vad krävs för att socialen ska ta ett barn?

Hej, om barnet far illa kan socialen göra utredning. Men om barnet verkligen mår dåligt är det väl bra om socialen kliver in?

Varför tror du de kommer att vilja ta ditt barn ifrån dej? Är det saker du kan ändra på redan innan barnet är fött? Nu vet jag inte varför du har dessa tankar, men skulle det hjälpa att få ensam vårdnad? Du är ju tidigt ute, så jag är säker på att du kan förändra din situation till den bättre så ditt barn får en bra start i livet!

Kramar

Hej!
Det ska vara väldigt mycket till innan soc. omhändertar ett barn med tvång, LVU-lagstiftningen innebär att socialnämnden tar ett beslut som sedan går upp till Länsrätten dessutom. Innan ett tvångs-omhändertagande sker ska soc. ha otroligt mycket som beslutsunderlag.
Det som ofta görs är att man sätter in en avlastningsfamilj el dyl. för att hjälpa upp situationen. Känner du redan nu att det känns jobbigt så ta kontakt med soc. så hjälper de dig med att ordna stöd. De är till för att hjälpa, inte att stjälpa.
Lycka till!
/Monky

trådstartaren här...

Varken jag eller min sambo har missbruksproblem, ingen av oss är våldsam, vi planerar att ta bra hand om vårt lilla barn.
Men jag är bara nojig och orolig och kanske lite panikslagen inför den nya uppgiften som förälder.
"tänk om jag inte klarar det", vad händer då? Ungefär

Hej!

Jag instämmer helt i vad Monky har skrivit. Jag jobbar själv med barnavårdsutredningar inom soc.tjänsten och att omhänderta ett barn är den absolut sista utvägen om bedömningen är att ett barn far så illa att det inte kan bo hos sina föräldrar och man har provat på olika behandlings-och stödinsatser först och dessa inte har fungerat.
För att omhänderta ett barn krävs att det finns "en påtaglig risk att ett barns hälsa och utveckling skadas" enligt lagtext. Det är domstol som beslutar om omhändertagande baserat på soc.tjänstens utredning.

De situationer som inte föranleder några tveksamheter är vid barnmisshandel och sexuella övergrepp. Även om föräldrarna kraftigt missbrukar alkohol eller narkotika. Andra faktorer kan vara te.x om barn bevittnar våld mellan föräldrarna, förädrarna är psykiskt sjuka eller om föräldrarna allvarligt brister i sin föräldraroll genom att inte ombesörja att barnet får mat, hela och rena kläder, vet var barnet är osv osv - en kombination av flera brister. Men som sagt- då har man som regel prövat olika insatser först som te.x föräldrayubildning, stödsamtal, kontaktfamilj etc.
Soc huvudsakliga uppgift är att hjälpa föräldrar att ta hand om sina barn. Ett omhändertagande är en sista utväg för att skydda barnet, men även i de fallen är målet att barnet ska kunna flytta hem igen.

Till trådstartaren. Jag förstår dig. Kände också så förut. Men det krävs ju en massa hemskheter för att det ska ske. Och det sista man gör är ju att behandla sitt barn illa.

Tror att pga nedskärningar så sker det inte så ofta som det borde tyvärr...Finns nog massa barn som hade haft det bättre på annat håll..! Tycker inte att man ska skaffa barn om man känner sig labil, om jag säger så. Man måste VETA att man kan ge sitt barn en stabil uppväxt. Skriver inte detta bara för att vara "bror duktig" utan av egen erfarenhet. Min mamma är en sån som inte borde ha satt mig o två syskon till världen. Jag har klarat mig bra men min yngre syster mår fruktansvärt dåligt o klarar inte av sin skolgång. Min mamma försökte ta livet av sig för ca 6 mån sen, sen dess har det varit värre än någonsin, in o ut på psyk hem och sjukhus. Hon går på olika tabletter som gör henne oförmögen till något där hemma. Hon borde inte ha barn! Men det har inte varit ett ljud om att nån skulle ta hand om syskonen...

Men jag tror dock inte att du är som min mamma! Det kommer nog gå bra för er, men tänk på att föräldern är oerhört viktig för barnet o för hur det kommer gå för det i sitt liv...!

lycka till!