Hur ska vi orka ha kvar hunden??

Ja det låter jobbigt och som ett störigt betende. Men har hon alltid varit sån eller har hon blivit sån det sista året menade du?
Jag tänker på att hon kan må dåligt, kanske du ska ta henne till veterinären?!
Om hon inte varit så här innan så kanske det är att hon känner att ni just inte orkar eller ägnar er tid åt henne. Jag skulle föreslå att ni att kontakta nån som arbetar med hundars beteende.
Och samtidigt så skulle jag köpa en sån där nosgrimma (ej munkorg) så varje gång och försöker käka nåt så stänger ni igen munnen på henne genom att ni drar bort henne från det smaskiga och så går ni därifrån.
Dem nosgrimmorna är väldigt bra men löser ju såklart inte problemet men det blir ni som styr promenaderna.

Hoppas att ni får hjälp och att du återigen uppskattar er hund. Det är ju ganska sorgligt  att känna så.

våran valp gör sådär (12 veckor), fast hon skäller inte i dörren men hon hoppar på folk, nafsar och ute skäller hon på alla hundar och vill hoppa på alla människor (men glatt).. hon äter aaaaallt hon kan få för sig att äta, de är som om hon drar tungan i marken och bara hääääver in grejjer, i försöker plocka bort de från hennes munn innan hon käkar upp de men.. försent!

hon äter tom katternas bajs och spyr sedan upp de.. vi vet inte heller vad vi ska göra!

Låter inte som ett normalt beteende. Tycker ni ska kontakta en hundpsykolog. Det kommer nog inte att försvinna av sig själv, men ibland är det inte så mycket som krävs för att det ska bli bättre. Bara man vet vad man ska göra.

Ja det låter inget kul. Det där skällandet har vi också problem med. Min hund skäller ut alla som går förbi på landsvägen precis utanför tomten. Dessutom har hon världen ragg och attakerar staketet. Vissa grannar (som inte känner henne) är livrädda. De ringer och gnäller och tror att hon ska äta upp deras lilla råtta till hund och deras barn. Jag blir så trött på det där. Vet inte heller riktigt vad man ska göra. Det vi har provat nu som verkar funka litegrann är att springa dit och ställa oss mellan henne och den hon skäller på. Sen immiterar vi ett morrande åt hunden. Tanken är att vi ska visa att vi är flockledare och att vi bestämmer vem hon ska skälla på. Det har faktiskt funkat hittils. Hon blir alldeles spak och går och lägger sig istället.

Uppfostra henne.
Allt det där är olater som går att ta ur henne.
jag förstår om det är jobbigt att ha det som det är nu, men det är bara beteenden som hon har för att ingen har lärt henne bättre.

Hej!

Känner sååå väl igen mig i det du skriver!!!! Har för snart 3 veckor sedan omplacerat var 7,5 åriga hund & det är en sån lättnad!! Hade det inte lika tufft med honom som ni har med er tjej men fullt tillräckligt! Han tokskällde när folk gick förbi huset, rev sönder förnsterbrädorna, när folk hälsade på skällde han som en galning & man fick alltid hjärtat i halsgropen när det knackade på dörren!! Vår son började bli äldre & få kompisar som hälsar på & dom knackar inte alltid utan öppnar bara dörren & då for han ju dit som en idiot & skrämde dom. Vi kunde aldrig ha dörrarna öppna på sommaren för om nån kom på garageuppfarten for han ju & skällde. han är verkligen världens snällaste hund & har ett så stort hjärta men tillslut får man svårt att se det & då får man jätte dåligt samvete för det & precis som du tänker satt vi oxå & tänkte - han kan ju leva 4 år till - hur ska vi orka?? Känns ju så tråkigt att tänka så onda tankar om någon som man oxå älskar så himla mycket!! Men vi kände mer & mer att vi nog allihop, inklusive hunden, skulle bli lyckligare om han fick ett nytt hem. Som du skrev kände vi ju hur skönt vårt vardagsliv kändes de gånger han var utlånad. Jag började knåpa på en blocketannons & grät så att jag inte kunde andas. Men så hade vi sån fantastisk tur att en jobbarkompis som varit lite hundvakt åt honom ville ha honom!!! Allt löste sig så himla bra för oss & visst är det lite tomt hemma men det är så skönt!! Han får massor av uppmärksamhet & kärlek av dom & dom har inga barn!!

Nu underlättade det ju för vår del att han är så fantastiskt bra att ha & göra med ute på promenader osv. Han är jättelydig & snäll & har inga andra olater. Din hunds besatthet av äckliga saker & sånt kan ju göra att det blir lite svårare att omplacera henne. Men jag tycker att ni ska ge det ett försök i alla fall - sätt ut en annons & se vad som händer! Tror att många uppskattar äldre hundar

Vet vad du går igenom & håller tummar & tår att det löser sig för er på något sätt!! Det är ingen rolig situation & man känner sig så hemsk!!!!!

KRAM

Hunden har ju aldrig blivit lärd till att göra något annat så jag kan inte förstå varför DU ska bli irriterad efter detta 7 år senare när det är du/ni som tillåtit henne att bete sig så här och då samtidigt gett henne förstärkning i beteendet?

Hennes beteende har förmodligen varit självbelönande, annars hade hon fortsatt.
Att inte skälla och inte äta saker från marken är två lätta saker att lära sin hund, lättast när de är små visserligen, men om du bara är konsekvent och tydlig så är hennes ålder inga problem.

Vår hund har inte gjort såhär när hon var yngre, ni ska väl inte bara anta det utan att fråga?

Hon har absolut inte skällt och var inte heller lika manisk på att vräka i sig allt. Detta började för två år sedan ungefär och varför vet jag ej, vi har gjort vad vi alltid har gjort med henne hela tiden. Skällandet började för två år sedan som sagt och har bara accelererat sedan dess och detsamma gäller ätandet.

När hon var yngre så hände det ALDRIG - och det menar jag verkligen - att hon skällde. Det är däri frustrationen ligger, när man har haft en hund som INTE visat tendenser på att gapa och bete sig under sina första 5 år och sedan sätter igång.

Vi har haft hund förut som jag skrev och är inte ovana eller slappa hundägare. Vi aktiverar henne och promenerar med henne, men skällandet blir bara värre.

Tänk på att det faktiskt ska vara roligt att ha hund - det ska inte kännas som ett problem som splittrear familjen. Mår ni alldeles för dåligt så gör er av med hunden.