Jag har en vän som har gått med i denna kyrka o vill veta mer om denna gärna ni som inte gillar denna kyrka så svara gärna varför. Jag är själv inte kristen o har inga planer på att gå med i en kyrka, tycker bara att min vän har förändrats så man snart inte känner igen personen. Snälla någon som vet vad som pågår innanför dessa kyrkliga väggar.
Min moster är med i Pingtskyrkan och hon är en helt normal person - hon är den enda i närmaste släkten som är kristen.
Ja, inte så mycket mer än "vanliga" kristna kyrkor. Halva min släkt är pingstvänner, inte min familj och de är normala. Det är inga konstiga gudstjänster där de skriker och sånt om du är rädd för det. Sedan finns det ju fanatiker överallt och de finns säkert inom pingströrelsen med.
Att hon har förändrats har kanske med att göra att hon har hittat något meningsfullt i sitt liv samt att hon har hittat likasinnande i kyrkan. Det behöver inte vara pingströrelsen som sådan.
Frikyrkor är kristna samfund och deras kristna tro varierar något från den svenska kyrkan.
Pingstkyrkan är inte farlig i sektbemärkelse om det är det du tänker på. Sen finns det ju vissa rötägg som t ex, knutby, men på det stora hela är den svenska pingsrörelse inte "farlig".
Men det är ju inte konstigt att man förändras när man väljer ett liv med Gud om man levt utan honom innan.
Jennysimba: Pingstkyrkor ser väldigt olika ut, vilket gör det knepigt att besvara din fråga på ett rättvisande sätt. Pingströrelsen är i ständig förändring och har ju, till skillnad från många frikyrkosamfund, varit utan centralstyrning (möjligtvis von oben i form av Gud - men den teologiska diskussionen får du ta med kristna istället).
Det finns förstås människor som har bittra erfarenheter från denna del av kyrkligheten, men det blir svårt att kalla det pingströrelsens signum. Inte ens om man anstränger sig till det yttersta att leta problem och svagheter.
Alla förändring är ju inte av ondo. Tycker du att din vän har förändrats till det negativa? Eller är det en förändring du kan se något positivt i?
Jag brukar personligen uppleva pingstvänner som varma, positiva och livsvärnande människor. Och som genuint troende, inte minst. Går du på ett möte där, så tror jag inte att du somnar i alla fall. Det brukar sjuda av aktivitet, beslutsfattande och intensiva känslor. Som hos andra kyrkor fokuserar man lovsång, predikan, tillbedjan och förbön. Har du frågat din kompis om hur saker går till i den församling han/hon tillhör?
Min högst personliga åsikt kring detta med fanatism: Någon grad av "fanatism" och personlighetsförändring tycker jag borde följa automatiskt av en kristen tro. Det är svårt att hävda att Bibeln skulle vara sann och samtidigt förbli som alla andra. Det är inte logiskt och gör det inte särskilt trovärdigt. Här är ju förstås inte alls alla överens med mig, men det bjuder jag på. På mig bara! 
Nu tror jag själv inte att kristendomen är sann, men det är ju en annan diskussion.
Lilly Li: Ja, rötägg finns ju lite varstans - i kyrkvärlden och annorstädes. Jag skulle gissa att antalet rötägg är större utanför den kyrkliga sfären. Men det är just en gissning.
vad jag har för erfarenhet och upplevelser om pingstkyrkan kan jag säga att den är "den värsta" utav alla andra frikyrkor. Hade en kompis när jag var mindre (ca 12-13 år)som var med där. Följde med henne på ett nattmöte en gång och det var väl trevligt och så, med ett band som spelade. Sedan var det gudstjänst. Då bröt helvetet löst. Tjejer och killar som inte var äldre än vad vi var då (det var bara ungdomar närvarande) slängde sig framför altaret och bara skrek och hadde sig. Jag blev så j-vla rädd, hade aldrig sett sådant vanvett innan. Jag sprang ut efter en stund och ringde efter mamma som kom och hämtade mig. kan säga att jag och min kompis aldrig umgicks igen efter det. Jag har sedan dess hållit mig lååångt ifrån allt vad frikyrkor heter!! Tycker det är skrämmande vad folk blir hjärntvättade. men det är ju min åsikt...
