Alternativ till idiotiska artighetsfraser.

Det går inte en dag utan att någon frågar hur man mår. Man stöter på någon bekant på stan som undrar, jobbarpolare, chefer, kassörskor osv. Alla frågar de pliktskyldigast hur man mår. Hejsan! Hur mår du? Tjenare! Läget? Osv, osv. Oerhört tjatigt eftersom svaren alltid blir detsamma som alltid.
-"Jotack, bara bra. Själv då?"
Gissa vad svaret blir?

Sanningen är att ytterst få människor svarar ärligt på denna fråga. Och om de nu mot förmodan svarar ärligt, ja då måste vi ju leva i ett land som har världens absolut i särklass lyckligaste och friskaste invånare utan några som helst problem eller bekymmer. Det tror jag inte.
Jag har slutat att köra med artiga lögner, jag skiter i om folk blir förnärmade eller chockade när de får höra mitt svar. Om de frågar och låtsas ge sken av att de är uppriktigt intresserade av hur min dag har varit, hur jag mår, vad jag gjorde under helgen osv så får finna sig i ett sanningsenligt svar. Eller sanningsenligt och sanningsenligt, vad är det som säger att det inte är tillåtet att ljuga åt andra hållet? Varför inte hugga i ordentligt bara för att få se hur folk reagerar? Varför inte ha lite kul? Man kan se det som ett socialt experiment.
Fördelen med att ha fyllt fyrtio år ju att man inte längre är beroende av vad folk tycker och tänker, man kan unna sig lyxen att fullkomligt skita i om man blir accepterad eller inte av pöbeln. Här är jag och passar det inte så far och flyg åt helvete. God jul och glad påsk!

För ett tag sedan så hade vi arbetsplatsträff på jobbet, genomgång av månaden som varit. Fullständigt ointressant. Min chef är en trevlig och korrekt kvinna på kanske sextio år. Hon kom genast fram och hälsade på mig.
-"Nämen hej på dig. Trevligt att se dig! (tycker hon verkligen det?) Hur är det med dig då?" (Precis som om hon bryr sig)
-"Tja... Det är väl sådär. Blåste positivt i en poliskontroll i morse och så har jag fått en fruktansvärd klåda i skrevet. Annars är det bra!"
Hon tittade underligt på mig under hela mötet. Drev jag med henne? Ja låt henne undra bara!

Träffade en gammal kurskamrat för ett tag sedan, en härlig kvinna. Alltid på ett sprudlande humör, skiner som en sol hela dagarna och sprider vänliga ord och lycka runt sig, till allt och alla.
-"Hallå där! Hur är det med dig nu för tiden då?"
Ja va fan svarar man? Dags att vara lite kreativ.
-"Inget vidare hörru du. Cellgifterna ger mig en förskräcklig ränndreta, bilen har skurit och mitt ex har anmält mig för förargelseväckande beteende."

Ett par gånger i veckan så handlar jag på ICA i mitt kvarter. Har blivit lite tjenis med kvinnan som sitter i kassan. En mycket söt och käck kvinna. Naturligtvis har jag inte en chans där men hennes jobb är att vara trevlig mot sina kunder och jag är en kund, följdaktligen så är hon trevlig mot mig och gissa vad hon frågar varje gång jag har lagt upp mina varor på bandet och ska till att betala?
-"Hej på dig du! Jaså, det är till att handla lite idag igen. Jaja... Hur mår du annars då?"
-"Jag mår finemang och kan du tänka dig, i morse när jag vaknade så hade jag tidernas stånd och vet du vad? Det har inte gett med sig ännu!"
Nä, så sade jag inte men jag kunde ha sagt. Om jag hade vågat. Sanningen är att hon gör mig alltid oerhört generad. Jag blir alldeles karmosinröd i nyllet så fort hon tilltalar mig. Det är inte bra. Jag har alltid retat mig på att jag ska vara så blyg för vissa kvinnor. Men i morgon ska jag dit och handla igen och vem vet vad jag säger? Kanske tar jag mod till mig.
-"Nämen hej igen! Jaså, du fick inte handlat allt igår? Och hur lever livet med dig annars då?"
-"Öh... Jodå, det är ok men jag har fått någon form av eksem alldeles under pungen. Det kliar inte eller så men det liksom hettar och känns lite ömt. Tänk om det blir infekterat!"

Jaja, vi får se hur det blir.