Jag verkligen hatar min svärmor
Vet inte vart jag ska börja men ska försöka börja med varför jag är anonym. Min svärmor har några av sina barn här på fl samt andra vänners barn. Därav håller jag mig anonym.
Ska försöka hålla mig till rätt ordning i tiden för allt. Säkert kommer jag på saker när jag skrivit klart och postat inlägget.
Ska försöka förklara tydligt från början och jag har även försökt se sakerna ur flera synvinklar. Försökt se saken ur hennes ögon och även försökt förstå. Tips och förslag mottages gärna, kanske är det jag som ser saker på fel sätt. Vad vet jag.
Min man och jag har samma idrottsyssla på fritiden, träffades genom vår idrott. Vi har fortsatt efter vi gifte oss och fått barn med vår idrott.
Redan när vi gifte oss kom jag på min kant med svärmor, dock inte mer än att jag blev irriterad och har inte sagt något om det till henne. Hon försökte på alla sätt få reda på hur min klänning såg ut, vilka blommor i buketten, vilka färger mina tärnor skulle ha på kläderna osv. En dag visade hon väldigt fina kläder hon köpt till bröllopet. Någon dag senare råkade jag försäga mig om mina tärnors färg på klädseln. En vecka senare meddelade hon glatt att hon köpt nya kläder i samma färg som matchar mina tärnor. Hurra vad kul...NOT
Utöver det hade jag sagt att jag ville inte att någon mer än mina tärnor skulle se mig innan jag kom in i kyrkan. Tror ni att hon accepterade det. Nä. Det här sakerna stör mig än idag.
När vårt barn kom och vi berättade namnet på vårt barn sa hon, nää men det kan det inte heta det låter ju finskt nästan. Sen satt hon i en soffa i vardagsrummet den kvällen när vi var där och satt med sin kalender och läste upp namn efter namn till oss och fråga om vi inte kunde döpa vårt barn till det.
När barnet fyller år så måste vi tydligen numera ha 3 kalas. Senast hade vårt barn för sina vänner på förskolan. Efter det någon dag senare hade vi för våra familje med start en timme tidigare än för våra vänner. Svärmor och svärfar kom 40 min sent. Nu ett år senare fick vi skit för det här kalaset. Svärmor ansåg att dom åkt 30 mil för bara få fika och tårta medans vi pratade med bara våra vänner och inte hade tid med dom två. Dom påpekade så fint att dom åkte 30 mil när vårt barn fyllde år för en dyr fika.
Ska man ordna 3 kalas, ett för hennes kamrater, ett för familjen/släkt och sedan ett för vänner till oss med barn som vill fira vårt barn? Hur gör ni andra? Accepterar era svärföräldrar att fira barnet med andra. Måste ni bjuda svärföräldrarna på mat? Det fick vi höra att vi minsann inte gjort.
I helgen fick vi höra med att vi inte firat svärmor när hon fyllde för ca 3 veckor sedan. Här behöver jag er hjälp, för jag förstår verkligen inte.
Hon säger, skicka inga blommor med blommogram, det är så dyrt och jag har så mycket blommor. Bor man nästan 40 mil från varnadra är blommor bra att skicka. Man åker inte upp direkt en vardag när någon fyller år en tur på den biten. Helgen efter hade vi tävling i vår idrott och kunde inte åka. Vi hade inte heller fått någon inbjudan om kalas.
Vi ringde när hon fyllde år, frågade om hon önskade sig något. Men hon visst inget hon önskade. Hon brukar säga att hon har allt.
Nästan 3 veckor senare träffar vi dom då vi åker till dom. Vårt barn är hos dom sen en dag tidigare pga att min man hade konferens med jobbet och jag skulle på kurs, kört ihop sig och vi frågade om barnet kunde få vara hos dom. På helgen kom vi upp. Vi hade då tänkt överraska svärmor med en present vi skulle inhandla där dom bor dagen efter och fira henne. Vi kom inte så långt. Vi kom upp sent på kvällen. Allt var som vanligt. Morgonen efter efter frukost brakade det loss. Hon var skitsur för vi inte skickat blommor eller kommit upp med en present till henne (det är inget barn vi pratar om utan en 60+) och att vi bara bryr oss om alla våra vänner inom idrotten, min sida av släkten får allt presenter jämt och vi träffar dom ofta. (Min syster träffade jag senast i september....) Vi vuxna på min sida släkt ger inte ens presenter till varandra, vi ringer varandra när någon fyller år. Firar inte födelse dag.
Vi fick skit för att vårt barn (under 5 år) inte skickat kort och grattat farmor och anklagade oss för att vårt barn vet inte ens att farmor fyllt år. Jag funderar än i dag hur det kommer sig att vårt barn inte vet det. Vi har berättat det, vi har ringt och vi sa till vårt barn att vi skulle fira när vi nu kom upp. Svärmor tyckte att vi skulle ha berättat att vi skulle fira henne dagen efter. Då blir det ju en överraskning...NOT. Tänker vi fel här, agerade vi fel?
