• Anonym

    *har ett barn på snart 5 mån-världens underbaraste

    har ett barn på snart 5 mån-världens underbaraste bebis!
    hade en väldigt jobbig graviditet o även förlossningen blev ganska jobbig.
    har nån enstaka gång tänkt hemska tankar,att jag ska skada mitt barn,eller rättare sagt att mitt barn ska råka ut för allt sånt som jag är rädd för,och som jag vill skydda mitt barn ifrån!TROTS att jag INTE VILL eller tänker göra det!det finns inte i min värld att göra nåt sånt,det är som att alla "tabu-tankar" "måste" jag tänka,eftersom jag vet att de är fel!och bara för att jag en gång tänkt såhär,så blir det som en ond cirkel,dvs jag mår skit pga att jag överhuvudtaget ens har tänkt tanken att jag gör illa mitt barn osv.jag tänker liksom på alla saker jag INTE vill ska hända mitt barn,det är hemskt jag mår skit,är så rädd!inte för att skada mitt barn,för det vet jag att jag aldrig skulle göra!,jag älskar mitt barn så att det gör ont!det är glädjen i mitt liv ju!kan det vara nån sorts tvångstankar?för det känns som att jag tänker saker som jag absolut inte får tänka,och jag vet att de är fel men ändå tänker jag så ibland.och sen mår jag så dåligt av att jag ens tänkt så,så att jag gråter! sambon vet om detta men han säger att jag ju bara tänker såhär,han vet att jag gör ALLT för att mitt barn ska må bra!snälla,ni får inte tro att jag skulle göra illa mitt barn för det skulle jag ALDRIG göra!!!det är tankarna som är så jobbiga!,när jag är trött o ledsen o nedstämd.det är inte varje dag,men nu senaste tiden har ja mått sämre,pga att jag överhuvudtaget ens tänkt tanken!känner mig otillräcklig som mamma,vet inte varför?vill att allt ska vara så perfekt,men när jag inte alltid är glad o piggelin,så känner jag mig så värdelös
    finns det nån som känner igen sig nåt?eller är det bara jag som är ett monster?
    gråter nu.

  • Svar på tråden *har ett barn på snart 5 mån-världens underbaraste
  • Full av förhoppning

    Jag känner igen mig... jag ser hela tiden hur jag går ut i trafiken med barnvagnen eller att jag tappar Isabelle.... eller andra såna hemska saker.... att någon slår knytnäven ner i vagnen och sånt som jag är rädd för.... och tankarna är inget man kan kontrollera. Det är inget vi skulle kunna göra utan det är våra rädslor som projiceras som bilder i vårt huvud bara... men prata med BVC de är jättebra och kan hjälpa dig om du inte mår bra.
    Kram
    Linda som nu går hos kurator via bvc för förlossningsdepression

  • linusmamma

    Hej kära kära du! Vet du, det är vanligare än du tror det här. Det kallas tvångstankar. OCD är namnet på sjukdomen. Just nyförlösta mammor brukar få "skadetankar" eller t ex "pedofiltankar". Själv har jag haft tvångstankar i 20 år. Det tog sjutton år innan jag berättade för nån. Jättebra att du tar tag i det här nu. Kom in till oss på www.ananke.org och läs mera. Där finns det info och ett jättebra forum. Just nu är vi några mammor som diskuterar just skade och pedofiltankar. Jag kallas där för fröken knäppgök. Och några av de andra tjejerna kallas, "liten och rädd", "maja" och "tjejen med tvång". Gråt inte gumman, di kommer INTE göra illa ditt barn. TVÄRTOM =)

    Stora kramen till dig! Hoppas vi hörs på forumet!

  • linusmamma

    Hej kära du! Tänkte bara höra om du varit in på länken? Jag vet att det är jättejobbigt att ha sånahär tankar så jag vill bara stötta lite.

    Kram!

  • Anonym

    trådstartaren här.ja,jag var inne en sväng.vet inte om det hjälpte,tycker det känns bäst att prata om detta med människor jag står nära och litar på.min bästa vän sa att detta inte är nåt ovanligt,hon har själv såna tankar.visserligen "bara" om sina älskade kaniner,men de är som barn för henne,och jag vet att hon ALDRIG skulle göra dom illa.hon förstår mig verkligen,och även mannen jag lever med,så det känns skönt.tror mest jag tänker som jag gör,pga jag vet att man inte "ska" tänka så,och för att jag är så otroligt rädd att nåt ska hända min älskling.är tom superorolig när ' är sjuk!trodde aldrig man kunde älska någon såhär mycket,därför känns det jobbigt att ibland tänka som man gör.
    tack för stödet!känner mig så skamlig!för några dar sen kunde jag knappt titta på mitt barn,utan att nästan börja gråta av skuldkänslor.
    men jag hoppas det vänder snart.har haft "vanliga" tvångstankar i typ 15 år så det kanske har ett samband?
    kram

