Fler som har en negativ partner?

Vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag kan bli galen på min sambo, som bara är sur och negativ hela tiden. Jag förstår inte att man orkar vara sådan... Allt är jobbigt och alla är emot honom (enligt honom själv)...

Ja, du, hur man står ut? Jag vet inte, det frågar jag mig ofta....
Vi har en dotter som är 10 månader. Jag hade hoppats att det skulle bli bättre... Men inte direkt. Skönt är dock att han aldrig är negativ om/mot henne. Där skulle jag definitivt dra gränsen!

Vad säger din partner när du försöker ta upp detta med honom?

hur är hans föräldrar..........sånt brukar ärvas........??? prata med honom!!!!!!!! härma honom!

Vad skönt att höra att det finns fler! Ett tag trodde jag att jag var alldeles ensam...
Och skönt att höra att han inte är negativ när det gäller er dotter. Jag skulle också dra gränsen där, men känner mig säker på att sambon inte kommer vara negativ när det gäller vårt barn.

Hur länge har du varit tillsammans med din sambo? Märkte du av negativiteten direkt från början eller kom det senare??

När jag försöker prata med honom om det så får jag ofta höra att jag minsann också kan gnälla, klaga & vara sur. Ja, det kan väl alla men inte 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan...
Han försöker också bortförklara det med att jag bara TYCKER att han låter negativ, men han utstrålar det med hela kroppspråket och inte bara genom orden.

Hans mamma är en riktig negativ surkärring, så nog har det gått över på honom... Har gjort felet att "kritisera" hans mamma och sagt att han inte alltid måste gå i hennes fotspår eller lyssna på vad hon säger. Han får väldigt ofta medhåll från hennes sida när han är sur, och hon är väldigt puttinuttig med honom, typ "lilla gubben, inte ska du känna så! klart att jag förstår dig, man får vara arg, det ska du inte skämmas för"

Att prata med honom är ingen idé, han har taggarna utåt direkt och ofta drar han upp mitt beteende de gånger jag varit arg & negativ, istället för att diskutera sitt eget. Någon slags försvarsmekanism antar jag...

Att härma honom vore en bra idé, om jag bara stod ut med det! Jag orkar inte vara så deppig & negativ som han är...

Jisses vad lika de är! Samma här när jag försöker ta upp problemet, att han säger att jag också är sur (jag kan bli sur när han har varit grinig länge mot mig, men inte annars), eller så hamnar han på en femårings nivå när man ska diskutera och börjar höja rösten... Han säger också att han inte är sur, att det bara låter så...

Ja, hoppas att någon kan hoppa in här med något dundertips som kan få dem till muntergökar!

Skönt i alla fall att du känner att han inte kommer att vara så mot ert barn. Vi kan hoppas på att det vänder helt, och att han ser allt positivt i och med att han blir pappa. trist att han ärvt sura egenskapen av sin mamma.... Min sambos pappa kan vara en surmule, men min karl är snäppet värre...

Äpplet faller ju inte långt i från trädet.       Min karl har en tendens att deppa i hop i bland och jag är den som rycker upp honom. Jag är en jätte positiv, och realistisk person, och kan inte med negativa människor.   Han och jag kompletterar varann!   Han kan inte vara sur länge när jag försöker muntra upp honom, jag lyckas alltid.

Min sambo var likadan! Jag stod ut i fem år, eller i början var det inte alls lika påtagligt som det blev med åren. Nu har vi brutit sen en månad sen, men vi bor fortfarande ihop. Jag kommer alldeles snart att få eget boende. Kan inte med ord beskriva hur glad jag är för att vi tog det beslutet vi gjorde. Min livsgnista sög han sakta men säkert ur mig. Jag börjar nu åter att bli mitt gamla spralliga och glada jag. Det enda jag ångrar är att jag "stod ut" så här länge!

Ska kanske tillägga att vi inte har barn, vilket gjorde det hela mycket enklare!!! Lycka till ni andra och hoppas att ni fattar rätt beslut för er!

Casino chick - vad skönt att du kan få honom på bra humör! Jag önskar att jag kunde göra det för min sambo...

Camillani - Åh, jag känner så väl igen den där känslan när du säger att han sög livsgnistan ur dig. Jag känner precis samma sak, när ingenting jag gör kan få honom på bättre humör så blir jag själv väldigt nere & ledsen efter ett tag.
Vad kul att du känner att du tog rätt beslut och så stark du var som gjorde som du gjorde!

Tack, men jag kände mig inte stark den första veckan... Då grät jag floder och undrade om jag trots allt inte borde stanna kvar. Vi hade ju ändå varit tillsammans så länge, ska vi bara slänga bort det. Och jag vill ju ha barn, nu måste jag hitta en ny och sen ska ju allt funka. Nu kanske det dröjer 7-8 år innan jag får barn... Ja, det var många tankar. Men vad glad jag är nu! Jag har tid för mig själv och jag kan träffa folk hur och när jag vill. Ingen är pesimistisk och kräver att jag ska södja, stötta och ta hänsyn. Vilken frihet jag har i mitt liv!!! Jag har ett val och jag kan göra precis vad jag vill! Vilken härlig känsla!

Jag hoppas att du blir lycklig med ditt liv! Det förtjänar alla!

Jag har perioder då jag själv är en negativ gnällkärring :P
Kan bero på att min mamma var sådan.. Sen så är det bara när jag är riktigt nere så det har mycket med min sjukdom o göra o så..
Men jag har lärt mig slappna av nu och är oftast glad och inte alls gnällig.. De gånger jag är det så vet sambon hur det ska tas.
Man får någon glirig, smart kommentar och så släpper oron och allt det negativa :)

Sen har min sambo sagt till mig då det är som värst att det är jättejobbigt för honom och att han själv blir nere av det..
Så jag försöker hårt för hans skull!
Man vill ju inte göra sin älskling ledsen*!

Är det bara perioder är det ju ganska lugnt... men när perioderna går över i varandra, det är då det blir jobbigt och outhärdligt.

Visst har vi väl alla våra stunder... Ingen är väl perfekt!!

Jag lider verkligen med dig. Har precis brutit med en negativ kille och märker direkt hur mycket bättre jag mår. Ångrar att jag slösade de där månaderna på honom, men är så tacksam att vi varken skaffade boende eller barn ihop. Det hade jag ångrat till min dödsbädd.
Skulle ALDRIG i min vildaste fantasi skaffa barn med en sådan person.
Vill ni inte ha en glad, uppmuntrande pappa som lär barnen att världen är en spännande plats?
Jag vill ha en partner som får mig att skratta!

Är själv negativ till en grad att jag hade inte stått ut med mig själv som partner. Det är offerkofta, gnäll, hypokondri, cynism, ironi, dåligt självförtroende och allt friterat i stora ohälsosamma mängder svartsjuka.

Jag har en snygg figur, sedd bakifrån är jag 10/10, dessutom är jag fysiskt stark för att vara tjej så vi kan lyfta tunga saker tillsammans och du behöver inte en annan man till hjälp med sådant, det är det enda positiva jag kan säga om mig själv.