palmblad skrev 2007-09-03 06:54:41 följande:
Jag hade ju inte avstått från biologiska barn, om vi visste vad ni ts vet. Risken är inte så stor, även om vi inte känner till den. Visst kan man fundera på adoption istället, men det är långsökt tycker jag. Vår yngste son är så o-autistisk man kan vara.
Nej, den tanken har aldrig existerat hos oss heller!
Vi har två flickor idag, och än så länge har vi inte märkt något. Vi väntar vårt tredje, och vi har kanske anat att risken måste vara något större för våra barn än för andra - men det är inget som hindrar oss från att skaffa barn.
Eftersom vi vet hur det är att ha någon i familjen med autistiska drag, är det inget som skrämmer oss. OM något av våra barn skulle drabbas, kommer vi nog att försöka se det så att det ändå var bra att det drabbade ett av VÅRT barn - vi har nog lite större förståelse för autism än många andra. Vi skulle inte bryta ihop av rädsla inför det okända - vi vet att det går att leva med.
palmblad skrev 2007-09-03 06:52:57 följande:
Ts: Ni har ökad risk att få ett autistiskt barn, men hur hög den är vet man inte. I vårt fall hade min mormor o morfar troligen autism-genen; min moster är snart 70 o har ej diagnos, men det påminner rysligt om autism då hon är normalbegåvad o alltså ej förståndshandikappad. Mamma har inte autism o hon o min pappa har inte fötts med genen eller så har den inte aktiviverats. Jag o min sambo har båda genen, men utan att själva ha autism. Om jag fått min del av min pappa eller mamma är inte känt. Bara för att mormor o morfar troligen hade den, måste inte min mamma ha fått den, utan det kan komma från min pappa också.Till oss sa habiliteringen, att man bara kan kolla efter den genen om man HAR ett barn med autism o då måste man söva barnet först o kolla upp genen, innan man kan undersöka föräldrarna. Så vi stillar inte vår egen nyfikenhet genom att söva pojken o dessa undersökningar vill inte vården alltid utföra heller. Vi bär på genen o vad mer kan vi få veta?
Intresant med din mormor/morfar, din mamma ochså slutligen du själv.
Det bevisar ju att genen KAN hoppa över, eller att den inte nödvändigtvis aktiveras.
Vad kan man säga, mer än att det verkar vara lite av ödets lotteri.
Det är verkligen ingen idé att gå och oroa sig för att ens barn KAN drabbas, då de inte behöver det. Man får ta det som det kommer isf.
"Vi bär på genen o vad mer kan vi få veta?"
Sund inställning tycker jag.
Hoppas att livet inte blir alltför komplicerat för er och er pojke! Lycka till med allt!