  • Anonym

    nybliven mamma här..också haft sådana tankar, me tror att det är ganska normalt. har alltid haft det om sådana människor/djur jag älskar..tror att man i själva verket försöker skydda sig själv mot den sorg det skulle innebära att förlora någon nära. Man förbereder sig typ. Kanske låter dumt men så tror jag det är för mig. Har förlorat min familj i unga år och är HYSTERISKT rädd för att det ska hända mina kära ngt..får jag inte tag i min sambo på mobilen så tror jag att han krockat etc. Sambon säger dessutom att jag överbeskyddar bebisen..fast samtidigt kan man få hemska tankar när den skrikit och gnällt en hel natt;-(
    Fast jag vet att man aldrig skulle göra ngt hemskt. Älskar min bebis över allt annat..springer och kollar så att den andas hela tiden

  • Anonym

    trådstartaren här.
    mår verkligen dåligt idag!tittar på mitt barn o gråter av skuldkänslor för va jag tänker ibland.det blir som en ond cirkel,jag försöker sluta tänka men ändå gör jag det
    är även LIVRÄDD att även få pedofiltankar!har INTE haft det tidigare,men såg att en del får det,o det fick mig att fundera på hur/vad man tänker/gör då?det känns så sjukt ju?!Vet att det är ett tvång även det,men ändå.och att jag ens TÄNKER på det,på hur man gör/vad man tänker osv,DET gör mig äcklad o får mig att må illa!hatar allt sånt!!!skulle ALDRIG kunna bli upphetsad av ett spädbarn!mår snarare illa bara av tanken!men jag förstår att de som har det så mår skit de oxå ju,precis som jag gör med mina jvlarns skadetankar.men skadetankarna är oxå jobbiga,men de kommer ALDRIG när jag umgås med mitt barn,utan bara när jag är ensam o ledsen.kan det oxå vara en slags förlossningsdepression?detta känns så skamligt!!!tittar på mitt barn o gråter av skam!
    tack för svaren förresten.kram på er!!!!!!

  • Humlans mamma

    Hej! Jag har själv blivit behandlad för tvångstankar. För det är precis det som du pratar om. En tvångstanke kommer till just därför att det är något som du ALDRIG skulle göra. Det är större risk att en person utan tvångstankar gör det än du. Du har en oerhörd medkänsla med andra människor, och därför är du rädd att göra andra illa. Men det kommer du aldrig någonsin att göra.
    Jag fick medicin för min OCD, den försvann då. Men nu när jag är gravid har jag helt slutat upp med medicinen. Ibland får jag otäcka tankar, som att "tänk om jag kastar mitt barn över balkongkanten". Då försöker jag att tänka tanken "klart", så att den inte blir så laddad. Om den blir laddad och jag verkligen kämpar för att inte tänka den så kommer den tillbaka. Jag lovar dig, du kommer inte att göra det du är rädd för! Om du vill kan du söka psykologhjälp, det finns mycket att göra för att få bort tankarna! Kontakta mig gärna igen om du vill! Kramar Malin

  • Anonym

    trådstart här.
    lillakärleken:tack snälla för ditt svar!mår så dåligt av detta.idag har jag känt mig så äcklad av att jag ens tänkt tänken på HUR pedofiler gör/tänker,så det har tagit bort "skadetankarna" sjukt nog.ska ringa till kuratorn imorrn,och hoppas hon inte tycker jag är knäpp eller tar mitt barn ifrån mig älskar mitt barn över allt annat på denna jord,så dessa tankar gör mig så ledsen.har haft tvångstankar i flera år,men detta är det värsta jag varit med om,eftersom det mestadels handlar om den jag älskar mest,förstår du?känner mig så skamlig och hemsk!går det att bota genom att gå till kurator?bara jag vågar berätta hur jag tänker.grejen är,att så fort jag tittar på mitt barn,känner jag enbart kärlek,tänker INGA såna tankar(förutom att jag känner enorm skuld över att jag tänkt som jag gjort)hoppas detta blir bra någon gång.
    kram!

  • linusmamma

    Hej gumman! Det var ju inte såhär det skulle bli ju... Nu blev ju liksom jag den som fick dig att börja fundera kring pedofili oxå =(
    Det var så mina pedofiltankar oxå började. Jag läste om nån annan och så fick jag det oxå självklart... Jag ber dig bara att gå in en gång till på Ananke. Där ska du leta upp ett inlägg som heter " till fröken,liten, tjejen mfl!" Det är skrivet av Maja, den 19 mars. Väl där så vill jag att du läser vad Marre skriver. Jag har verkligen tagit till mig av det han skriver. För första gången på 20 år så mår jag bra!!!

    Jättebra att du tar upp det här med din kurator. INGEN kommer ta ditt barn ifrån dig!

    Förlåt om jag ställt till det för dig tjejen...

    Kram!

  • Humlans mamma

    Det är helt uppenbart OCD, det finns en sida på internet du kan kika på, www.ananke.org, du kommer garanterat att känna igen dig. Jag tucker verkligen du ska ringa till kuratorn, de kommer inte ta ditt barn ifrån dig. Du kan däremot få hjälp och stöd för att ta dig ur det. Vet hur hemskt det är, mina tankar rörde mer att göra mig själv illa, var rädd för att tappa kontrollen och göra nåt "galet". Du kommer inte tappa kontrollen, jag lovar. Lugna nu ner dig och ring imorgon. Det är det första steget, sen kommer det bli bättre och bättre, jag lovar. Kram Malin

Svar på tråden *har ett barn på snart 5 mån-världens underbaraste