Tar för givet att 2:a barnet kom för att jag "släppte tanken"

Jag förstår att det där känns jättejobbigt. Men jag tror inte att folk menar att vi barnlösa är "psykfall". I ditt falll berodde ju barnlösheten på helt fysiska orsaker, men i många fall spelar nog våra tankar en stor roll! Det har jag själv märkt. Jag gick verkligen in för att skaffa barn under ett års tid och det hände INGENTING! Men så "gav jag upp" och började koncentrera mig på annat, och vips så blev jag gravid. (Fick tyvärr missfall, så jag har fortfarande inga barn.) Likadant med min bästa väninna. Hon hade försökt i TVÅ år utan resultat. Men sedan bestämde hon och hennes man sig för att gifta sig, och hon blev alldeles uppslukad av alla bröllopsförberedelser och hade BARA bröllop i tankarna. Då blev hon gravid! Hon fick sy om hela bröllopsklänningen!!

Vad jag vill säga med detta är bara att det ändå verkar som om många (däribland jag själv) blir "fixerade" vid att de måste bli gravida, och då låser det sig... Däremot INTE sagt att vi allihopa är "psykfall"!!!

Tror inte ett dugg på "psykiska orsaker". Finns INGA vetenskapliga belägg för det över huvud taget. Under den tiden man kämpar hinner man ge upp tanken tusen och åter tusen gånger, lyckas man sen bli gravid hade man blivit det oavsett vad man tänker på. Annars hade man ju inte behövt investera i preventivmedel alls, man bara önskar sig ett barn, så låser det sig automatiskt. Men å andra sidan hade vi aldrig haft planerade och efterlängtade barn då, utan mest "hoppsan"-barn. Visst, det låter bra att det kommer om man slappnar av och släpper tanken, men det är också allt. Det är samma idioti, ursäkta språket, som att folk skulle bli gravida p.g.a. de adopterar, reser utomlands eller skaffar husdjur. De hade blivit gravida oavsett, sen att det råkar infalla med nåt annat - ja, det är sånt som händer. Min morfar är sjuk och kanske dör snart. Blir jag gravid i samma veva som han dör, så blir jag ju inte gravid p.g.a. att han dör. Det är väl ytterst sällan man inte gör något alls förutom att ha sex/genomgår IVF när man blir gravid?

Tyvärr har ju många den uppfattningen. Att bara man slappnar av och inte tänker på det så blir man gravid (oavsett vad orsaken är till att man inte tidigare blivit gravid).

Vad tråkigt att höra. Alltför många människor kan vara sådär naivt elaka. De menar säkert väl, men de vet inte bättre. På något vis var det väl ändå skönt att kunna säga att även barn nr 2 kom till med IVF, för att ge din kollega på jobbet en knäpp på näsan?

Man önskar bara att även de som har svårt att bli gravida skulle vara mer förstående. Men tyvärr har jag fått höra samma avslappningsfras från andra "systrar" som har problem med fertiliteten.

Jag tror att ju mer man tänker på barn så blir man gravid, för mig har det varit så att jag har inte varit så intresserad av att få barn tidigare och därför inte blivit gravid. De två gånger jag blivit det tänkte jag mycket på det.

Nu ruvar jag och vill bli gravid. Är mycket mycket äldre nu. Så har väl inte samma energi som när jag var yngre. Då det fanns en omgivning som tryckte på med och sa att när skall det bli barn.
Kan väl vara så att jag nu kämpar emot naturens gång. Känner mig så ung vill ha barn. Men det är rent fysiskt svårare.
Jag tror det är viktigt att vara fokuserad. Kan väl säga att om man inte är fokuserad blir det inga barn.

Men det klart att vara nervös och spänd är inget bra! Jag kan få såna adrealin kickar så jag tror att jag skulle få kramp och slänga ut barnet från magen. Det tror jag absoulut inte är bra.

Det hänger nog också på åldern tyvärr, att när man är äldre är man mer stresskänslig eller som jag flytt barn så länge så då kommit av mig på alla sätt, så jag får programmera om mig själv, med ren stark vilja. Jag går på viljan.

Tror absolut på fokus, stark fokus, utan att vara besatt! Tror alla som blir gravida vill nånstans, eller är helt omedvetna och när man är yngre, nu talar jag om under 30 år då är man så uppe i hormoner och livet bara flödar på i en enda känslostorm då tror jag man kan bli gravid utan någon speciell fokus, utan bara i ett rent hormonsvall.

Skulle vara intressant att höra om någon över 40 år eller ändå hellre 45 år blivit gravid helt av misstag, utan någon vilja alls till det.

