• Etta med kokvrå

    Första bostaden.

    Nå, vad var er första bostad? Hur gamla var ni när ni flyttade hemifrån och vad var kostnaden?

    Jag flyttade hemifrån när jag var sjutton år till morsans stora sorg och min första lägenhet var en pytteliten etta på 27 kvm vill jag minnas. Den hade inte ens kokvrå utan kokskåp. Två garderobsdörrar som man öppnade och där var diskbänk, två plattor, liten frys, skafferi och ett par skåp.
    Den låg högst upp i ett höghus och hade ingen balkong. Däremot så brukade jag ta vindsvägen upp till taket och där brukade jag ligga och sola på sommaren. På nätterna hände det att jag smög upp med en flaska brännvin och satt och drack, rökte, blickade ut över stan och drömde.

    Sommaren därpå, när jag var arton år, så fick jag med mig min första flickvän dit upp. Hon var den första flickan som jag höll i handen och däruppe, under stjärnorna mitt i ett brinnande åttiotal så fick jag mitt livs första puss.
    Det var fina tider.

    Hyran låg på 775 kr i månaden (tänk att man minns sådana småprylar) och jag bodde där i exakt två år. Sedan drog jag vidare.
    När jag flyttade in ägde jag inte mycket, en säng, en gammal tvåsitssoffa i brun manchester, ett gammal slitet vardagsrumsbord som jag hade hittat i ett övergivet förråd, en gammal TV med ratt som kanalväljare och brunt faner på sidorna, några gröna plastmattor och så naturligtvis min skiv- och boksamling. På väggarna hade jag planscher på Deep Purple, Jimi Hendrix, Whitesnake, Rainbow och AC/DC (fan att man aldrig sparade dem!). I ett hörn stod mitt skrivbord och min gamla skrivmaskin av märket Facit. När jag rotar i minnet så får jag även fram en bild av en stor lagerhylla.
    När jag fick min första lön så var en ny stereoanläggning det första jag köpte. Sådant var viktigt när man var ung.

    Jag älskade mitt hem men jag var inte där så ofta trots allt. Jobbade och när jag var ledig var det full fart. Äventyr.
    Det var nog tur att det inte fanns datorer och internet på den tiden, då hade jag nog aldrig lämnat lägenheten och med största sannolikhet hade jag nog suttit kvar där ännu framför en flimrande datorskärm och skrivit en massa dumheter, drömt mig bort och skjutit upp allting till nästa år.

  • Svar på tråden Första bostaden.
  • Mia83

    Hmmm....

    Jag var 17 år gammal och lyckades bli osams med min styvpappa via telefon, som då befann sig i Spanien. Temperamentsfull som jag var tog jag mitt pick och pack och flyttade samma dag.
    Jag flyttade in hos en klasskompis, i en liten etta, 6 mil från stan. Tack och lov för tåg säger jag bara.
    Ekonomiskt var det ju inga större problem, halva hyran låg på 600kr och de resterande 350kr från studiebidraget lyckades föda mig. Hur vet jag inte.
    Det var dock ingen hållbar situation.

    Efter ett par månader träffade jag min nuvarande man, och två veckor senare bodde jag med honom. Efter det följde avhopp från gymnasiet och det stora steget ut i arbetslivet.

    Idag är jag ytterst glad över att jag var så temperamentsfull som tonåring. För inte 17 hade jag åkt på fest 6 mil utanför stan om situationen hade sett annorlunda ut, och då hade jag inte träffat min man - och följdaktligen inte heller haft våra två barn.

  • Näckrosen

    Min första bostad var 13 mil hemifrån. Jag var 19 år och hade precis gått ut gymnasiet, när jag fick praktik i en liten håla.
    Jag behövde praktiken för att komma in på fortsatta studier, annars hade jag nog flyttat hem fort.

    MEN, lägenheten var fin. 56 kvm fördelat på två rum och kök.
    Jag hade 4200 i "lön" före skatt och hade lägenheten som löneförmån, vilket innebar att jag skattade även för den.
    Så pengarna skulle räcka till mat, telefon, resor osv. Varannan helg tog jag tåget hem till mamma och pappa för 90:- enkel resa. (Visst kommer man ihåg konstiga detaljer, TS?)
    Jag hade inga kompisar och bara massa "tanter" som arbetskamrater.
    I badrummet, som var illgrönt, hade jag mina husdjur: silverfiskar. Varje gång det var släckt därinne kom de fram. Bara välde upp ur golvbrunnen. Urk!

  • Jano

    Jag var nyfyllda 18 år när jag fick min första lägenhet.

    Det var en etta med kök på 42 kvm, gigantisk men smakade det så kostade det, hela 3000:- kronor i månaden fick jag betala med min lilla lön som jag fick som vårdbiträde.

    när jag flyttade dit så hade jag i stort sett inget i köksväg, jag snodde en gaffel en kniv och en sked av mamma och fick en gammal kaffepanna(kokkaffe)av pappa.
    Min första lön gick till köksattiraljer. Hutlösa 800 kronor betalade jag för allt som jag kunde tänkas behöva.
    Min första telefonräkning var på 500 kronor och jag kommer så väl i håg vad mycket pengar jag tyckte att det var.

