Jag och min sambo har försökt bli gravida sen feb -06, men det har fortfarande inte hänt något, hur mycket jag än vill så känner jag vemod att kontakta barnmorska och bli undersökt. Jag vill veta vad som händer när man blir undersökt, vad gör jag om det är ett allvarligt fel på mig eller min sambo som gör att vi inte kan få barn. Det är så mycket frågor. Någon som varit eller är i liknande situation?
Jag var dum i huvudet o väntade 2 år... sen när jag väl ringt kände jag för att banka huvudet i en tegelvägg för att jag inte ringt tidigare. Det var inte så "farligt" som jag trodde!
Jag gick dit och läkaren gjorde ett vaginalt ultraljud och kollade hur äggstockarna såg ut och sådär.
Nu hade jag "tur" att allt såg så fint ut.... men min ägglossning var borta så jag fick Pergotime.
Ok, är jättetacksam för ditt svar, det låter inte alls farligt, vad det lång väntetid innan du fick komma in på undersökningen?
Nä jag hade nog tur, ringde en tisdag o på torsdagen veckan därpå fick jag komma!
Beror nog på vart man ringer, vart man bor o så.
Jo, så är det säkert. Ja, jag får ta tag i det, snart.. Välsigt snart :)
Ja gör de annars kommer du bara ångra dig sen!
Första besöket för mig var mest att prata igenom hur länge man försökt, ens menscykel och såna praktiska detaljer. Ett VUL för att kolla äggstockarna och sen fick jag ta en del blodprover. Kan hända att de även kollar upp din sambo (spermaprov), men vi fick speciell tid för det... inget som gjordes på första besöket!!
Vänta inte för länge!! Vi sökte hjälp mars 2006 och efter div. behandlingar har vi fortfarande inte lyckats.
Sara78
Ok, så ni har fortfarande inte lyckats.. Tack så jättemycket för svaret, ochlycka till, hoppas det tar sig snart!
För oss var det så här: ringde i feb 2003, i april fick vi komma på första mötet, jag hade precis innan då även gjort en gynkoll på klinikens begäran. På första mötet så pratade vi endast: läkaren frågade om hur det såg ut med barnsituationen i släkten, ev sjukdomar, alla eventuella orsaker om varför det inte blivit något barn för oss och vad man gör åt det osv.
Därpå lämnade sambon spermaprov, jag lämnade flera blodprov för att kolla hormonnivåerna under cyklen. Därpå gjordes vul (vaginalt ultraljud) för att se om det fanns cystor el annat som kan vara orsaken och sedan även att äggledarna inte var blockerade.
Efter allt detta så hittades det väl inga egentliga orsaker så det bestämdes att vi skulle göra ICSI i slutet av den sommaren 2003.
Efter tre försök så föddes sonen den 1 jan 2005.
Jag var vansinnigt nervös för att börja ringa, visste inte vart jag skulle vända mig ens; och inför första samtalet (jag visste inte om att FL fanns och all den hjälp man kan få här!). Alla har dock varit otroligt gulliga pch professionella.
Så vänta inte! Å lycka till så klart!
Va skönt att hitta denna tråden! Jag är i exakt samma situation!
Vågar inte heller ringa!
Har lovat mig själv flertalet gånger att NU ska jag ringa men hur har det blivit då....Nej, jag har inte ringt!
Har testat en del alternativa behandlingar typ healing, zonterapi och nu ansiktszonterapi.
Anisktzonterapin har hjälpt mig att få igång mensen lite bättre.
Men egentligen borde jag nog ringa för en gyn.koll. Har aldrig gjort en gynundersökning ens och jag är 29 år!
Hmm... man blir så rädd för allt o kanske mest rädd för sanningen! För tänk om det är något fel! Men egentligen borde man ju gör det för att om det är något fel så kan man ju få behandling och hjälp!
Gaa.... jag blir inte klokare på mina tankar....!
Vi får väl stötta varandra och tillslut kanske både du o jag vågar lyfta den tunga luren o slå de magiska siffrona till gyn....!
//Jefos
Ring! jag lovar att det kommer kännas skönt efteråt även om det är jobbigt med det där första samtalet. Vi har försökt sen jan 06. Ringde till gyn efter 1år så vi var på första besöket i feb 07.