Likaså fick vi höra att vi inte kommit tidigare, dom åkte direkt 30-40 mil för fira vårt barn. Vi jobbar heltid båda två, idrottar, har vårt barn. Dom är pensionärer och svärmors hobby är att städa. Borde vi åkt upp tidigre? Skulle vi skickat blommor fast hon sagt att vi inte ska göra det? Skulle vi har berättat att vi skulle överraska henne dagen efter vi kom upp?
Hon anklagade mig för aldrig ge något till henne och att dom alltid har någt med till vår barn när dom kommer. Hmm, sopkvasten jag målat, brödkorgen likaså och spelet hon fått, några blommor räknas tydligen inte. Ska man alltid ha med sig något till sina svärföräldrar?
Det finns så mycket jag kan ta upp och kommer med mer saker i tråden vart efter. Man ska alltid skicka kort på någons namnsdag, varken jag eller min man firar det själva eller min sida av släkten. Svärmor sa att man måste faktiskt ta hänsyn och anpassa sig efter sina svärföräldrar. Det har alltid hon gjort. Enligt mig har tyvärr svärmor inget liv heller. Inga vänner, bara sina syskon. Hon älskar skvallra. Har ingen hobby.
Säker undrar någon, din man, säger inte han stopp. Jo han gör det men om vi säger Grädde till henne och det passerar hennes hjärna så det som kommer ut är Hongkong.
På mitt jobb är det ordnat så jag kan ta med barnet om det är sjuk så hon inte kan vara på förskolan ngon timme typ när hon var liten. Berättade det för svärmor och hin sa att barnet kan vara hos henne om det är sjuk. Åker man 40 mil en morgon för lämna sjukt barn? sen hem 40 mil för jobba? Jag gör det inte gör ni det?
I alla fall, det här blev följden. Någon timme senare ringer min man och undrar vad jag sagt till hans mor. Hon har ringt honom på jobbet, helt upprörd, ledsen. Sagt att jag sagt att hon inte ska få ha vårt barn något utan att jag jämt ska ha det med mig på jobbet!
Hur i sjutton gick det här till? När sa jag det? Hur får man till det så och ringer man sin son på 30+ och bölar i telefon till hans jobb.
Nu är det här långt och jag ska försöka svara på frågor ni ställer. Bra att veta är att vi träffar dom säkert en gång i mpnaden, ofta har vi frågat om vårt barn får var hos dom pga tävling eller jobb. Ca en gång i månaden under perioden maj-aug.
Dom har aldrig frågat om att få ha vårt barn själva. Om vårt barn varit hos dom så har vi försökt så ofta det går att stannat en dag extra för att träffa svärföräldrarna.
Men vi har nu fått höra att vi bara utnyttjar dom som barnvakt. Inte träffar dom och att vi träffar min mor oftare. Min mor är jag glad om jag träffar var tredje månad ens. Hon jobbar än och heltid. Även helger, vilket då gör det svårt att ses. Vi bor inte i samma stad.
Ofta tar vi med vårt barn på tävlingar men ibland vill hon vara hos farmor och farfar. Då frågar vi såklart. Hon vill gärna träffa dom. Tänk om det var så hon inte ville vara hos dom, det tycker jag vore tråkigt. Men nu känns det som jag inte vill träffa dom mer.
Ofta ringer vi upp dom minst en gång per vecka mer än jag ringer min mor. Senast nu när jag ringt flera dagar utan fått svar blev jag orolig, dom är alltid hemma. Ber min man även att ringa. Till slut får vi tag på dom. Allt var okej. Eftersom jag fått höra att jag aldrig bryr mig inte gör något fint för dom så undrar jag var det inte att bry sig?
Vad man än gör är fel, hur man än gör är fel.
När vårt barn slutat med blöja även på natten och sov där, tvingade hon vårt barn ha blöja. Trots att jg skickat med plastad frotte till sängen. Men svärmor var rädd att hennes bäddmadrss skulle lukta kiss och bli förstörd, för barnet rör ju på sig under natten och kan kissa utanför plastfrotten. Det var en bit på 1 x 1,60 meter plastfrotte till att lägga i sängen.
Är jag galen, är det jag som ser allt på fel sätt. Eller har jag rätt att känna som jag gör, att jag hatar henne?
Kan nämna en rolig grej. Hon fattar inte hur man kan köpa begagnade saker på blocket. Fy, köpa en soffa där, nä det gör jag aldrig. Men ropa in en offa, en vagn en lampa på auktion är helt okej. Kan någon förklara för mig skillnaden? Är inte dom sakerna med begagnade?
/En trött sonhustru som undrar om det är mig det är fel på och som tänker fel. Är jag otacksam, ger jag inget tillbaka?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-28 19:10:53:
Såg att det är en del stavfel. Trodde jag kunde editera nu i efterhand, men det går tydligen inte. Eller går det? Någon som vet hur man gör?