    I vardagsrummet så hade jag en soffgrupp som var illgrön med stora gröna blommor på uberful men vansinnigt skön.

    Jag fick en dammsugare av min styvfar en gammal en som hade en tygpåse som dammsugarpåse. Egentligen förstår jag inte varför jag hade den, den sög väl inte så mycket utan snarare styrde runt dammet:)

    Men Oj vad vuxen jag var!!
    Jag längtade tills månadsskiftet när jag fick betala mina räkningar (det gör jag INTE nu för tiden).

  • xenaa

    17 år skulle fylla 18 om 3 dagar. flyttade ihop med min pojkvän som jag varit ihop med i 3 mån. en 2:a kostade runt 3 tusen.

    kan tillägga att vi än idag är tillsammans och fyller 5 år ihop i sept. och ska gifta oss med Wiii


    ????????○♥☼☺Leo - 07-06-22 ☺☼ ♥○?????????
  • Smurfan JM

    Jag flyttade hemifrån när jag var 18, under sommaren efter studenten...
    Flyttade in i en etta på 33kvadrat, där mitt livs kärlek bodde. Vi började genast se oss om efter en tvåa, men lagom tills vi hittade en så insåg vi att vi gillade vår lilla lägenhet och bestämde oss för att stanna kvar.

    Karln hade ju bott där i två år tidigare, och jag under ett par veckor i taget några gånger under det senaste året, så han hade ju det mesta man kunde behöva - men inte det allra viktigaste! ;) Jag hade som sagt kunnat reka lite innan, så jag såg till att de som insisterade på att ge mig "studentpresenter" köpte kaffebryggare! och så brödrost och lite annat som kunde vara trevligt att ha...
    Det köket visste nog inte vad som hänt när jag flyttat in - plötsligt lagades det mat varenda dag istället för någon gång i månaden. (Det är definitivt sant det där om att det är hiskeligt tråkigt att laga mat ensam och bara till sig själv).

    I rummet hade vi plats för säng, soffa, varsitt skrivbord, tv, soffbord och en bokhylla - förutom de två inbyggda garderoberna - och det kändes faktiskt knappt smått... Möjligtvis under den vecka då BÅDA mina systrar var på besök, och sov på madrass på golvet.
    Badrummet däremot var en gammal klädkammare (hela huset hade varit fyra stora lägenheter innan de blev åtta studentettor), en riktigt smal klädkammare, så man kunde knappt passera in om den ena av oss stod vi handfatet. Och satt någon på toalettstolen var det helt omöjligt att komma förbi utan att kliva ÖVER dennes knän. ;)

    När vi ett år senare skulle byta stad blev det en tvåa på hela 62kvadrat! Vi visste inte vad vi skulle göra av all plats vi fick. ;) Det perspektivet har dock förändrats...

  • slangbella

    Jag flyttade till en etta med kokvrå på 24 kvm, egen toa och dusch i källaren. Hyran låg på drygt 700 kr och min månadslön som kommunal städerska på heltid var ca 7000 innan skatt. Det var tider det!


    Det är otroligt vad lite man klarar av om man verkligen inte försöker
  • slangbella

    Åh, jag glömde ju att jag hade en fantastisk fransk balkong också!


    Det är otroligt vad lite man klarar av om man verkligen inte försöker
  • Katja77

    Jag var 17 år och skulle börja sista året på gymnasiet. Flyttade bla för att slippa pendla till skolan. Min etta var på 41,5 kvadrat och hade inglasad balkong. Låg på åttonde våningen ( dvs högst upp)i ett höghus. Tidig höst invaderades balkongen av miljoner små gräsflugor. Det gick inte ens att gå ut för att röka. Bortsett från det trivdes jag jättebra. Efter ett knappt år flyttade min dåvarande pojkvän in och efter ytterligare ett halvår flyttade vi vidare till en trea i närmaste stora stad där jag hade börjat läsa på universitetet.

  • Isens mamma

    Jag var hela 22 år då jag flyttade hemifrån "på riktigt"
    Efter studenten bodde jag ett år i New York och jobbade som Au pair, därefter hem och jobbade ihop lite pengar, åkte på långresa i ett halvår, kom hem igen började på universitetet och började leta lägenhet. Men hjälp från mina föräldrar köpte jag en etta på 40 kvm på söder i Stockholm. Det var helt underbart!! Lägenheten blev efter en mindre renovering jättefin och jag älskade både lägenheten och området!

    Hyran låg på 1700:- men med lån betalade jag totalt 3700:- i månaden. Levde på studielån och lite extra jobb, funkade bra för mig! Inköpspriset var 665 000:- hutlösa pengar då men väldigt billigt om man jämför med vad den skulle ha kostat i dag.

Svar på tråden Första bostaden.