Du har fått bra svar tidigare i tråden.
Jag döpte mig i pingskyrkan som 16-åring, men trivdes inte så bra i just den församlingen och jag kom i en period då jag "klarade" min kristna tro själv utan församling. Sedan flyttade jag medlemskapet till Missionskyrkan som 26 åring och där trivs jag.
Jag känner att för min personliga del gav pingstkyrkan mig det jag behövde som nykristen. Däremot fick jag mer problem att passa in då jag satt mig mer in i teologin och bytte då församling.
Jag är inte bitter på pingstkyrkan utan har trossyskon där likväl som i andra kristna kyrkor och har både i pingst och mission träffat på "rötägg" för att citera tidigare talare.
Man måste dock komma ihåg att kristna också är människor och kan begå fel, liksom jag kan ha bra och dåliga dagar. Kanske såras man djupt av en förflugen kommentar i all välmening, eller så ser man "flisan i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget".
Var inte orolig för din vän, och ge henne tid att smälta sitt nya liv. Om det är något i hennes beteende som du tycker verkar helt åt skogen kan ni väl diskutera det. Lyssna till hennes förklaring och försök jämföra med att hon fått ett barn eller en ny man i sitt liv. Hon är nu inte längre ensam, hon delar numera sitt liv med Gud. Vissa förändring kommer att ske! Andra kanske inte behöver ske även om man tror det från början.... (förändringen av en vänskap tex )
Jag känner en person som är pingstvän och har tidigare varit vän med en som gått ur pingstkyrkan. Jag känner till en som inte är med, men hennes mor är med.
Hon som ÄR medlem är som "vem som helst". En MYCKET trevlig person som inte har några problem att umgås med mig eller andra icke-kristna. Hon lever som hon lär skulle jag vilja säga.
Hon som gått ur kyrkan hade rätt stora problem med dem... hon blev mer eller mindre ansedd som "paria" av sina gamla kamrater o familjen. Att hon dessutom gjorde det valet i samband med en skilsmässa tror jag gjorde sitt till. Det var en tuff tid för henne då hon blev i princip helt ensam i världen eftersom hon uteslöts från allt tidigare umgänge.
Min slutsats är att det är mycket olika hur det fungerar för olika personer när/om de går med i tex pingstkyrkan.
Min mor är med i pingst... Och det har bara varit till det positiva i hennes liv.
Hm, är jag farlig? nej, just det:)
Nämen, vad menar du med farlig? att vi ber för ickekristna vänner? Att vi försöker ha teologiska diskussioner ibland? Att vi citerar ur bibeln som svar när folk frågar varför vi gör det och det? Gör det oss farliga? För rätt många av oss gör så.
JOHN G: Både du och jag som kristna vet att det finns kyrkor som tyvärr hamnar snett idag och får sekt tendenser osv
Det var väl det som TS funderade mest på och dem som har svarat har lugnat henne med att pingstkyrkan är en helt vanlig frikyrka.
).
Jag har inga bra erfarenheter av pingstkyrkan. När jag var utbytesstudent bodde jag hos en familj som tillhörde pingstkyrkan.
Själv upplevde jag att de var väldigt inriktade på att övertyga mig att deras tro var den rätta. Någon kväll deras pastor försökte med sina bibelcitat att övertyga mig att min tro var felaktig.
En ennan negativ sak för mig var att jag upplevde att de har extrem begränsad socialliv. De umgicks enbart med folk från församlingen, barnen & ungdomar var i kyrkcafet hela tiden. Allt annat umgänge var inte "fin". På Valborg gick kyrkmedlemmar ut på gatorna för att samtala med ungdomar och att se till att "de håller sig borta från djävulen".
En anna sak som jag har väldigt svårt för är när de skulle hela varandra med handpåläggning, när det talades i tungor, när det skreks...
Och låt oss inte glömma manliga & kvinnliga könsroller som är så starkt utpräglade i församlingen...
Om man är alkoholist eller narkoman brukar pingstkyrkorna vara bra.
Det finns massor av alkoholister i pingstkyrkan!