Fertilitetsenheten i Örebro om pco-s
Jag har idag varit på läkarbesök idag.
Det var ett intressant besök även om jag inte blev klokare på det.
Jag har inte gått ner i vikt så det blev ingen pergo väger 117 kg till 166 cm. Har genomgått överviktsoperation och dras med en hel del löst skinn ca 15 kg. Dessutom hittade läkaren inte mina äggstockar. För mycket fett bland organen och för mycket mage på sades det. Tidigare har jag sett både äggstockar och äggblåsor med en annan undersökande läkare - och då fått en uppenbarelse med de klassiska pco-äggstockarna.
Vid samtal med läkaren framkom att man ratar metformin numera när det gäller behandling av pco-s. Ingen vet om det fungerar utan det är individuellt som jag även förstått när jag läser på denna sida. Det var inget alternativ för mig. Viktnedgång var det som gällde.
Jag grät floder när jag gick därifrån. Kände mig usel och värdelös. Hoppet om att få barn och den längtan jag har är omöjlig. Rör på mig dagligen och äter mina portioner och dom är inte och kommer aldrig bli normalstora. Hur ska jag banta?
Min släkt är "kraftig" och har alltid varit det. Kvinnorna har varit frögurkor men inte jag. Problem i släkten har snarare varit de många barnen.
Min mamma som vägde 62 kg/1,58 cm lång när hon sökte hjälp för sina problem och fick 1974 veta att hon var för tjock för att bli gravid. Hon har alla klassiska sympom på pco-s. Hon hade enorma problem med sin menscykel som höll på jämt, mellan 8- 11 dagar.
Jag ska försöka gå ner i vikt men känslan av hopplöshet överväldigade mig och jag känner mig väldigt liten.
Vad har ni andra med PCO-S fått för hjälp? Eller blir man "avskriven" med eget ansvar - typ kom tillbaks om 30 kg?
