2 1/2 åring att städa=omöjligt??!!

nej han är definitivt inte för liten men ni kanske ska proa en helt annan metod att han ska vara stora killen o hjälpa mamma o pappa att städa undan o så gör ni det ihop

HA väldigt lite leksaker (dvs plocka verkligen bort när ni hotar med det!) Sen kan man ta deras hand och plocka tillsammans det som är kvar. Om man hjälper till med ett par saker så fortsätter de oftast med ett par... viktigt då att det inte är hur mycket som helst så att det märks ngn skillnad. (Vi har plockat undan alla leksaker som bara hamnar på golvet utan att ngn egentligen leker med dem.)

Min dotter är 1½ och plockar efter sig och dammsuger med om man ger henne haha..

Nej, han är absolut inte för liten! Han kan mycket väl... Men, precis som du själv sagt, så har ni väl skämt bort honom lite. Vem gör inte det... Så ni kanske får kämpa lite extra, men det går!

Låter som om ni har rätt bra metoder, tycker jag. Huvudsaken är att ni håller er till vad ni säger. Han lär sej tids nog.
En grej man kan göra är att ta bort en grej helt o hållet om han inte vill städa. Som han inte får igen, alltså. Då passar man förstås på att ta nåt man ändå ville sortera bort. Man gör ju inte av med nåt som är bra.

Arbetar på förskola, och våra barn städar alltid efter sej. Ibland tjat, och ibland går det av sej själv. Dom är inte mycket över året när dom börjar med det. Men jag har barn själv också och vet att det är mycket svårare hemma. Barn är experter på att köra med sina föräldrar.

Men som sagt, fortsätter ni som ni gör nu, så kommer det till slut att gå bra. Men var beredda på o få kämpa ett tag, och ge er inte!
Nu vet jag inte vad ni anser om veckopeng, men när han lärt sej städa ordentligt och det funkar, så kan ni ju börja med det. Det gjorde jag. När sonen var tre var han jätteduktig på att städa, och då började jag ge honom en liten veckopeng... Funkade kanon! Fast då tycker jag FÖRST att det ska funka med städningen, och SEN börjar man med veckopeng.

Lycka till!

Då var man fru Byrlén...

Detta är min åsikt och säkert är jag ensam om den men jag tycker inte att barn ska behöva städa en massa. Det ända krav jag har på sonen är att han ska hjälp mig att städa hans rum. Oftast blir det en sak han plockar undan men det skiter jag i. Själv behöde jag inte städa mitt rum eller något annat när jag var liten och idag anser en del att jag är pedant men så illa är det inte, men jag gillar att ha det städat. När min mamma försökte en gång att få mig att städa mitt rum så sluta jag leka där. När hon fråga varför jag inte vill leka med mina saker sa jag att jag inte ville för då blev det ju stökigt och då strunta jag i det i stället.

Jag städar min sons rum så han gillar att vara där. Ett städat rum är mer roligar att börja leka i en ett stökigt.

Men jag låter saker som han byggt vara kvar så han kan börja
leka med det igen om han vill.

Obs detta ä rmin åsikt och som sagt jag är nog ensam om att ha den men då får det vara så.

Ja vi har försökt med att vara "stora killen" o hjälpa mamma o pappa att plocka undan, men det funkade inte heller.

Vi får väl helt enkelt fortsätta kämpa, tack för uppmuntran!

Inte för liten alls. Ni får kanske börja om från början? Han är van att ni städar, och helt plötsligt så blir han straffad för att han inte gör det. Blir lite galet. Börja smått, som om han vore jätteliten. Be om hjälp att göra si och så, ta med honom till rummet och städa tillsammans. Uppmuntra små framsteg istället för att skälla över mindre framsteg. Tillslut går det

Visst att man kan leka fram att de hjälper till att "städa" men jag tycker faktiskt inte man kan eller ska ställa krav på så små barn att de ska "hjälpa till". Det kommer tids nog. Vill man uppmuntra "plocka undan"-beteendet så tycker jag man ska göra det till en lek, t.ex. kan man ha en sån där "basketkorg"-aktig leksaksförvaring och "pricka" leksakerna rätt.  (Vi har något liknande i badet och då lekar vi att nu ska alla saker ner i säcken).

Innan jag fick barn hade jag en föreställning om att mitt barn bara skulle få leka med en sak i taget och minsann skulle lära sig att man plockar undan när man lekt klart... Nu tycker jag att vår tid tillsammans är för dyrbar för att ta sådana konflikter, vi väljer våra strider och att "bråka" om att plocka undan är inte av dem vi tar.

Olika barn mognar olika fort, är din kille inte redo för att "plocka undan" än så vänta lite och försök igen om några månader.

jobbar innom barnomsorgen och jag har inga egna barn.. men på jobbet så kör jag två olika taktiker som brukar fungera.. de ena är att när de är dax för städning å barnen inte vill brukar ja säga "nää du/ni får inte städa i bilrummet" men en liten skoj i rösten.. barnen brukar alltid säga "jo de får vi" jag kontrar med "nää de får ni inte" skoj i rösten fortfarande å hux flux så är barnet/barnen inne i rummet å städar för fullt..