Tja...då kan vi väl slopa alla preventivmedel, då? Känns som om det är slöseri med tid och pengar om allt som behövs är tankekraft? Och både min PCOS och endometrios kan försvinna bara jag fokuserar tillräckligt. Skönt! Inga fler läkarbesök och IVF:en kan vi skippa helt... Eller...nej. Eller det kanske bara fungerar på oförklarligt barnlösa? Och eftersom det krävs två för att ett barn blir till, måste killen också fokusera eller slappna av för att spermierna ska ta rätt avtagsväg och framhärda trots eventuella hinder?

Jag orkar inte läsa igenom inläggen men måste bara säga att jag blir lite galen av såna "tänk inte på det så blir du gravid"-teorier. Jag menar, alla dessa föräldrar som inte hade fertilitetsproblem, har de fått sina barn av misstag?

Om man vill ha barn så tänker man på det!

Rosie74 visst är det trist när man får höra så urbota kommentarer. Som om äggen skulle tänka "aha nu har hon slutat tänka på bebis så nu tror jag vi tar o blir befruktade bara för att retas lite".

Det finns ingen sanningshalt i detta förutom i de fall där kvinnan är så stressad och deprimerad att ägglossningen därför uteblir. Så länge man har en fungerande ägglossning så kan inte äggen påverkas av våra tankar.

I de fall där fertiliteten är nedsatt och man hållit på i en massa massa år utan resultat och sedan "släpper tankarna" på det så är det mer troligt att det just den månaden faktiskt skulle kommit en graviditet oavsett var man tänkte.

Hej, måste bara svara trots att det är ett tag sedan sista inlägget skrevs. Jag blir också helt gaaalen på alla som tycker att man ska tänka på annat och slappna av.

Jag frågade en psykolog på Sahlgrenskas fertilitetsavdelning om detta. Hon sa att man gjort en jättestudie av två grupper - den ena var mitt inne i alla behandligar och tänkte mycket på barn. Den andra gruppen hade "släppt tanken" och var inne i adoption, såg ett liv utan barn etc.

Resultat: absolut ingen skillnad. Punkt. Inom samma tidsram hade lika många blivit gravida i båda grupperna. Det finns alltså INGET belägg för denna skröna. De som började med adoptionstankar och blev gravida hade alltså blivit det under samma tidsram oavsett vad de tänkte på. Och de som tänkte på annat och blev gravida hade också blivit det mitt i utredningen efter samma tidsram. Det är alltså tiden det oftast hänger på.

Önskar lite mediauppmärksamhet i denna fråga så att folk i allmänhet kunde bli lite mer upplysta. Då slapp man kanske kränkande kommentarer om att slappna av.

Stor kram
iiia

Selenia:
Håller med dig till 110%!Det är et HÅN mot oss ofrivilligt barnlösa att säga sånt som slappna av,tänk inte så mycket på det eller andra idiotkommentarer.Det är samma sak som att säga att det är mitt eget fel att jag inte blir gravid.Det FINNS som sagt inga vetenskapliga belägg för psykets inverkan på fertiliteten.
Och hur i all sin dar skulle fokusering hjälpa mina igenstoppade äggledare?Skulle allså positiva tankar helt plötsligt öppna upp dem?Skitsnack och väldigt sårande.

iiia:Finns det något skrivet på nätet om detta som man kan trycka upp i ansiktet på folk som envisas med att säga att avslappning visst fungerar?Vi vet ju att det inte gör det,men denna myt florerar på många sidor både här och på andra föräldrasajter.Vote skönt att ha bevis också och inte bara att man säger det själv.

Pantern2: Det är klart det finns de över 40 som blivit gravida fast de inte vill!Har läst om flera såna som använt p-medel och blir nästan förtvivlade när de upptäcker att de är gravida.Det finns många som är över 40 också som gör abort.
Hade vilja och fokus räckt i mitt fall hade jag haft barn för länge sen.Nu råkar det vara så att jag inte KAN bli gravid av mig själv och då räcker ingen vilja i världen.Vänder man på ditt resonemang skulle ju ingen som verkligen inte vill ha barn heller bli gravid.De skulle ju då med bara tankens kraft kunna låsa hela maskineriet.Säg det till min bästa vän som fått fem barn fast hon inte velat eller gått in för det alls!4 olika p-medel resulterade i fyra barn!Och första kom till av ett enda samlag.Klart att barnen var välkomna när de väl föddes,men hon var helt förstörd när hon efter bara 4 månader efter tredje barnets förlossning återigen var gravid.Hon ville INTE ha så tätt,men hennes tankar spelade ingen som helst roll i sammanhanget.Hon råkar vara jättefertil och har blivit gravid oavsett vad hon gjort.

Känner verkligen igen mig. Fick barn för 1,5 år sedan genom IVF och nu (på syskonförsök-IVF nr 2) är jag gravid igen. ALLA säger till oss "ja men den här gången lyckades ni väl själva?". De förutsätter liksom att min kropp nu har rättat till sig och nu blivit fertil igen (för självklart är det alltid kvinnans psyke och kropp som ställer till det).