Såhär gjorde vi:
Min tanke var att pottan inte får förknippas med något negativt. Då kan det bli strul eller trots. Så jag har bannlyst allt tjat, tvång och all kritik/skäll. Man bajsar/ kissar i pottan, det är praktiskt och bra. Inte av någon annan anledning. Man är inte duktig utan det är smart att bajsa/kissa där, slapp man ju torka pölar eller byta bajsblöjor.
Ibland kan vi komma med en försynt påminnelse, men aldrig krav.
Händer det olyckor så säger vi, Ojdå, så tokigt. Det där kom ju fel. Man bajsar/kissar i pottan! Glad min, bra ide- i pottan, vad bra.
Så ska det ju vara.
Bar rumpa funkar bäst i början. Då ser de var det kommer ifrån. Att det är från dem. Med blöja känner de ju inte att det är blött ens, det bara försvinner. Så det ska man ju lära sig först. Sen att det kan kontrolleras. Det kan ta ett bra tag. Tålamod behövs. Och bort med alla stora mattor som inte kan tvättas.
Jag satte pottan framför tvn för att Karl skulle sitta still länge nog för att det skulle komma något. Så jag fick chansen att tala om hur bra det var med kiss i pottan. Men en bok funkar säkert på andra. Efter ett par veckor gick det riktigt bra.
Overall är ju ingen höjdare om det måste kissas ute. Dom kan ju inte hålla sig så länge. Lite lättare under sommaren.