Första gången pratade vi mycket. De ställde alla möjliga frågor. Om menscykel, könssjukdomar, sexliv m.m
Sen gjorde de ett VUL på mig där de kollade livmoder och mätte äggstockar. Sen lämnade vi blodprov och de informerade om sperma prov. Sen skulle jag lämna blodprov dag 21-23 i menscykeln.
De hörde av sig efter några veckor att jag hade en underfunktion av sköldkörteln så då fick jag en remiss till medicinklinik och började med medicin. Nu börjar mina värden bli normala och hoppas hoppas att vi snart ska lyckas!!
Sen i juni var vi och lämnade spermaprov och om någon månad ska jag göra en spolning av äggledare.
För oss har utredningen tagit längre tid eftersom de hittade felet med sköldkörtlen. Men sen verkar det väldigt olika hur fort utredningen går beroende på var man bor.
Men ibland behöver det ju inte vara något jätte stort problem. Mýcket kan ju sjukvården hjälpa till med idag! Så tveka inte över att söka hjälp!!
Kram och lycka till!
Jefos:
Oj, aldrig gjort en gynundersökning! Jag lovar dig, det är absolut inget jobbigt! OK, vissa tycker att det känns utlämnande att ligga där med benen i vädret men jag har aldrig upplevt det så, har aldrig tyckt det varit jobbigt. Tänk på att det är prefessionella människor som har sett det mesta - du är säkert helt normal!
Det är ju ingen underbar upplevelse och som min gyn sa: Det ska det ju heller inte vara, då vore det ju konstigt!
Vill du inte gå ensam, be någon följa med, de behöver ju inte sitta och titta utan sitter vid ditt huvud och håller dig i handen.
Tack för allt ni skrivit! Jag ska minsann ta mig i kragen och ringa snart, är mitt uppe i flytt, så ska bara få ordning på allt, sen ringer jag gyn!
jag tyckte också det var jättejobbigt innan jag vågade ringa gyn, men jag är glad för att jag vågade tillslut, för nu får vi i alla fall hjälp.
du kommer ångra dig senare om du inte söker hjälp.
Jag tänkte nog lite som er, Shit jag vill inte ringa och få reda på att något är fel....Men i slutändan är det alltid bättre att veta än att gå oroa sig för ALLT...
Rättare sagt, när jag ringde trodde jag nog att det bara var pga min fd pstav som jag inte fick mens...typ ge mig nåt piller så att det här fixar sig...sedan kom PCOS in i bilden mm...När jag sen sökte privat tyckte jag att det var så skönt att jag visste att vi hade tagit tag i det...nu har vi en tidskalender och svävar inte bara i ovisshet...
Du kommer inte ångra om du bokar tid, oavsett vad resultatet blir! LYCKA TILL!!
Tack!! Jag har pratat med min smabo en hel del om detta, och han sa att han har velat på på undersökning länge, men ville vänta till jag var redo. Måste tag i det nu!
Hej!
Det är klart att ni ska ringa! Det är inget farligt med att gå till gyn. De är ju till för att hjälpa och är väldigt proffessionella.
Under min utredning var det först ett vanligt samtal och diverse frågor som skulle besvaras samt en vanlig gyn undersökning med VUL (vaginalt ultraljud). Sedan tog jag en massa hormonprover (blodprov). Gick på magnetröntgen på hjärnan (kollade köldkörteln) samt mammografi (mina bröst läcker nämligen lite mjölk ibland). Allt var normalt men jag hade tydligen inte så bra ägglossning, så nu äter jag pergotime (medicin som stimulerar äggproduktion och ägglossning). Och nu håller jag tummarna :)
Så ring direkt imorgon och boka tid! Det är ju bättre att få reda på vad som eventuellt är fel som man kan få hjälp med, än att gå ovetande och inte bli gravid. RING!
NUUUUUUUUUUU! Idag har jag vågat ringa! Det kändes underbart!
Nu är det "bara" att vänta de 6 månaderna i kön innan det blir vår tur att komma på undersökning!
Luren va tung men nu är jag såååå lycklig för att jag vågat ringa!
RING DU OXÅ!!! TVEKA INTE!!!
//Jefos