Ni som fick barn ung

jag fick mitt första barn när jag var 19år. hade gått ut gymnasiet sommaren innan, så hade jag jobbat som timanställd sen dess. för oss har de funkat bra, nu e ju min dotter bara 2mån+. man lär sig fort vad ens barn behöver. ekonomin usch ja den e svår, jag har mina 180kr om dagen o min sambo jobbar så han får ut ca 15000 efter skatt. så vi har samanlagt 17000 i mån. så de funkar. fritiden fungerar bra jag ammar inte så jag behöver inte pumpa eller så innan jag går ut, så min sambo och jag brukar turas om att gå ut,mendans den andra e hemma.vi bor i en lgh, en trea.:)

Jag var 19 och hade hunnit jobba ihop en SGI innan jag blev gravid och fick barn. Min dåvarande sambo hade jobb.
VI hade tur att få en hureslägenhet i ett mindre attraktivt område i kommunen. Det var så oattraktivt att det hade en egen kö. Alla andra kommundelar hade gemensam kö. Fast det gick bra att bo där också, men vi flyttade därifrån innan barnen började skolan.

Nu är min största 17 år och jag har sedan länge skiljt mig från hennes pappa. Kontakten med pappa är sedan ett par år inte den bästa, men nu har det blivit bättre. Hon har vuxit upp till en förståndig tonåring.

Jag va 16år när jag fick Julia som nu blir 2år gammal 18september Jag hann gå ut grundskolan så pluggade fram till mitten av Juni och jobbade fram till början av månad 8, vi har klarat oss bra måste jag ju säga men det har varit skit tufft emellanåt!

Men nu är jag 18år, blir 19år i Januari, har separerar med Julias pappa men vi är bästa kompisar typ så det känns bra och han har en bra kontakt med Julia som vi nu har varannan vecka då detta var hans önskemål (jag hade gärna haft henne jämt :-P )

Jag bor nu ihop med en 25åring som har ett bra arbete och jag pluggar 2a året på gymnasiet och får nu barn nr2 i februari-08.

Men sen tror jag det räcker med barn, möjligtvis en 3a om några år, men nu är jag sugen på att plugga klart och sen börja jobba. (Jag studerar på heldistans så jag kommer kunna fixa studierna samtidigt som jag är gravid och sen nybliven 2barnsmamma)

Undrar du något så kan du skriva till mig bara
Mvh //Cissi

jag var 17 när jag fick min dotter. jag bor tsmns med hennes pappai en trea nu, båda läser gymnasiet, jag andra ( skulle gått ut i våras) och han sista.

Vi har klarat allt bra..

Hej!

jag var 16 när min son föddes, hade precis gått ur 9:an när jag blev gravid.
Jag valde att hoppa av skolan å kommer i framtiden att plugga på komvux eller liknande. Min son är 17 månader nu å ja är fortfarande hemma å är mammaledig

Vi bor tillsammans med min sons pappa i ett hus, min sambo är 23 å jobbar heltid å vi har klarat allt utan problem

Skriv gäna om du har några frågor!

Ingenting jag önskar mina barn, trots att jag fick barn tidigt själv och är tacksam för de barn jag fått. Att vara en bra förälder har ingenting med ålder att göra. Mina barn har gått före det mesta, äldsta blir 26 och yngsta är 12. Det betyder att det är ca 7 år kvar till sista ungen flyger ur boet. Då har jag tagit hand om barn i 33år.... Att vara mamma är för mig världens bästa jobb men att skaffa barn betyder också att man för evigt är sammanlänkad med den man skaffat barn med. Tycker att det är viktigare att tänka på det än att fundera på allt praktiskt runt bebisen. Kan JAG ta hand om ett barn ensam, vill jag det, orkar jag det? Oavsett om jag är 15 eller 45. Även om man är två om att skaffa ett barn så ska man vara medveten om vilka förändringar och påfrestningar som ens förhållande kommer att utsättas för.

Fick sonen då jag var 17, jobbade vid sidan av skolan innan jag blev gravid, så när vi fick veta att jag var med barn så jobbade vi ännu mer (eller jag jobbade förstås bara fram till mammaledigheten började..).
Var mammaledig i 8 månader och har jobbat sen dess.
Tog studieuppehåll (hann dock med första året) och började skolan på nytt nu i höst. Är dock befriad från alla kurser fram till november, så nu passar jag på att jobba så att jag "har råd" att sätta mig och plugga igen, utan att behöva leva på sambon allt för mycket.

Jag och sambon (sonens pappa) flyttade till ett hus på landet då jag var gravid, och vi bor här ännu.

Vet faktiskt inte exakt hur vi fick allt att gå ihop, men det har rullat på nu utan några större "problem".
Bara man ger sig fasen på att det ska gå runt, och eventuellt prioritera om saker och ting så löser det sig.

Jag fick min son en månad efter att jag fyllt 18 och det är inget jag rekomenderar.
Jag fick min första lägenhet samma vecka som jag låg på bb och flyttade hemifrån när sonen var tre veckor gammal. Nu i efterhand så ångrar jag att inte flyttade innan sonen föddes för det är inte lätt att lära sig att klara sig själv med en bebis på armen.
Jag har alltid haft ensam vårdnad av sonen vilket i sin tur har gjort att sonen alltid undrat över sin pappa. "Han är säkert snällare, rikare, roligare..." 
Jag träffade "den rätta" när sonen var två och det är inte heller en dans på rosor att få det att funka. Jag saknar ibland att jag och min sambo inte fick den tiden utan barn som de flesta andra par har haft men den kommer ju senare
Sonen ser sambon som sin pappa (vi har varit tillsammans i 9 år nu) och de som inte vet brukar säga att de är så lika varandra.
Den frånvarande pappan hör aldrig av sig och de har bara träffats några få gånger och det slutat alltid med att "pappan" inte kommer eller ringer mer. En stor sorg för sonen som ibland kan få panik över tanken att vi också ska lämna honom.

Summan av detta: Tänk två gånger innan man sätter barn till världen. Det är tufft, jobbigt och helt underbart.....

Jag är 19 år och har en liten son på 5veckor. Jag hoppade av gymnasiet någon månad in i trean av annan anledning än att jag blivit gravid. Jag jobbade extra under graviditeten. Det går bara fint tack vare min sambo, (vi bodde tillsammans redan innan jag blev gravid). Klart att ekonomin är sämre när man inte jobbade heltid under graviditeten, ocg på grund av det år sämre mamma penning. Tänkte plugga upp gymnasiet så fort lill killen börjar dagis. Att ta hand om en bebis har ingenting med ålder att göra utan med erfarenheter och mognad (Sen att man oftast är mer mogen och erfaren som äldre är en självklarthet), men jag känner mig som precis vilken nybliven mamma som helst, Överlycklig!