Vi hade namngivning i juni och gifte oss samtidigt. Så vi inledde ceremonierna med vigseln. När vi övergick till namnceremonin sjöng vi alla Blinka lilla stjärna och sen talade officianten lite och jag och maken pratade om sonens namn, varför han heter dem. Sedan gjorde vi ett officiellt välkomnande av sonen, han fick en blomsterkrans på huvudet och en gåva från mig och mannen och så sa maken några ord från oss. Efter det vände vi oss till faddrarna och berättade varför vi valt dem och överlämnade gåvor till dem från vår son. Jag sjöng för sonen och officianten höll ett högtidstal för honom. Sen läste en av faddrarna en dikt och så avslutade vi med en gemensam sång.
Vi hade en officiant från Humanisterna som var väldigt erfaren officiant och han hjälpte oss att sätta samman programmet. Men han var noga med att det skulle bli precis som vi ville ha det! För det är ju fördelen med namngivning, det är ni som utformar hela ceremonin från början till slut. Våra ceremonier blev jättebra, alla som var med är helt lyriska över att det var så fint
. Och jag tror att det blev så bra för att det kändes att det här var verkligen allvar för oss, inte som när folk döper sina barn fast de inte är ett dugg religiösa.
Det är en fördel att ha någon som håller i det, om ni inte vill anlita en officiant (en del kommuner har faktiskt officianter även för namngivning, annars kan du titta på www.humanisterna.se där det finns officianter som man kan kontakta) kanske ni har någon släkting eller vän som vill hålla i det hela. Jag tycker också att ni har fina idéer, man kan få mer tips på Humanisternas sajt eller i Svenska Högtidsboken.