ORKAR man totalrenovera ett hus?

Ni orkar nog inte ta allt på en gång, tyvärr! Är huset inte alls beboligt så ni kan göra lite pö om pö eller ni måste göra allt på en gång. Jag tror att er ralation kan ta skada om ni ska renovera allt på en gång!

Vi bor i ett hus som måste göras vid men vi gör lite då och då, som tur är kan vi bo här under tiden!

Det är inte lätt för relationen. det kan jag intyga!!!

Jag skulle inte sätta mig i den sitsen igen. Men det beror ju på lite hur din man är. Min man kunde inte sluta när han väl börjat ....

Det har vi gjort kolla på mina bilder så får du se hur det blev, kram och lycka till

Vi har gjort en totalrenovering av vårt hus, bytt fönster, fasad, badrum, kök, el/vatten osv osv i alla oändlighet...
Just nu bygger vi ett nytt gästhus brevid. Och ja, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med mitt inlägg men vi håller ihop ännu, det ÄR påfrestande emellanåt och tiden till renoveringen måste ju tas någonstans ifrån (familjetiden) så helt klart drabbar det hela familjen. Vi har två små...
Vi har inte heller någon hjälp.

Vi har precis bara renoverat köket och båda är nu helt slut, trots att köket är klart sen en månad. Tog oss 8 veckor att göra och jag är höggravid och sonen är 1 år. Vi skulle alltså inte orka renovera ett helt hus. Iom att jag inte orkat hjälpa till så mkt heller har det slitit en del, då maken fått jobba massor...

Vi totalrenoverade vårt hus förra året och det var inte alls kämpigt för vår relation. Men huset är från -73 vilket kan skilja mycket från ett hus från -20. Vi har dessutom inga barn.

Att renovera tar tid. Vi fick mycket hjälp och hjälptes åt båda två. Tveksamt är om jag skulle utsätta familjen för det om vi haft ett litet barn.

Låter som om du inte skulle orka man måste vara "kär " i huset " och jag kan lova att det man sitter o räknar på i kostnader alltid blir nästan dubbel så dyrt

Det är nog inte riktigt rätt läge just nu tänker jag. Speciellt inte om du redan innan är tveksam till det. Det är mycket jobb och inte alltid en lämplig miljö för ett så litet barn.

Kan bara instämma i Supermamsens inlägg att det ALLTID blir dyrare än man tänkt sig!

Att göra allt på en gång lär bli väldigt jobbigt men om ni slår ut det på några års tid så går det säkert utmärkt, då får man se till att göra en sak i taket så det inte slutar med allting står halvklart. Så börja tex med taket så slipper ni råka ut för att det läker in, sedan kan ma ta ytterfasaden så utsidan är klar. Därefter tex köket eller toaletten beroende på vilken av dessa som är i sämst skick, och i samband med att man renoverar ett rum i taget så byter man ut elen. Vad det gäller fönster så finns det två alternativ, antigen satsar man på att byta ut samtliga vid ett och samma tillfälle eller så köper man in dem och byter ut dem i takt med att man renoverar ett rum i taget.

Om relationen fixar det beror nog lite på hur relationen är från början

Jag skulle vilja säga, japp, det går!
Vi hade dock inga barn när vi renoverade/byggde om (vi är fortfarande inte färdiga efter tre år).
Vi bodde/bor mitt i röran och ett tag utan tak på huset, himlen var fin, det ösregnade den sommaren

I STORA drag har vi:
tagit bort HELA taket, bara väggar kvar (plus sjävklart fixat dit ett nytt med allt det innebär)
rivit innerväggar
rivit ut kök+badrum
tilläggsisolerat
ny fasad
byggt kvist/hall
byggt 2 altaner
renoverat, renoverat, renoverat... mera...

Vi har haft skoj under hela denna tid
Fast det är klart man ruttnar på det och vill ha det fixat överallt. Slippa se gul isolering i taket m.m. Men inte så mycket att vi ångrar det

Lycka till!

Är det något man verkligen vill ha så orkar man

Vi köpte en gård, med ett rivningsobjekt till hus senhösten för några år sedan. Det fanns ingen el, inget vatten och avlopp, ingen isolering i huset som höll värmen inne mm. Men stommen var bra, så vi beslöt att renovera.
Det hus vi bodde i blev sålt väldigt fort och vi hade en månad på oss innan vi skulle flytta in.
Vi flyttade in 25 nov, med två barn (9 och 3½). Vi hade fått ordning ett rum som de fick dela på. Kakelugnen gick varm kan jag säga.
På morgonen så klädde man på barnen vinteroverallerna när de klev ur sängen, gick ner och borstade råttorna från bordet och lade på en duk för att kunna ge barnen frukost. Igång med elagregatet ute på trappen och sprang ut på åkern för att pumpa upp vatten till morgonkaffet.

