Vi som bor utomlands och har kort mammaledighet

Japp,det var ett surt äpple att bita i, att föräldraledigheten inte är som i Sverige..

Jag födde båda mina barn i Nederländerna, där man har totalt 16 veckor. (Bara mamman, pappan har två - eller tre dagar beroende på hur man räknar).Och av de 16 veckorna är man skyldig att ta ut 4-6 veckor före bf, så att man har 10-12 veckor kvar efter förlossningen. I vissa yrken (inom vården t ex) måste man ta 6 v före bf också, och då minskas ju tiden efter födseln till 10v.

Ibland har man (båda föräldrarna var för sig) också rätt att under ett halvårstid gå ned till halvtid. Obetald. Och det är bara 15 % av alla föräldrar som gör det, så regeringen har glunkat om att det inte verkar finnas något behov av föräldraledighet och att den kanske borde tas bort då. Jag hade inte rätt till denna ledighet, men min man hade det (och tog också ut den). Hans arbetsgivare lät honom jobba 4 dagar i veckan och själv gick jag ned till 80%, så vi fick ordna barntillsyn för 3 dagar i veckan. De dagarna blev rätt långa för dem, vi lämnade dem kl. 9 och hämtade runt 18. Nu har vi flyttat till Sverige och det blir ungefär lika långa dagar nu med, men nu jobbar vi båda 100 %. Ändå känns det som en bättre lösning, för det blev väldigt hattifnattigt att ena dagen vara hemma, nästa på dagis, nästa hos dagmamma, nästa hemma hos pappa osv..

Dagis är förstås snordyrt därnere, så vi kunde inte ha dem på dagis mer än 1 dag i veckan - och det var svårt att kombinera dagmamma och dagis (dagmamman kunde bara vissa dagar).. Det gjorde också att barnen aldrig kände sig riktigt hemma på dagis, tyvärr. Vilken skillnad mot här! Här gillar de dagis och trivs - det gör att vi kan lämna dem där med ett lätt hjärta. Det blev aldrig någon optimal lösning i Nederländerna, tyvärr. Men att vi jobbade 80% vardera blev riktigt, riktigt lyckat. Vi storsaknar våra mamma/pappadagar! Det var jättemysigt att vara bara vi tre så där en gång i veckan - och min man har samma saknad. Vi mådde faktiskt rätt bra av att jobba 80%.

Efter första barnet blev jag av med jobbet (nej man får inte sparka gravida i Nederländerna heller, men tror ni någon bryr sig?), så då kunde jag vara hemma med min lilla bebis i hela 7 månader innan det blev dagis och dagmamma. Med nummer två tog jag ut mina 12 veckor och lade till 3 veckors semester, så när hon blev 16 veckor så började hon på dagis och hos dagmamma. Det gick riktigt bra, däremot var det jobbigare för min äldsta när hon då var 7 månader. Delvis var det ålder och utveckling som gjorde det, men även personligheten - hon är den blygare och räddare av dem och har ett stort behov av trygghet, så det var bara jättejobbigt att lämna henne på dagis. Dagispersonalen tyckte heller inte om att få "så gamla barn", för det blev mycket svårare att skola in dem. Och, vad kan jag säga, det gick mycket enklare med minstingen..

En annan sak vi gjorde var att strunta i vad omgivningen tycker om t ex läggningstider. Om vi skulle lagt barnen i säng vid 18-19-tiden skulle vi inte ha träffat dem under veckorna och det var fullkomligt oacceptabelt för oss - samtidigt som "folk" tyckte illa om att vi lät dem sova middag.. Vi låter dem(fortfarande)sova middag och de går i säng vid 20-tiden och det funkar bra.

Räkna med att det tar lite tid att hitta just eran rytm - men det kommer! Lycka till!

Hej,

Jag bor i nordvästra England och min son var precis lika gammal som din när han började på dagis - 8.5 månad. Den som det var jobbigast för var nog mig ! Jag lipa och grina och kände mig som en dålig förälder. Han hade det hur bra som helst....

Fördelen med tidig invänjning är att det går snabbt - typ 3 dagar. De är så små att de anpassar sig lättare än tex en tvååring som gått hemma med sin mamma hela tiden.

Vi arbetar båda heltid. Lämnar sonen på dagis strax före 8 och hämtar honom vid 17 tiden. Han har bytt dagis en gång för drygt ett år sedan också när vi flyttade.

Hoppas det går bra för dig !

Vi bor i Frankrike, där man har 6 veckors ledighet innan barnet föds och 10 veckor efter. För vårt första barn var detta också vad jag tog, eftersom jag behövde min semester för att täcka upp för dagmammans två månader långa sommarledighet. Vår dotter började alltså hos dagmamma vid 10 veckors ålder, vilket har funkat bra. En fransk dagmamma har hand om ett till tre barn i åldrarna 10 veckor till 3 år.

Vi ville egentligen haft henne fyra dagar i veckan hos dagmamma och löst den femte med semesterdagar och viss hjälp från farmor/farfar, men den stora efterfrågan och det minimala utbudet på dagmammor gjorde att vi fick ta vad vi fick. I slutänden innebär det att vi betalar för heltid, men ändå tar ut en del semesterdagar för att vara hemma ibland.

