Engelsk springer spaniel?

Jodå, om man har i beaktelse att det är en stötande apporterande jakthund i botten. Aktiverar du den bara lagomt och ser till att den för utlopp för sina egenskaper så är Springern en utmärkt sällskapshund.

Den bästa rasen vår familj har haft genom tiderna, supertrevlig familjehund.
Mina föräldrar bor på landet pch promenerar mycket i skogen och det har aldrig varit problem med att hundarna har jagat.

Kan varmt rekommendera rasen.

2 av mina grannar har ESS, hanar. En är äldre medan den andra är 1 år. Härliga glada hundar som gillar lek och stoj men har en off-knapp. Inte lika vilda som Cocker spaniel men ändå en hund som gillar aktiviteter.
En av mina favoritspanilar, Clumber spaniel är en annan favorit som inte många känner till.

Det beror ju lite på hur mycket tid man är villig att lägga ner på hunden. Denna rasen har ett stort motionsbehov och kräver mycket mental stimulering för att må bra.

Det är inte en ras som man direkt räknar som sällskapshund, men visst går det även om man inte är intresserad av jakt som den är ämnad för. Men ha i åtanke att detta är en krävande ras!

iii: Våra 2 tikar som vi hade i 11 resp 14 år var inte krävande mer än att de njöt av 2 h promenad/dag.

petsod - Alla är ju individer, men generellt sätt är det en krävande ras.

citat från deras rasklubb: "Engelsk Springer Spaniel är en kraftfull hund med relativt stort behov av motion och är således inte någon hund som mår bra av att endast koppelrastas på stadspromenader"

Till på det så är det ju en jakthund, och alla arbetshundar behöver mer mental stimulans än de "riktiga" sällskapsraserna. Självklart finns det undantag, men detta är det rastypiska.

Vi hade en som sällskap när vi bodde i lgh. Funkar hur bra som helt, fast dom har rätt mycke engergie i sig och kan kuta runt som dåre om dom får tillfälle till det.

Alla Springer gillar inte heller att jaga så det är inget måste. Men dom vill träna och vara ute i skogen ändå.

Sen är dom oftast en mans hundar också. Det kan bli drygt i längden men det går bara man är envis så.

Jag är lite nyfiken på ESS också (som några vet av tidigare tråd).
Jag vill dock inte ha den som enbart sällskap, utan träna (och tävla) sök och agility och lydnad.

Men en undran, hur ser de ESS ut som har tanteckning ?? Utseendet spelar mig ingen roll men jag fattar inte hur dom ser ut?

Och, hur ofta måste dom trimmas? Eller klipper man?

piratdoll: Vi hade inte våra hundar till utställning eller så så vi klippte dem mellan tårna, fram på bringan, på/runt öronen och "byxorna" efter behov.

min var en toppen familje hund, sten cool. Var hemma och passade hela familjen och följde med på rid turer. Trimmade var tredje månad

Har inte haft någon själv men har haft två i min närhet. Båda var väldigt nervösa och hade tyvärr tendens att bita folk pga hundarnas nervositet.

Hej!
Jag har två stycken äldre springerherrar hemma, och känner mig rätt hemma på rasen. För att kunna svara på din fråga, måste jag veta vad du menar med "sällskapshund"? Springern är ju en jakthund, och bör aktiveras på något sätt för att må bra (inte bara promenader). Jag har tränat mina i lydnad, agility och har även "fuskat" lite med viltspår, personsök och jaktträning. Rasen har mer eller mindre delats upp i en jakt- och en utställningsvariant, vilket är synd - då många uppfödare av "utställningsvarianten" idag verkar prioritera utseendet före de jaktliga egenskaperna. Jag hoppas att jag har fel, men tror att det finns en risk att rasens främsta egenskap - att samarbeta med husse/matte - riskerar att försvinna på sikt om man inte ser upp. Personligen vill jag ha en hund att jobba REJÄLT med, och jag ser tyvärr vissa risker med det hundmaterial som finns nu (tillräcklig motor kan saknas och ökad risk för t ex sjukdomen PRA). Därför kommer jag själv troligen att byta ras nästa gång, då det nog blir retriever i stället. Men, jag kommer alltid att älska springern - som är en helt underbart glad och positiv hund att leva tillsammans med!

Min första hund var en cocker, och de har mycket mer temperament och vilja än en springer. För en barnfanilj, som inte är så hundvan (men beredd att aktivera sin hund), skulle jag därför rekommendera en springer.

Pälsvården är rätt omfattande, speciellt om man har hanhundar. Jag har tidigare ställt ut en del, och vill ha dem vältrimmade, och det blir en rejäl trimning varannan - var tredje månad. Mina hanar fäller året runt och varje dag, medan tikarna brukar hålla sig till fällperioder ett par gånger om året.

Om du med "sällskapshund" menar en hund som fungerar bra i en barnfamilj - så är svaret att springern passar utmärkt som familjehund! Det var någon som skrev att springern är en enmanshund, och det stämmer inte alls - de älskar alla i familjen + det flesta andra också !

Någon funderade över hur en tan-färgad springer ser ut. Min äldsta är svart/vit/tan, och han har bruna läppar, bruna fläckar över ögonen, brunt under svansen och på benen - annars mycket roanfärgad. Bild finns i galleriet (men där är det kanske svårt att se).

Som sagt, har man lite tid att lägga på sin hund (bör man ha för vilken hund man än skaffar) och älskar man att ha en social och kelsjuk hund - så är den positiva, glada springern perfekt!

Lycka till med valet av hundras!

KajsaMaja70

Sambons föräldrar har haft flera springers. Det ja menar med enmans hund är att dom mest lyssnar på en bara. Det har inte med om dom älskar alla. För det gjorde våra hundar ändå men dom hade mest en dom lyssnade på.

Zenobia: OK, en enmanshund för mig är en hund som tyr sig till en person och som knappt "ser" åt andra.

Fast jag kan inte hålla med dig om att springern generellt bara lyssnar på en person heller. Jag känner inte alls att det är typiskt för springern, varken hos mina egna hundar eller hos övriga springrar som jag känner. Jag tycker snarare att de är lyhörda och villiga att vara till lags. Jag tror nog att en orsak till att du uppfattar det så kanske är att det bara har varit en person som har stått för träning/uppfostran av hundarna, och då blir det naturligtvis lätt så som du beskriver. Fast jag anser inte att det har med rasen i sig att göra. Det är nog ganska naturligt också att det finns en självklar ledare i familjen, vilket hunden (oavsett ras) alltid lyssnar lite bättre på. Därför är det bra om alla i familjen lär sig att använda samma kommandon, att alla försöker vara konsekventa o s v.