Behöver få höra att jag gjorde rätt...

Hej!

Lite bakgrundshistoria först - Förra hösten genomgick jag cancerbehandling och var heltidssjukskriven till sista juli. I augusti var jag oxå sjukskriven men arbetsprövade upp till 25% där jag jobbade sist (förskola, är utbildad förskollärare).

Fr.o.m första september är jag bara sjukskriven 75%, men eftersom jag inte hade min egentliga anställning på just denna förskola(den andra anställningen är på en förskola som p.g.a att jag flyttat ligger alldeles för långt bort), har de inte skyldighet att ge mig jobb. Jag har dock 2,5h på onsdagseftermiddagarna och kan få en dag till då jag orkar jobba en hel dag.

För att barnen ska känna igen mig och för att jag ändå ska försöka komma igång med jobbandet, försöker jag ändå vara där 25%, men som en person som är utöver, utan betalning. Jag har dock sagt till chefen att om det behövs vikarie några enstaka timmar så kan de ju alltid fråga mig, vilket hon tyckte var bra. Förra veckan gick jag till exempel in tre timmar då en kollega var hemma med sjukt barn.

Igår var det en ordinarie borta på "min" avdelning. Det skulle då komma en vikarie, men det visade sig att det även var en borta på grannavdelningen, så de behövde också hjälp. Då sa mina kollegor att det gick bra att dela på vikarien, att hon kunde hjälpa den andra avdelningen på fm eftersom jag "ändå var där och känner barnen". Men då protesterade jag och vägrade utnyttjas som vikarie om jag inte fick betalt.

Jag kände mig verkligen jättejobbig, men tycker rätt ska vara rätt. Om jag inte får betalt - jag får ju bara betalt för 75% sjukskrivning av FK - ska jag ju inte räknas som en som ska ha ansvar och jobba som en anställd? Jag accepterar att inte få betalt när alla är där, men är en borta och jag får arbeta mer?

Tillslut kunde jag ändå sätta upp två timmar på min timlista...jag hoppas chefen godkänner det också.

Kollegorna sa att de inte tog det personligt, men jag känner mig ändå så himla jobbig...gillar inte att bråka...