*Jag tycker inte alls att det är roligt att vara mamma.

Prat med BVC så ordnar dom en person du får prata med.

Det är viktigt för dig och ditt barn.
Inte vill du väl att ditt barn ska må dåligt och inte du heller för att du är trött och slut.

Lova att du tar tag i det hela och tar hjälp av BVC

Nej då..alla är inte alltid sådär himlastormande lyckliga.

Du har nyss fått barn..bara det är en stor omställning i ens liv..
alla känslor och tankar kanske inte alltid hinner med..
och man känner sig otillräcklig.

Har du någon som kan ställa upp och titta till den lille?..
så att du får en liten andningspaus..

Prata med BVC
Kanske det finns någon föräldragrupp du kan vara med i?

Kämpakramar! // Sirpa

Jag har två barn och har väl inte heller tyckt att den första tiden varit någon höjdare med någon av dem. Fram till ca 6-7 månaders ålder var det mest ett tungt arbete med blöjbyten och vaken-nätter.

Tyvärr får jag säga, men av erfarenhet som jag fått nu så blir det bättre. Jag har som sagt två nu och kommer sannorlikt att skaffa en tredje, och det gör jag trots insikten om att jag kanske kommer att känna lika då.

Kanske kan det få dig att hoppas på att det även kommer att bli bättre för er snart. Men jag tycker att du ska prata med bvc om hur du känner och be om att få träffa en kurator. Det skadar aldrig.
Och försök att inte bli arg på ditt barn, då blir det bara värre. Den är ju så liten och oskyldig.

Varför känner du dig ensam. Bor inte pappan med er? Om inte -så kanske du måste be om avlösning av någon annan för att få tid till sånt som du gjorde innan barnet kom. Kanske träna, sola, fika med kompis etc.

Lycka till, det blir bättre.

Kramar kommer här till er!!

prata med din mvc så kan dom hjälpa dig hitta någon att prata med, det är en omställning i livet med barn och den blir kanske inte som man hade tänkt sig. Man kan oxå få en depression eller förlossningspsykos, nu säger jag inte att du har fått det!! men försök hitta någon att pratra med så du mår bättre... både för din skull och barnets..

lycka till =)

Jag håller med föregående talare, att du borde prata med någon om din situation... Det ÄR en stor omställnig att få barn!

Jag hade inga vänner som hade barn, de hade svårt att förstå mig, kändes lite som att jag var i vägen och omständig när jag umgicks med dem...
Nu har jag börjat på olika aktiviteter för föräldrar och barn (tex, babyrytmik, babymassage samt öppna förskolan) Där träffar jag mammor som är i samma situation som mig. Det har i alla fall hjälpt mig i min mammaroll...
Hoppas att du snart mår bättre *kramar*

Pappan bor med oss, men är inte alltid hemma. Jobbar borta mycket. Visst tycker jag om min son det är bara det att jag inte alltid klarar av att han skriker etc. Det är när han börjar bli trött som han inte är så rolig att ha att göra med. Han blir grinig, men vill ändå inte somna. Att få honom att somna kan ta allt från 10 minuter till flera timmar. Det är när jag själv är trött och så som jag inte riktigt orkar.

Vet ju att det är normalt att inte få sova när man har småbarn, men nu när jag inte har gjort det på ca 4 månader så börjar det att ta på mina krafter.

Vissa dagar är han jättego, men andra är hemska och det ända jag vill är att han skall somna.

Har alltid älskat tystnaden och har insett att den aldrig kommer tillbaka.

Jo då tystnaden kommer att komma igen. Jag vet hur du känner dig ..är också en människa som behöver ganska mycket tid till mig själv för att tex bara läsa en bok eller vad det kan vara. Han är bara fyra månader så ni har ju säkert inte hittat de fasta rutinerna än..Men jag lovar när dom kommer så får du mer tid över till dig själv att bara ligga och slappa med en tidning. Så härda ut det kommer att ljusna snart....kram sara

Inte kan man VETA hur det är att ha barn innan man har ett barn! Och alla barn är olika och alla mammor och pappor är olika. Det som är jobbigt för vissa är inte jobbigt för andra, det man trodde skulle vara jobbigt blir kanske lätt och något som man inte alls tänkt på kan upplevas jättejobbigt.

Säger som de kloka talarna- gå och prata med någon på BVC, det brukar finnas en kurator eller psykolog som är gratis.
Kan din kille försöka arbeta mindre borta? Har du familj eller släktingar som kan hjälpa er lite mer?
Har du prövat att bära din pojke i bärsjal? Barn gråter mindre om de blir burna mycket och då kan du ändå göra saker under tiden, plocka lite, laga mat och äta själv mm

Sen vill jag säga att det BLIR roligare och lättare! Andra saker kan bli jobbigare men totalt sett är den första tiden den svåraste tycker jag.
Ett boktips är Babyblues av Pia Hintze. En lite deppig bok men man förstår i af att man inte är ensam om att känna annat än lycka när man fått barn.

Men hjälp!
Klart det kan vara en chock hur det verkligen blev att bli förälder.
Det går inte att ta reda på innan tycker jag.
Trots att "alla" förklarar.
Dessutom kan man väl inte rå för om man mår dåligt.
TS vänder sig väl hit för stöd.
Min son är 3½ månad och jag är helt slut. Han har en period nu där han kräver mycket. Men jag har ett stort nätvärk med släkt och vänner. Men det har inte alla, och jag är ofta trött ändå.
Ibland hjälper det att ta en prommenad med någon och bara prata.
TS: Mitt råd är som andras, prata med BVC. Försök att skapa lite egen tid någon dag i veckan.
Lycka till

Slovenkaa;

Det är så gott som omöjligt att "veta allt" om hur det är att bli förälder och i synnerhet hur man själv kommer reagera på den enorma omvälvningen i livet! Tycker att dina arga gubbar känns lite onödiga.
Hon kan väl knappast rå för att hon mår dåligt och hon ber ju om hjälp!

TS;

Säger som många av de andra - du behöver hjälp att komma rätt och må bättre. Ordentligt stöd kan göra hela skillnaden. Så vänd dig till ditt MVC/BVC och tala med dem. De brukar ha en psykolog knuten till sin verksamhet som har stor vana av dessa känslor och fenomen. För det kan jag garantera; du är inte ensam om det!
Tycker också att det visar på stort personligt mod att våga erkänna för sig själv, och andra, att man inte mår bra och att man gör något åt det. Heder!