jag att jag var ensam om de i hela världen.. Min man och jag har lite svårt att prata om det, mina vänner försöker förstå. Så när jag hittade denna sida var det som en befrielse....Jag har hittat andra som känner och tänker precis som jag.
Vi ska påbörja vårt första ivf nu i septermber och det är jag inte ensam om.
Välkommen hit.
Kram
Hej!
Jag vill bara säga ta kontakt antingen med gyn eller med sjukhuset (de har kvinnoklinik eller reproduktionsmedicin).
Jag vet att man känner sig ensammast i världen men det är du inte, här kommer du träffa många många fler!
Ta kontakt för oftast tar det tid efter man har ringt ändå!
Lycka till och massa kramar!!!
Att söka gyn om barnlöshet är inget farligt. Skulle du möta någon i väntrummet eller dylikt får du väl slänga ur dig att det är en rutinkontroll (eller att du behövde nytt p-pillerrecept, så blir det kanske tyst på tjatet?), om du måste säga något. ALLT tar lång tid, så börja hellre i onödan och avboka om du blir gravid 
Jag sökte gyn för ett år sedan och vi var tillräckligt utredda för att bli satta i provrörskön i dec. Vi väntar fortfarande på kallelsen, men har gjort ett försök privat under tiden. Lycka till!