Hur visste du att din partner var den rätta för dig?

Tvekade aldrig. Däremot tyckte jag att han var en tönt när jag såg honom första gången :p Dagen efter blev vi tillsammans :) Och vi lever ihop än efter 3 år och.. få se nu..3 år, en vecka och en dag

Låter som en kliche, men första gången jag la märke till han!! Firar nu 8 år!!!

Lika kär och galen!!

Första gången jag såg honom visste jag att det är den jag ville ha, och att han var den rätta för mig, nu efter tre och ett halvt år tillsammans och snart två barn så är han fortfarande mannen för mig

Svårt o säga hur jag visste det. Det kändes bara

Han var så annorlunda mot dom jag träffat tidigare och jag fastnade totalt!
Har aldrig tvekat på att det är han o jag för en lååång tid framåt.

Det var kärlek vid första ögonkastet och det var över 5 1/2 år sedan, har aldrig älskat någon så djupt innan.
Visst har jag tvekat men tanken att leva utan honom finns inte.
Älskar honom innerligt.

Den rätte? Ingen aning! Jag är väl inte på min dödsbädd heller...

Men vi bestämde oss för att vara tillsammans seriöst bara.

Det tog tid att inse, vi kände varandra i nästan två år innan det hände något och när det väl gjorde det så var det mest bara en "fling" .. Sen kom känslorna krypandes och nu vet jag att han är den rätta av den enkla anledningen att jag skulle inte fungera utan honom.. Han är mitt allt och jag kommer nog alltid att älska honom :D

magkänsla..

Första gången vi träffades var på en fest, min kompis blev för full och jag fick hjälpa henne hem. Han var så snäll och hjälpte mig. Sen i bilen tillbaka satt han och jag bak, han tog min hand och pussade på den, sen dess vet jag, och det är snart tre år sedan :)

Jag vet ju inte om han är den rätte men som det känns nu så finns det ingen annan man som skulle kunna vara bättre. Och vi har bestämt oss för att leva med varandra ♥
Man får ju aldrig veta vem "den rätte" är om man aldrig vågar prova. Ska man hela tiden gå och fundera över om det är rätt så slutar det nog med ensamhet. Vilket inte betyder att det är något fel i att leva ensam.

Nu vet jag :)

Nu vet jag :)

Nu vet jag :)

han var totalt annorlunda än andra jag varit ihop med o jag kände på en gång att han var den rätte. nu vet jag vad riktig kärlek är o det är underbart

I just knew! Och i november firar vi vår tionde bröllopsdag.    Om du vill läsa om hur vi träffades kan ni göra det här: http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-48/b55427.html. Under "Hur jag träffade min älskling".

Jag bara vet att han är den rätta. Men det tog tid också, nästan 7,5 år innan jag insåg det.

Jag var bara 18 år och levde ett stormigt liv med många korta förhållanden och ibland fler pojkvänner än en samtidigt. Mycket fester osv. I november 1997 träffades vi på en liten fest och blev vi tillsammans första kvällen. Det höll ca 2 månader och vi träffades bara helger eftersom jag pluggade långt borta. Det tog slut veckan innan jag insåg att jag var gravid. Jag klarade inte av en abort och jag ville inte ha tillbaka bliviande pappan (han var bara en av alla killar i mängden typ). Så i oktober 1998 födde jag en underbar dotter.

Sen följde det några stormiga år. Fram tills dottern var ca 3 år så kunde vi knappt säga hej utan att bråka. Sen började vi sakta lära oss att sammarbeta kring dottern och när hon var 3,5 år så köpte han sina föräldrars hus och blev därmed bosatt ca 50 meter från mej. På hennes 4 års dag hade vi kommit så pass långt att vi faktiskt klarade av att umgås ett av dotterns kalas. Jag var då höggravid med mitt andra barn och även då ensam men den pappan finns inte alls med.

Sen våren 2005 när dottern var runt 6,5 år så började vi umgås alltmer. Vi försökte länge få en barnfri dejt bara han och jag för att prata igenom allt och i slutet av maj lyckades det. Sedan den dag är det han och jag för evigt. Efter 3 månader förlovade vi oss och hade redan planerat bröllop. Den 15 juli 2006 gifte vi oss.

Vid första ögonkastet. Det var kärlek direkt!