Frågor om utlandsflytt!

Ingen som har något att säga?

Vi flyttade från Stockholm, Sverige, 1996, och har bott i tre länder sen dess, Brasilien, Tjeckien och nu USA. Aldrig att jag, eller maken för den delen, längtat till Sverige, vi har besökt Sverige varje år, innan barnen började skolan två gånger om året.

Att som medföljande få tiden att gå är inte så svårt, tycker jag. Det tar för det första tid att lära sig den nya platsen, lära sig språket - även för den som flyttar till ett engelskspråkigt land! - sen träffar man nya vänner och tjejer i samma situation att umgås med. En del medföljande vantrivs, det är sant, men de flesta verkar njuta av tillvaron och se det som några kul år. Många svenskar är ju bara expats några år.

Tack för dina ord! :)

Men från alla andra....jag vill veta mer!

Vi bor i Österrike sen nästan ett år tillbaka. Min sambo är utskickad från sitt företag så vi har fått hjälp med bostad och sånt. Det underlättar ju en hel del för det fungerar inte riktigt som hemma här. Det var ordnat redan innan vi flyttade så vi bodde väl två nätter på hotell innan möblerna kom.

Bo utomlands har både för- och nackdelar såklart. Jag längtar hem jättemycket ibland men oftast är det rätt ok att bo här. Det svåraste här är att jag inte kan språket och inte vet hur "vanliga saker" fungerar, men man lär ju sig efter hand.

Man träffar ju jättemycket nytt folk, speciellt om man har barn så är ju det en träffpunkt. Idag tex träffade jag en norsk mamma på lekplatsen, det lyser ju upp tillvaron. Jag träffar andra svenska föräldrar i svenska kyrkans barngrupp, och det är jättetryggt. Där kan man få hur mycket råd och tips som helst. Sen har jag involverat mig i en internationell föräldragrupp är i Wien oxå så bara man engagerar sig lite så kan man aktivera sig hur mycket som helst.

Vi sålde vår lägenhet, mest för att vi tyckte att det kändes olustigt att hyra ut i andra hand. Dock är det lite jobbigt att inte ha nåt kvar, alltså måste vi ju hitta nytt boende härifrån innan vi flyttar tillbaka och det kan kännas tufft.

Jag vill inte bo här för resten av mitt liv, men de två åren som min sambos kontrakt är på skall jag väl klara av Jag kan kanske tänka mig en annan utlandsplacering efter denna, det beror ju dock på var och så...

Vart vill ni flytta? Har du några andra frågor eller funderingar så är dte bara att fråga. Man kan ju skriva hur mycket som helst egentligen...

Vi flyttade till Frankrike för 3 år sedan. Min man hade jobb här och flyttade några månader innan mig, jag kunde inte komma ifrån mitt jobb innan. Vi hyrde en möblerad lägenhet, minilägenhet men det funfgerade då vi inte hade några barn!
Jag sökte jobb i 6 månader innan jag hittade mitt nuvarande jobb där jag trivs hur bra som helst. Jag skulle aldrig trivas med att vara hemma utan yrkesliv. Vi har också träffat många vänner tack vare våra jobb.
I dec fick vi vår son och vi har även köpt hus! Jag känner mig hemma här!
Tips: lär dig språket, om du inte tänker arbeta - skaffa dig iallafall en aktivitet så att du lär känna människor ¨på egen hand och inte endast genom din man. Bjud hem nyfunna vänner! Ta ett år i taget man behöver inte alltid göra så långsiktig planering...
Lycka till!

Vi är mest intresserade av England, Schweiz och USA. Förmodligen blir det ENgland eller Schweiz då det är mest jag som intresserar mig av USA. ;)

Hej,
Vi flyttade till England för 7 år sedan genom jobbet. Vi hyrde initialt ut vårt hus i Sverige - men omöblerat och sålde de mesta av möblerna eftersom det var så dyrt att magisinera och det var mest ikea grejer och ihop plock ändå. Efter tre månader i England sa vår hyresgäst upp sig och då kände vi att vi trivdes så bra ändå att vi sålde huset i Sverige. Men det kändes tryggt att ha det kvar i början ifall vi inte hade trivts.

I England hyrde vi först ett möblerat hus i två år. Det finns ingen brist på hus att hyra - vi tittade på hur många som helst. En del hyrs ut fullt möblerade, andra Part-Furnished (fast det är egentligen inga möbler utan då menas att det ingår typ persienner, gardinstänger och kyl,frys, tvättmaskin etc) och så Unfurnished men då får du räkna med att skaffa vitvaror och gardiner själv.

De flesta hus brukar hyras ut på minst 6 månader - det kan vara svårt att få något kortare.

Det kan vara skönt att hyra först för man lär känna området och vet var det är bra och mindre bra att bo, både från miljö och från restid till jobb etc. Vi hade det förspännt för företaget ordnade en relocation agent som valde ut lämpliga hus så vi slapp gå på nitar. Men har man inte det så finns det websidor som "upmystreet.co.uk" som visar hur mycket kriminalitet etc. det finns.

Efter de två åren i hyrt hus så köpte vi eget. Vi har bytt hus två gånger sedan dess.

Har ni barn? För iså fall är det jätteviktigt att välja ett område med bra skolor. Här flyttar folk bara för att komma in i bra upptagningsområden.

Oj - det vart lite mycket... så det är bäst jag slutar nu. Fråga bara om du undrar mer.

Flyttar till USA om 4 dagar, kan höra av mig och berätta om en sisådär 6 månader... Just nu är allt bara upp och ner och jag kan inte fatta att vi gör detta!!! Så grymt spännande men otroligt nervöst. Min man kommer att jobba och jag kommer att vara hemma och ta hand om vår dotter och försöka få vår vardag att fungera. Känns jätteknepigt, hemmafru??

Jag har bott i mobelerade lagenheter i London i flera ar och det ar ok. Sjalva moblerna kan det val vara si och sa med man behover oftast kopa till lite smasaker men det stora (dyra) sasom sangar, soffa, matbord, vitvaror etc ar pa plats. Vi akte ofta till Ikea och kompletterade med husgerad etc.
Det ar bra att hyra tills man vet var man vill bo etc. Det galler nog i alla lander, bor i Australien nu och vi hyrde for att kanna oss for innan vi kopte vart hus.
Haller med Rutiga Rutan att i UK ar det viktigt vilket omrade man valjer pga skolor men ocksa kriminalitet osv.
Jag var inte medfoljande men tycker aldrig det varit nagra problem att hitta kompisar, har man barn sa ar ju lekparker och school gates jattebra. Svenska kyrkan har lite olika evenemang som man kan ga pa (inte bara religiosa).
www.londonsvenskar.com kanske har info men tror det ar mest for unga svenskar som aker som au-pair och liknande!

Jag bor sedan 6 ar i Schweiz. Eller rättare sagt i Frankrike, men pa gränsen till Schweiz, jobbar i CH.

Manga som jobbar pa internationella företag, eller blir headhuntade far hjälp när de flyttar. Det är väldigt skönt tror jag. När vi flyttade fixade vi allt själva för min man var doktorand da.

I början hade jag inget jobb, och jag kunde heller inte spraket. Men vi lärde ganska snabbt känna folk, sa jag kände mig inte speciellt ensam. Det enda som var lite trakigt var att de flesta andra arbetade under dagarna. Men jag sag till att aktivera mig pa egen hand. Lärde mig franska, pluggade ett halvar pa universitetet per distans osv. Nu har jag ocksa hittat ett jobb, och det trivs jag med.