Barn, även små, ska känna sig delaktiga i familjen. Och självklart ska de då "hjälpa till". MEN de måste känna att de gör det för att det är viktigt för familjen, inte för at mamma och pappa bestämt att det ska vara så och tjatar sig röda i ansiktet om det. Om barn får känslan av att det är självklart att alla hjälps åt och att mamma och pappa behöver barnets hjälp, ja då känns det bra att städa/diska/tvätta etc.

Nu är er son välidigt liten så för hans del handlar det väl mest om att göra något litet. Jag tycker inte att man måste plocka upp ALLA leksaker, men man får vara med och plocka upp ett par TILLSAMMANS med mamma/pappa. Så små barn kan man förvänta sig ska kunna själv gå och städa bara för att man säger "gå och städa ditt rum" utan man måste vara närvarande och delaktig i det som de gör.

Han är inte för liten att städa. Däremot är han för liten för att förstå sambandet mellan uteblivet städande och straff ( ex inget bolibompa ) Straffa honom INTE, men uppmuntra och beröm varje insats han gör! Du kan pröva att spela lite hjälplös, ex ojojoj vad TUNG den här nallen är, jag KAN inte lyfta den själv...Ofta kommer de då till undsättning och blir jätteglada och stolta över att mamma behövde dem.

Min son är 2,3 år och han städar undan efter sig.
Visst man måste påminna honom och ibland ber han oss föräldrar om hjälp men då städar vi tillsammans.

Han vet att alla ska plocka undan efter sig och det ska vara fint.

Tror dock inte på att man ska hota utan kanske mer säga att nu hjälps vi åt att plocka undan så att vi kan leka med t.ex bamse puzzlet" ett tag.

Min son är 2,3 år och han städar undan efter sig.
Visst man måste påminna honom och ibland ber han oss föräldrar om hjälp men då städar vi tillsammans.

Han vet att alla ska plocka undan efter sig och det ska vara fint.

Tror dock inte på att man ska hota utan kanske mer säga att nu hjälps vi åt att plocka undan så att vi kan leka med t.ex bamse puzzlet" ett tag.

Mina tjejer hjälper till med städning hade ibland hellre önskat att de lät bli
Klart att det är bra att få vara med men lek är barnens arbete i första hand.

Håller helt med guldglimt! Barn lär sig sällan saker av straff. Eller de lär sig att dölja ofog från sina föräldrar för att undvika att bli straffade, de lär sig inte VARFÖR de ska göra något. T ex om man straffas med att inte få se på bolibompa för att man inte städar så lär man sig bara att mamma och pappa tvingar en att städa, inte VARFÖR man ska städa. Men städar för att få se på tv, inte för att vara till hjälp i familjen, eller för att det ska bli fint i ens rum (om man är lite äldre då).

Min dotter som är 3 år har svårt att städa undan, jag har kommit på att det blir lite "för mycket" för henne när det är dax att plocka undan alla saker. Hon vet helt enkelt inte vad hon ska börja med. Hon lägger sig på soffan och säger "jag tänker"...

Så när hon ska plocka undan är jag med i rummet och så börjar jag plocka tex ihop pusslen och så säger jag till henne - "du kan ta undan kuddarna", då gör hon glatt det. Sedan när hon är klar säger jag "bra, nu kan du ta böckerna och ställa dem i bokhyllan".

Det är ju inte kul att var själv i ett rum som är superstökigt och det är ju klart lite förvirrande var man ska börja.

Precis! Håller helt med dig också, JOE!

Känner att jag behöver förtydliga mig lite. Det är inte så att min son stängs ute från sådan som att hjälpa till i familjen. Det är bara det att jag inte kräver det. Självklart uppmuntrar jag honnom när han vill vara med. Faktum är att jag alltid har en liten tre åring i hasorna när jag damsuger med en egen liten damsugare i högsta hugg. Vi har roligt i hop när vi städar. Vi bakar ihop och tvättar ihop också. Han ska alltid vara med och trycka på knappar på både tvätt och diskmaskinen samt stapla i diskmaskinen och duka bordet när vi ska äta. Han är delaktig på sina vilkor och inget tvång från min sida.

Men kanske är det det som är problemet.... inte ska man "tvinga" små 3åringar, men man ska visa att de behövs. Det kanske inte alltid ska vara ett val utan kanske kan han få nån syssla som han SKA genomföra varje dag. Något riktigt litet såklart. det kanske är hans uppgift att duka om han gillar det. Då ska han också duka. Vissa dagar kanske han inte dukar helt, men han ska i alla fall lägga fram gaffel och kniv till sig själv (t ex),sen kan du hjälpa honom med resten.

Jag tror att även små barn mår bra av att känna sig behövda, inte bara att det är gulligt och kul om de har lust att hjälpa till lite. sen ska de såklart inte belastas med ansvar, men man kan redan nu börja visa att de har en roll att spela i familjen, en viktig roll - att man klarar sig sämre utan dem så att säga