Börjar bli orolig för det ska gå den här gången...

Nu födda ju inte jag alls så tidigt som du..... men jag kan förstå hur du tänker för jag kände lite som dig ändå.
Mitt första barn föddes i v 35+3, förl startade spontant med vattenavgång. Men mina andra barn är födda v 39+1 (vaginalt) och v 38+4 (planerat snitt) . Så bara för det hänt en gång måste det inte hända igen.

Skönt att höra och jag vet det men oron finns ändå där... hur man löser allt den här gången när man redan har ett barn som behöver sina föräldrar. Förra gången var vi båda på sjukhuset hela tiden, nu blir jag mycket ensam i så fall osv osv... Man ältar en del senarion i huvudet!

Precis som du skriver så kände jag inför denna graviditet. Min son föddes i v 30+4 och jag oroade mig väldigt mycket i början av denna graviditet...hur det skulle gå osv om det skulle bli likadant igen. Precis som du skriver så kunde man ju vara på sjukhuset båda två sist, nu har man ju ett barn som är större som oxå behöver sin tid. Hur skulle vi läsa det då. Och visst det är många frågor och tankar som snurrar i huvudet.
Jag hade hela tiden sagt att kommer jag till v 30 så är jag nöjd. Det var hela tiden mitt mål, och veckor och dagar efter det är bara ett stort plus. Men vägen fram till v 30 var kantad av en massa funderingar och oro. Nu har jag kommit en bra bit längre än vad jag själv hade trott. Men jag har full förståelse för hur du tänker och känner inför denna graviditet.

Familjen G; vet precis hur du tänker och menar. Jag fick min flicka 8 veckor för tidigt och är nu gravid med nummer 2. Är bara i 14+1 än men tänker redan mycket på om man ska få gå tiden ut eller ej denna gång. Alla säger till mig precis som till dig att det finns inget som säger att det inte går tiden ut denna gång och nu denna gången jobbar du ju inte utan kan vara hemma och vila utan att stressa eftersom du är mammaledig. (hade 4 timmars pendling då jag jobbade så det var långa jobbiga dagar) och tänk positivt med mera med mera liksom. Och ändå så finna tankarna där ofta ofta fast jag inte vill tänka så.
Har oxå mycket funderingar på neo-vistelse och att jag inte vill komma dit när jag har en 1 1/2 åring hemma. förra gången var det ju mycket enklare och jag hade ingen annan att ta hänsyn till men nu har man ju det och det känns jättejobbigt. Vet som sagt inte alls hur man ska få bort dessa tankar och jag tror ärligt talat inte det får heller för det man har erfarenhet av följer ju med genom livet vare sig man vill eller inte. Men behöver du älta oro så skriv till mig så kan jag kanske älta tillbaka lite
Stor kram till dig!!!

Tack för all fina svar!

det är nog sant som ni säger att det är nåt manbara får bära med sig och hålla tummarna för att det går vägen den här gången. Måste man lösa en situation så gör man det på nåt sätt, ett eller annat.

Abbesmamma: Vi har sagt samma sak som ni gjorde, att kommer vi bara till samma vecka som sist eller förbi lite så är vi nöjda. Skönt att höra att det gått vägen för er den gången och att du snart ska bli mamma igen såg jag! Grattis, det är nära nu! Vad orsakade att er första kom för tidigt, har ni fått nån förklaring?

jag var inte så orolig i början, var mest glad över att det gick vägen att bli med barn igen ungefär när vi ville det och så och förträngde nog känslorna för jag orkade inte tänka på det då... Nu blir det värre ju närmre det blir v.30 och man vågar inte riktigt leva normalt och planera framåt, för tänk om osv... Har i alla fall bokat en kryssning som jag ta mig sjutton ska åka på den 14 September! Det är runt v.30 och jag vill ha nåt att se fram emot istället för att vara orolig hela tiden. Men nu är jag orolig för att jag inte ska komma iväg på den ifall det händer iegn, så det blev bara mer att oroa sig för istället! Haha...

HAllå!!!
Våran son Oliver föddes i v.25+5 och han är 3 år nu. Nu väntar jag nr 2 och är i v.33. Vi fick åka i ni v.26+5 för då startade allt men som tur var så kom vi i ni tid och dom kunde stoppa det hela. det känns väldigt skönt och nu är jag glad för varje dag som går.
Jag önskar er verkligen lycka till och jag hoppas att eran bebbe tänker stanna kvar i magen!!!!
Kram på er!

Annaoliver: Oj, det måste ha varit hemskt när det började så tidigt igen! Hur kändes det och vad gjorde dom för att stoppa upp förlossningen? Fick du några förhållningsrder typ mycket vila eller så? Låg du länge på sjukhuset efter?

Familjen G:
Jag hade högt bt och anmrkning på urinen. Men fick inte ordagrant sagt att det var Havandeskapsförgiftning då, utan det har de pratat om denna graviditet. De kollade moderkakan då när de snittade mig men de fann inga tecken på nått "fel" på den heller. Sedan har jag haft högt bt och anmärkning på urin även denna gången men inget som visat sig vara hf igen. SÅ egentligen har jag inget bra svar på varför han kom tidigt mer än bt och urin. Inga andra tecken som huvudvärk och svullen och det andra som följer med i havandeskaps paketet.

Ja snart är bebben här och jag längtar så otroligt mycket. det har jag gjort hela tiden iof, men nu är det inte långt borta.

Du ska se att du kommer att kunna åka på kryssningen som du planerat och allt kommer att gå bra, men jag förstår att oron sitter med hela tiden, det är naturligt efter det som du har gått igenom tidigare.  

OM bebisen nu skulle komma förtidigt så finns ändå några positiva saker med det, i allt elände. I alla fall lyckades jag komma på två hyfsat bra saker när jag satt på neo andra gången.

Storebror får lite tid på sig att vänja sig vid att de har fått en lillayster/bror. Att det ska komma ut en bebis ur magen är väldigt abstrakt för en liten en, men att verkligen se sitt syskon är nåt helt annat.
Dessutom har ni har varit på neo en gång tidigare, ni känner kanske en del av personalen, ni vet hur det ser ut och mycket av vad som kommer hända. Ni känner igen apparater och rutiner. Att sondmata, byta blöja på en fågelunge, sköta syrgas mm är en baggis andra gången.

Om du behöver prata med någon, kan du inte ringa er neoavdelning och be att få prata med kuratorn där ? H*n måste ju vara van vid såna tankar som du har nu.

Familjen G: Ja det var ingen rolig känsla när det satte igång denna gången. Alla minnen spelades lixom upp på nytt igen.
Jag hade öppnat mig ett par centimeter när vi kom in men jag fick ett par sprutor bricanyl med en gång och även Beta Pred för lungmognaden till bebisen.
Sen låg jag med dropp i 2 dagar och sen 2 dagar utan dropp innan jag fick åka hem. Jag har ätit Bricanyl tabletter sen jag kom hem men tog dom sista i lördags. Nu har jag fler SD igen men inte lika många och starka och dom är inte regelbundna.
Nu får vi bara vänta och se vad som händer och när bebben tänker titta ut.
Går du inte på Spec. Mödravården denna gången???
HA det så bra.
Kram