Nu måste han snart välja: mig eller stanna kvar

nä men i din situation har jag suttit. det känsliga är nog att dom inte vill lämna barnen. det är det dä handlar om tror jag. hur fick du detta inlägget anonymt???? 

Du kommer nog tyvärr inte få mycket sympati här. Otrohet är något som sticker i de flesta människors ögon och i många andra trådar har TS som erkänt sig vara "den andra" blivit påhoppad för att hon inte kan hålla sig borta från en upptagen man.

Otrohet är oerhört fel, men jag tänker inte ge mig in i den diskussionen. Jag har varit i din sits och jag blir så förbannad när jag tänker på hur naiv jag var. Fick också höra att relationen var slut och diverse olika ursäkter till varför han inte lämnade. Skitsnack, om det var så hade han gått för länge sedan! En del män är otroliga på att ljuga och manipulera.

Om du vill ha honom så lämna honom. Kommer han efter, dvs lämnar sin fru, så kan ni uppta relationen när de har separerat. Kommer han inte efter (vilket tyvärr är min gissning), så får du svar på din fråga varför han inte lämnade henne tidigare. Det är fortfarande något hos henne som är viktigare än du, hans känslor är fortfarande starkare för henne än för dig.

Tyvärr, det kanske låter hårt, men killar kan vara så hemska i dessa situationer. Jag var tillsammans med en upptagen man i över två år och fick höra allt möjligt som förklaring till varför han inte lämnade sin sambo. Till slut ställde jag ultimatum (och höll för en gång fast i det), då tog det slut. Idag har de ytterligare ett barn ... Han hade sagt att deras relation var helt slut, att han älskade mig, att han ville leva med mig. Han hade t.o.m. pratat om vår bröllopsdag och om hur vackra barn vi skulle få. Det är bara skitsnack, gå inte på det!

Tror, trist nog för dig TS, att Soul resonerar helt riktigt. Lämna honom och se vad som händer!

Har också varit där.....i samma sits som du. Mannen jag träffade var gift och hade 2 småbarn. Jag trodde han skulle hålla sina löften men tillslut så gav jag upp. Nu vet jag att han skaffat sig en ny "vid sidan om". Jag tror i efterhand det var själva situationen det som lockade och att hans känslor för mig kanske inte var så allvarligt menat. Han behövde bara lite omväxling.
Fundera på vad du vill, klarar du denna situation i några år till och tycker det är värt det så stanna. Annars gå.

Inse att han inte är något att ha. Kan han träffa dig bakom ryggen på sin fru i flera år, kommer han att kunna göra samma sak mot dig, skulle han väl bli "din".

Anonym - Ja, hade det inte varit för barnen så hade det nog varit lättare för honom att lämna snabbt. Å andra sidan så är det ju pga av barnen som jag är / har varit tålmodig och väntat... Annars hade jag "krävt" en snabb separation. Vet inte hur jag fick inlägget anonymt, hur menar du? Det var bara att kryssa i...

Soul - tack för ditt ärliga svar. Det är precis det där jag behöver höra. Jag har mått alldeles för dåligt av att vara "otrohets-medhjälpare" och har idag tagit första steget mot INGEN KONTAKT ALLS. Vi ska dock ses på torsdag och prata mer.

Om det är så att han talar sanning och vill leva med mig - isåfall borde väl inte en period av INGEN KONTAKT skada de känslorna? Eller? Vi pratar mycket om att "tålamod är en dygd" och att jag väntar på honom men det borde väl isåfall gälla honom också. Han får vänta på mig tills han har separerat. Om hans känslor för mig har ändrats tills dess var de väl inte värda så mycket från början heller...?

hur får man ett inlägg att vara anonymt här inne??  alltså när man lägger in det.

Cisselina och Anonym(jag också) - ja, jag tror att jag innerst inne vet att jag måste lämna honom och den här veckan kommer att bli avgörande. Men åååhhh vad ont det gör!!! Måste hela tiden påminna mig själv om hur dåligt jag mår mellan träffarna för just när vi ses känner jag ju mig som den lyckligaste i världen...

Det kan vara väldigt svårt att gå...beroende på varför man från början träffat en annan utanför äktenskapet. För mig tog det ca 1,5 år innan jag fick ändan ur vagnen.

MEN... det är lättare att stanna i ett dåligt förhållande om man har någon annan att träffa då och då. Det slutar med att man lever två liv. Tänk på att det kan vara du som gör det möjligt för honom att leva kvar i det han lever i!

Det är ingen ultimat början ni har på ett förhållande.... Det kan funka, men tyvärr så tror jag att för huvudddelen så gör det inte det, för de klarar inte av vardagen. Han träffar dig för att det passar i hans liv just nu.. det finns tyvärr inget som säger att ni skulle passa ihop i ett seriöst förhållande.

Den som du träffar gör det förmodligen för att fly från sitt andra liv.. risken finns att han gör samma sak mot dig. (om han inte går i terapi eller nåt för att döda det här destruktiva beteendet han har.)