Vi jobbar båda långt hemifrån, men har löst det så att pappan lämnar hos dagmamman och jag åker till jobbet tidigt för att kunna hämta tidigare. Våra tider ser ut ungefär som era. Vår dotter, som nu är 19 månader, sover en hel del på dagen för att hinna träffa oss på kvällen innan hon går och lägger sig.

Jag sörjer inte att jag inte kunde vara hemma längre, eftersom valet stod mellan att acceptera läget eller vänta ett tag med barn. Att föräldraförsäkringen här ser annorlunda ut gör att man slipper bli dömd i andras ögon för att man lämnar bort sitt barn så tidigt, vilket är skönt.

Nu väntar vi vårt andra barn och jag är redan mammaledig för henne, med blivande storasyster hemma. Det är naturligtvis extra kul att få de här veckorna tillsammans bara vi två, i och med att hon var så liten när jag gick tillbaks till jobbet. När andra barnet tittar ut har vi 10 veckor tillsammans alla tre.

Nu gäller det bara att lösa barnomsorg för två barn tills jag skall börja jobba igen, vilket inte är det lättaste.

Jag är oxå i ungefär samma situation som du TS. Bor i Skottland och har knappt två månader kvar tills jag måste börja jobba igen, då kommer min lilla att vara 8½ månad.

Vi var och besökte både ett dagis och en dagmamma här i förra veckan för att bestämma oss för var hon ska gå, och det lutar mot dagiset.

Jag ska börja jobba en komprimerad vecka när jag går tillbaka, vilket innebär 4.5 dagars arbete på 4 dagar. Fasar för att det kommer att bli mycket jobb på kvällar för att få ha den där extra lediga dagen varje vecka, men man får väl försöka bli mer effektiv så man klarar av det på vanlig arbetstid.

Har en bit kvar tills det är dags men är ändå skönt att höra hur andra har gjort.

Vi bor i Portugal och sonen är bara 9 veckor. Föräldraledigheten är 150 dagar betald, alltså 5 månader+ 1 mån semester + mannen har 1 månad pappaledigt. Sen tänkte jag ta tjänstledigt 2 mån och då är sonen 9 månader vilket är rätt acceptabelt.

Vi har funderat på detta med nanny vs dagis osv. Och vi har bestämt oss för att sätta honom på internationellt dagis.
Där har alla barn samma förutsättningar språkmässigt och det kommer bli engelska som talas där. Engelska känns som ett mer användbart språk för framtiden då vi inte kommer stanna för alltid här i Portugal.

Vi har dock inte beslutat om han ska gå på heltid eller inte. Ett önskemål vi kommer lägga fram för vår chef, är att vi båda jobbar hemifrån en dag, så vi får 3 dagar tillsammans varje vecka.
Dessutom kan jag som mamma första halvåret, jobba 2 timmar mindre per dag, så sonen bara får 6 timmars dag på dagis.

Det är mycket att tänka på och mycket att sätta sig in i. Men vi tycker ändå att det är värt det för att få bo här

Vad kul att höra om era erfarenheter! Nu skall jag bara njuta av den sista tiden hemma...

på 70talet började ju bebisarna dagis när de var 6 månader.då var det kort ledighet i sverige också.

Precis vad jag försöker tänka på, garib. Jag är själv född i början av 70-talet och var hos dagmamma från sex månaders ålder. Själv tycker jag i alla fall att det blev folk av mig...

Precis det pratade jag med mamma och farmor om när jag var hemma på besök förra veckan. Farmor hade 6 månaders ledighet med sina sönder, varav den yngst snart är 50 år! Mamma sa att det ändrats nån gång emellan jag och min äldste kusin (som är 35 i år) föddes, så hon hade 9 månaders ledighet med mej. Det känns lite skrämmande att vissa länder är mer än 30 år efter Sverige när det gäller föräldraledighet, men alla länder har väl sina anledningar till att det är så.

Jag bor också i England och fick 6 månader mammaledighet. Så min tjej fick börja på dagis vid 6 månader. Vi hittade ett dagis nära oss som verkade bra, och det har fungerat rätt bra för oss.

Dagistanterna är snälla, och hon tycker om att vara där. Hon sover gott där och är glad att se dem på morgonen. Det behövdes i princip ingen inskolning alls för hon hade inte kommit in i separationsångesten än. Jag tror att det kan vara mycket svårare för en 12-månadersbebis att börja på dagis, för då kan de vara mycket mer mammiga.

Vi gör som du: pappa lämnar på morgonen och jag hämtar på kvällen. Jag är först in, först ut på kontoret, för att komma iväg så tidigt som möjligt på kvällen. Och så ser jag till att verkligen vara med henne när vi kommer hem (den lilla stund innan hon lägger sig) istället för att pyssla med hushållssysslor. Allt sådant får vänta tills hon sover. Pappa däremot hinner nästan aldrig se henne på kvällen, för hon sover när han kommer hem.

Jag jobbar deltid (4 dagar i veckan) och jobbar hemifrån en av dessa 4 dagar, så jag är trots allt hemma mer än jag är borta. Det gör det hela lite lättare. Jag skulle inte vilja att min dotter var på dagis mer än hon var hemma.

Jag har också turen att ha en mycket föräldravänlig arbetsgivare så jag tar två pauser under dagen för att pumpa bröstmjölk. Sen får tjejen mjölken med sig till dagis dagen efter, och så ammar hon de dagar vi är hemma. Hon ammar fortfarande rätt mycket nu vid 10 månader. Man behöver inte sluta amma bara för att man börjar jobba!