Rabalder i parkleken

In till parkleken kom Maja, 13 månader. Min son, 19 månader, bara stod där, med gapande mun, helt förstummad av hennes skönhet. Sedan bryter han tystnaden med sin kärleksförklaring. Det enda ord han kan, "Autooo", ekas över parkleken samtidigt som hans pekfinger flyger upp i himmelen mot ett flygplanet som flyger förbi.

Maja, klok för sin ålder, fattar galoppen direkt. Det är något speciellt med den här mannen. Det är nog mannen som Maja väntat på i hela sitt liv. Det är dags att återgälda kärleksförklaringen. Så hur snärjer då en 13 månaders tjej en grabb på 19 månader? Naturligtvis, man erbjuder sin sandlåde-spade.

Min son får då bokstavligen kalla fötter, vänder sig skrämt om och springer iväg, tätt följt av Maja och hennes kärleksförklaring. Min sons ansiktsuttryck var beklämmande när han märkte att Maja inte gav upp. Skrämd och skärrad är de ord jag skulle sätta på hans ansiktsuttryck.

Två varv runt sandlådan senare ändrar han kurs och springer rakt mot tryggheten och trycker sig så långt in han klarar mellan Pappas trygga ben. Enbart ett huvud sticker ut mellan mina ben. Framför oss står dock en Maja med sin spade i handen och ser helt olycklig ut.

Efter lite förklaring lommar Maja iväg utan att fått med sig sin kärlek.

"Låt detta bli en läxa" - förmanar Pappa honom innan han släpps ut i lekparken igen. Men till ingen nytta. Bara några få minuter senare hörs åter med ljudlig stämma över Parkleken - "Autooo"...