Barn kontra självförverkligande...?!

Anonym skrev 2007-09-08 01:04:07 följande:

Det där har du hittat på själv, vad som hänt är att en människa idag har många mer valmöjligheter. Du kan välja liv, det kunde du inte förr.

Dina "krav" är snarare att du har svårt och välja, du vill inte för du vill kanske ha allt

Skaffa barn är viktigt för många, men skaffa inga innan du är 150% säker på att du är mogen nog att leva som en familj.

Det finns allt för många barn redan som lever veckovist hos mamma resp. pappa.

Nu för tiden så mognar folk mycket sent i livet, ibland så sent så det då är för sent att skaffa barn, tyvärr så skaffar många av dessa ändå barn. Senare så kommer de på att de inte är lyckligt utan måste ut och förverkliga sig själva (LÄS NYA PARTNERS). Och då kommer barnen i kläm och blir ärrade för livet.
Dock fattar inte den omogne detta då denne inte har lärt sig empati och sympati eftersom dessa egenskaper ofta är en mognadsfråga.

Jag håller med dig TS, kraven är väldigt höga idag vad gäller "självförverkligande". Jag tycker dock att inget och ingen ska påverka en i beslutet om att om och när man ska skaffa barn. Tyvärr väntar många till det är för sent, en del får barn alldeles för tidigt, en del VILL ha barn tidigt, somliga kan inte ens få barn och så finns det de som kämpar i åratal utan att det någonsin händer något.
Ingen kan säga hur man ska göra, om det är "rätt" eller "fel" tidpunkt osv, det enda rätta är att lyssna på sig själv i ett sådant läge, så att man inte missar vad man själv verkligen vill ha ut av livet, med eller utan barn

..och jag tror precis som du TS skriver, att barn snarare för en framåt i livet

Man bestämmer väl själv vad man vill med sitt liv? Barn kan vara del av det som utvecklar en människa, arbete kan vara en annan del. Skapande för en del och så vidare.

Att strunta i vad samhället kan ha för krav kan vara ett sätt att ta reda på vad man själv faktiskt vill...

Att bli förälder är ett känslomässigt beslut och inte rationellt. Jag håller med om att barn kan vara en del i ens utveckling. Utbildning, karriär och allt annat man åstadkommit i livet bleknar ju i jämförelse.

Jag får känslan av att, som senaste talare nämde, barn är en oerhört stor del i ens utveckling, medan utbildning..nytt jobb osv kanske kan lära dig något, men inte så mycket som ett litet liv...
Förr var det en naturlig del i livet att längta efter barn och familj. Nu har vi (av rädsla för att verka osjälvständiga?..?) raderat ut dessa naturliga känslor och tvingar oss in i ett led där exempelvis karriär står högt i kurs...Jätte bra med utbildning! Såklart. Säger bara att sökandet efter "sig själv" inte behöver utesluta bildandet av familj, om det är det man egentligen vill o känner...

Förlåt, men jag tror att det där är struntprat. Om man har en längtan efter barn kan man inte bara tränga bort den och leva lyckligt för att i stället göra karriär. Så fungerar inte människan. Och om du INTE har en längtan efter barn behöver det inte betyda att du är ett offer för samhällets påtryckningar. Vissa människor har helt enkelt inte lika stor barnlängtan som andra.

Om du vill ha barn så ska du givetvis skaffa barn, men jag tror att det är väldigt enkelt att säga att barn är större självförverkligande än exemepelvis studier, arbete och skapande. I ditt fall kanske det är så, men det finns säkert andra kvinnor som inte alls känner som du.

Gummibollen skrev 2007-09-08 09:43:07 följande:

Som du skrev i första meningen så är det ett känslomässigt beslut, att du sedan skriver att allt annat i livet bleknar är din åsikt eftersom man gärna anpassar verkligheten efter sina känslor. Utveckling är något personligt. Utveckling för någon kan till och med uppfattas som nerveckling av någon annan.

Många som skaffar barn tappar andra intressen, man är liksom "klar" med livet och slutar leva.

håller med vad du skrev. krav är idag stora, samhället ger tydliga signaler att man skaffa barn först när man har utbildat sig, gjort karriär, träffat den rätta, rest runt om världen... och sen upptäcker många att det inte längre går att få barn. och att om inte prata att man ska vänta tills man är 100% redo till barn, många känner sig inte redo för barn vid 30. tråkigt, barn är viktigare för mig

krav ???

alltså jag förstår inte vad folk har fått för sig att det är krav idag.

för var man tvungen och göra saker för att ha mat på bordet. idag kan man skita i allt nästan och man kommer ändå ha mat på bordet och ett mycket bättre boende än de hade förr.

Jo, man får absolut akta sig för att helt sluta satsa på sig själv när man har barn.

När jag säger att utbildning och karriär bleknar i jämförelse med barnen, menar jag att det känns som ett slags "livskvitto" för mig. När jag ligger på min dödsbädd kommer jag att tänka på barnen och andra viktiga människor för mig (vänner, partner) och förhoppningsvis är de där. Karriären och utbildning kommer kännas oviktigt i jämförelse då. MEN jag tycker det är enormt viktigt att inte prioritera bort sitt jobb och sina hobbies när man blivit mamma. Att få prestera på ett jobb ger mig en annan slags tillfredställelse än att ta hand om barn och jag vill inte vara utan något av det.