Det var en jäkligt kall vinter kan jag lova Och när vi fick toalett inne efter en månad så var det lyxigt värre Duscha och tvätta fick vi göra hos svärföräldrarna.

Att tänka på, är ju att inte stressa varandra. Jag tog allt som hade med barnen att göra, fixade all mat och tvätt. Inte mycket städa förvisso, det var plankgolv och trampade jordgolv. Sedan hjälpte jag till med bygget så mycket som gick. Min man renoverade enbart (snickare).

När man sedan kommit så det blivit någorlunda beboeligt, så måste man kunna låta skiten stå och bara få sitta och titta på tv en hel kväll.
Det var två hemska år, men om man vill, så klarar man det.
Vi är fortfarande inte klara, men det finns golv överallt, el, vatten och avlopp Bad och dusch. Vad gör det då att köksluckorna fortfarande inte finns

Om han är snickaren i familjen så är det du som kommer att få ta allt som har med barn och hushåll att göra. Tråkigt, men vill man ha något så får man offra lite. Det är det värt

Tror faktiskt också att det är stor skillnad på om man har barn eller inte och om man kan få avlastning. Förra året renoverade vi också, jag var höggravid då också, men utan barn gick det fint...

min sambo och jag har kommit närmare som par mitt i alla renoveringar. Vi båda tycker att det är skitkul och planerar och fixar tillsammans. Om båda är intresserade av inredning och båda vill lika mycket så är det nemas problemas!!! Vi har alltid skitkul....=) Det har stärkt oss sjukt mycket som par!! Vi gosar och kramar mitt mellan allt ståhej, lyssnar på skitbra musik och jobbar sida vid sida...för sig har vi ingen liten att ta han dom....

vill du diskutera med folk som ska bygga nytt eller håller på att renovera så skulle jag rekomendera det här forumet forum.byggahus.se/ där finns det mycket matnyttigt att läsa

Som någon skrev om man är riktigt förälskad i sitt hus då klarar man det nog. Men jag tror också att man i förväg ska ha diskuterat igenom hur man gör om något tar längre tid än beräknat eller blir dyrare så att man har en plan för det med.

Annars kan det säkert vara kul att fixa till ett hus precis som man vill ha det.

Och jag kan vara barnvakt eller slå ner väggar eller sätta upp tapeter eller måla dörrlister.

Bara jag får mat.

Samtidigt som det är en del jobb med renovering, kan det faktiskt vara både roligt och lärorikt. Man känner sig stolt efteråt att man faktiskt har klarat av det på egen hand (med hjälp av föräldrar)

Men det blir inte alltid dyrare än vad man tänkt sig. Kollar man bara upp var priserna ligger på, vad man behöver, vad arbetskraften ligger på i pris, räknar med allt vad man behöver ner till minsta pensel och sätter ihop en realistisk budget, behöver det inte bli dyrare.

Vårt blev det inte, vi fick råd med en stor plasmaTV också med mycket annat.

Du har fått många erfarenheter redan. Vi köpte förra året ett hus som från 50-talet som är tillbyggt -70. Mycket behöver göras, av det du nämner så är det väl fasad och el som vi inte ser något direkt behov av. För oss har det mycket handlat om att ingenting faktiskt är i så dåligt skick (såvitt vi vet) att det riskerar att förstöras. Det innebär att vi inte har satsat på att fixa klart allt på ett år eller så. Faktum är att vi har gjort ganska lite på ett år, men trvis jättebra ändå. Man måste inte tapetsera om i alla rum för att trivas, man kan laga mat i ett kök med fula luckor och tvätta i en tvättstuga med mintrgrönt kakel. Kan man inte det, utan måste byta precis allting med en enda gång... då är det nog tuffare och det hade vi inte pallat. Vi är rätt lata och har andra intressen också

Det jag tycker mig kunna utläsa i och mellan raderna är en väldig förälskelse till era hus. Det kanske är där skon klämemr på mig; jag tycker att huset är fantastiskt, att det har väldig potential och att läget är super - men ändå är jag inte kär. Jag kan inte se förbi problemen och då är det inte rätt hus för oss, hur kär än sambon är i det.

Tack för att ni hjälpte mig resonera mig fram till ett eget beslut!