Kan man sluta älska någon från en dag till nästa??

Han har inte slutat från en dag till en annan. Det har gått sakta men säkert och båda har blundat för var ni är påväg. Fixa dig själv. Och när du gjort det så kanske ni träffas igen och blir kära i de ni är då.

Nej, det tror jag absolut inte!
Jag tror killen är rädd. Rädd för att han inte har kontroll över situationen.
Jag tycker du ska ta kontakt med en kurator, börja med dina planer för att må bättre. Sen kan du berätta det för honom, att du sökt hjälp och du ska gå igenom detta. Det här gör du med en lugn och glad känsla, visa inte dina sårbara känslor för honom, utan spara det för en vän.
När han ser att du gör saker för att må bättre, för att få ordning på livet tror jag han kommer bli villig att försöka igen. Om han älskar dig.

Äslkar han dig inte, då tror jag det handlar om mer än 2 veckor han funderat på detta, och det borde du ha märkt!

Jag tror inte att man bara slutar älska någon helt plötsligt utan det tar ett tag, känslorna försvinner som eftersom.

Det är alltid tråkigt när den man älskar inte har samma känslor som en själv men det är något man måste respektera, försök lägga ert förhållande bakom er men ta med alla fina minnen och erfarenheter från tiden tillsammans vidare i livet. Din föredetta kommer nog alltid ha en speciell plats i ditt hjärta likaså kommer du alltid att ha en plats i hans.

Jag hoppas att du får den hjälp du behöver och såsmåningom kanske hittar din drömprins.

nej.

jag tror inte att detta är från ena dag till nästa dag,utan detta har varit en procces på flera veckor eller månad

ge tid till tiden

Jag vet ej hur mycket o hur klart o tidligt ni har pratta om ert förhållande om hur ni känner för varandra så därför skriver jag ej mer om vad jag tycker

Jag tror inte heller att man kan sluta älska någon från en dag till en annan. Det är ju starka känslor det handlar om när man älskar, går ju succesivt när dessa känslor försvinner.
Det låter lite som att du ger enbart dig själv skulden för att han lämnade dig, för att han inte orkade med... För att du är låg, lätt irriterad och att ditt humör svänger. Man är alltid 2 om ett förhållande, och jag hoppas verkligen att han ser sin egen del i uppbrottet också. Att du mår dåligt kan du ju naturligtvis inte hjälpa, bara söka hjälp för. Det är alltid våra närmaste som blir "lidande" när man inte mår bra, därför att dom står oss närmast.
Jag hoppas du får hjälp att börja må bra igen, och att du finner ett sätt att gå vidare! Någonstans finns det någon för dig, som orkar med även dom dagar du inte mår helt bra!

Jag HAR sökt den där hjälpen & jag HAR berättat det för honom. Har sagt flera gånger jag skulle gjort det, men mitt mående är ju upp & ner. När jag mår bra känner jag inte alls det finns nå´n anledning att söka - nu mår jag ju bra! & när jag mår dåligt känner jag inte att jag orkar ta itu med det. Jag förstår att om man inte alls fungerar så - som jag - så måste det vara jättejobbigt att leva med. Önskar bara att han gett mej det som ett ultimatum - sök hjälp eller jag lämnar!

Nu är ju allt försent. Visst, jag förstår att jag måste ha den där hjälpen ändå - för min egen skull! För att orka leva med mej själv! Men jag känner ju att jag har så mycket jag vill ge honom...han friade efter vi varit tillsammans ett år. Efter det hände det liksom ingenting mer...han sa aldrig nå´t mer om det. Jag var rädd att han ångrat sig, att han inte tyckte lika mycket om mej mer...så när familj och vänner frågade när det skulle bli, så svävade jag alltid ut & menade att nä, nu är jag ju 35 fyllda så nu är det försent. Har alltid sagt att gifta mej, det ville jag göra innan jag fyllde 35. Men herregud, jag ville ju inget hellre - än att få bli hans fru! Det hade känts så stort!!

lollajapp: Nä, jag tror inte heller man slutar älska nå´n på en dag. Inte ens vid otrohet t ex. Något sådant är det inte alls fråga om, sedan vi blev tillsammans har jag aldrig ens sett åt någon annan. Det har aldrig känts aktuellt. Jag har älskat honom jättemycket och önskar att det var han som orkade stå kvar vid mina sida & ge mej den tryggheten jag behöver.

Men det är just det som gör så ont...då har han slutat älska mej för längesedan...när vi fortfarande levde och hade ett samliv tillsammans. Jag har visst varit trött på det många gånger...absolut! Men jag har aldrig tvivlat på om jag älskar honom - eller ej.

Anonym (123): Jag har sökt samtalskontakt. Men jag måste äta antidepressiva tills jag känner effekt av dom först & det gör jag ännu inte - efter dryga 3 veckor.

Jag ser det som en jätteutmaning! Att jag äntligen, äntligen tagit itu med mitt liv & med mitt mående. Man vet ju inget annat, men visst känner jag att det kan inte va normalt att må såhär. Pendla så upp och ner. Gud vilken energi det tar!!

Nej, jag tror inte att det är från en dag till nästa! utan att det är något man gått och grunnat på under en längre tid. Att det har "värkt" fram.

det var iaf så för mig med min förra man. Jag försökte å andra sidan påtala det under flera års tid att vi var tvungna att göra något åt situationen. Jag var tydlig och till slut rätt fram. Han förstod eller ville inte förstå. Så när jag efter drygt två år ville sklijas vart han helt perplex. Då ville han gå på familjerådgivning, det gjorde vi oxå, men det hjälpte ju inte vårt förhållande. Däremot fick vi hjälp av det ändå, det vart inte fulltlika mycket "gnissel" vid separationen. Idag har vi en OK relation!

Jag tror inte man slutar älska någon över en dag om inte något väldigt extremt händer. Man sluta älska någon om det framkommer så hemska saker att man inser att personen inte är den man trodde den var, tex att personen plötsligt misshandlar en eller det visar sig att den våldtagit något. Men om inget särskilt har hänt brukar det alltid vara så att känslorna minskat över lång tid, även om personen själv kanske inte ens varit medveten om det till en början.

Det är svårt, jobbigt och tröttande att leva tillsammmans med någon som mår psykiskt dåligt under en längre period. Om du TS har pendlat mellan att må bättre och sämre och inte sökt hjälp förrän nyligen, så är det inte så konstigt om din partner har tröttnat. Kärlek kan nötas ned och försvinna, tyvärr. Jag tycker inte att man som partner skall behöva ställa ultimatumet "sök hjälp eller jag drar" för att personen som mår dåligt skall söka hjälp. Hot är sällan en bra motivation för behandling.

Jag håller med Istid om att du först måste fixa dig själv. Berätta för honom att du går i behandling och att du hoppas på att det kan bli ni två en dag när du mår bra igen. Sedan får man se vad som händer i framtiden - kanske blir det ni två igen, kanske träffar du någon annan som du kommer att älska lika mycket.

Nej inte från ena dagen till den andra, om det inte hänt något extremtmisshandel, otrohet kanske...om ens då. Men under en längre tid så JA.

Hej på dig! Jag sitter i typ samma situation som du och mår verkligen uselt. Vi har dessutom en tio månader gammal dotter tillsammans som vi nu ska "dela" på. Det värsta är att jag vet att vi skulle kunna lösa det här om vi gick på terapi tillsammans och så skulle jag behöva lite antidepressivt + egen terapi men jag får inga svar om han vill eller inte... jag håller på och peppa mig själv på att gå vidare men det går inge vidare. Jobbigt att inte veta nånting just nu