Någon som har man som är lantbrukare????

Va han det när ni träffades? Om, isåfall visste du kanske vilket jobb det är?

Tack för din hjälp..det är svårt att förutse när man träffas...

Jag är lantbrukare och jag gör ändå väldigt mycket hemma. Min sambo har mycket egentid även om han får anpassa sej en hel del efter mitt jobb.
Vad för lantbrukare är din man? Har han djur?

Jag lämnade mitt ex för han tyckte han hade annat att göra än att stå vid spisen... det har minsann jag också. Det är inte lätt att få ihop ett modernt jämställt förhållande om mannen är lantbrukare, tyvärr. Jag insåg ganska snabbt att jag aldrig skulle stå ut med den typen utav liv, så vi gick skilda vägar helt enkelt.

Kan ni inte skaffa barnvakt ett par kvällar i veckan så att du också får lite ledigt? Att dela på arbetet inom hemmet är inte lätt när man har eget lantbruk, ofta arbetar de ju minst 12 timmar per dag, mycket mer under högsäsong.

Har just tjatat på mitt x (vill vill vara tillsammans..men det funkar inte) att han kanske får fundera en gång till ang djuren.

Jag har också bott ihop med en lantbrukare. Hade säkert kunnat funka om han satsat på just lantbruket och inte en massa annat!

Sen beror det ju på vad det är för lantbruk också. Djur kräver betydligt mer än växtodling, så är det ju.

Sen är det ju mer en livsstil än ett yrke, helt klart. Men nog 17 hinner man hänga lite tvätt eller skala potatis mellan mjölkningarna?

ja om det bara hängde på mjölkning..men det gör det inte..allt foder som ska in då. all jävla skit som ska ut..tar man en bonde då får man räkna med att den större delen av året får man vara solo..så är det bara..vi har ett jordbruk med alla det möjliga djur på gården plus fem barn..vi har gjort så att på grund av att min rygg har pajat så sköter gubben all mjölkning.jag sköter hushåll, barn, osttillverkning det vill säga 65kg varannan dag.. jag har fullt sjå att hinna med allt ändå..barn
.ost hushåll. å så ska gubben ha sitt..du ska inte tro att gubben har en jävlaste stund att han kan hjälpa till inne inte.. glöm det.. ska man ha nån lediget överhuvudtaget får man rikta in sigpå vinterhalvåret

Jag blir riktigt upprörd över det ni skriver! Vadå glöm det att han kommer hjälpa till inne???
Visst det är inte som vilket yrke som hälst men visst går det om man verkligen vill!

Jag har mjölkkor. Jobbar (i stort sett) varje dag. Försöker jobba lite färre timmar på helgen. Jag lagar mat flera gånger i veckan, sköter all tvätt, städning delar vi på. Vår dotter på 2 år är på förskola halva dagen och halva är hon med mej på jobbet.

Vid jobbtoppar ( tex skörd) får min sambo ta mer ansvar hemma med matlagning mm men sen går vi tillbaka till den vanliga fördelningen.
Jag försöker ta ledigt någon dag ibland och i sommar var vi iväg på en liten semester i några dagar.

Visst är det tufft ibland att få ihop allt men det går om man vill!!!

Vill tillägga att problemet ligger inte i djuren utan i att han inte kan bo var som helst. Det är platsen han bor på och människorna som bor där som är problemet. Djuren älskar jag. Men jag hade önskat att han hade kunnat lägga det på hyllan ett tag å sen ta upp det när allt funkar som det ska å han äger det själv.

Jag är uppväxt på en bondgård med massa djur, både hästar och får i ett flertal samt hundar. Att vara bonde är en livsstil och väljer man en person som är jordbrukare så måste man nästan själv också vara intresserad av det för att det ska funka. Djuren/gården flyttar man inte så lätt och bara be en bonde ge upp sina djur är inget går att kräva, det måste vara ett beslut som kommer från dom själva och som växer fram.

Vissa prioder på året har pappa jobbat mer än dynget runt medan andra perioder är det lugnare. Uppdelningen hemma har varit att alla hjälps åt, visst mamma har tagit huvudansvaret för oss barn och hushållssysslorna men hon har också varit mycket delaktig i det som hänt på gården. Trots att vi haft bondgård har pappa varit på alla föräldramöten, kvartsamtal och skjusat oss till kompisar. Även vi ungar har fått jobba, det var många gånger som vi syskon fick hoppa över fester för att djuren skulle flyttas, vägas eller det var andra problem. Men det har definitivt inte gått någon nöd på oss för det, tror heller att det har gjort att vi är dom vi är i dag och inte rädda för att jobba och framförallt ser vad som behövs göras även om vi kommer bort. Tycker att du ska prata med din man och säga vad du tycker, han kanske kan ändra sig men du kanske också kan intressera dig och hjälpa till mer med djuren. Lycka till!!

Tack för alla svar...några positiva och några negativa. Vi har disktterat i dag mannen lovar att hjälpa till mer hemma.

Visst är det svårt att föreställa sig hur det är att vara lantbrukarhustru MEN man vet ju detta med arbetstider inte är 7-16 och att semester inte finns.

Däremot finns det andra fördelar med att vara lantbrukare som inte andra har. Bla detta att barnen har sina föräldrar hemma bla. Ni har frisk luft och tid ni bestämmer över själv.
Framförallt blir man duktig att fixa själv.

Brukar ta fram och läsa Katarina Manzettis böcker ibland, där hon verkligen skildrat detta med krocken av två kulturer.

Själv är jag bondjänta och det har jag haft sån nytta av hela mitt liv, allt jag lärt mig på grden. Gifte mig med en bondpojk och var gift i 10 år med honom. Han derv dock inte jordbruket men all hans lediga tid gick åt till att hjälpa till. Så jag har mycket i bagaget som varit till nytta.

Min äldsta son dyrkar sin farfar och har på sina 15 år mera kunskap inom den branchen än vad man kan läsa sig till. Så det finns fördelar!

Är ej ihop med lantbrukare men har jobbat inom lantbruk i 15år. Jag tycker ni gnäller som tycker att männen inte ställer upp mer hemma. Ni måste ha vetat hur mycket han jobbade innan ni träffades. När det är vår/höstbruk/hö-ensilage-skördar då får man räkna med att mannen är borta 18tim dygnet. Tiden emellan så får man bara njuta av att ha några extra tim ihop per dag. Jag kommer aldrig bli bonde och aldrig bli ihop med en bonde. Trivs utmärkt med att bara vara anställd och få jobba med det jag älskar ca 10tim/dag.

Jag kan hålla med alla att det har sina fördelar att leva med en lantbrukare. Vi har friheten och ren härlig luft.
Vet att en lantbrukare har vissa tider per år som är hemska och att dom jobbar fullt. Men det ger inte mannen rätt att alltid skita i sysslorna hemma och att inte dra in några pengar. Det är inte bara kvinnorna som ska slita som djur. Bönder känner inte så mycket pengar.
Sen jobbar min man inte så mycket resten av året, har några djur i stallet som utfodras på 1 timme. Man kan inte bara klanka ner och säga att man visste att han var bonde innan vi träffades. Precis som alla säger att han hade barn innan ni träffades.
Var mest nyfiken på hur andra löste situationen och hur ni hade det. inte massa negativt..........

Vist finns det för och nackdelar med allt..men bara för att man är lantbrukare måste man kunna dela på jobbet hemma också sedan att det i perioder vid skörd tex inte funkar är en annan sak .
MEN det är viktigt att prioritera sin familj också..
Nu vet jag ju inte hur stor gård ni har men även mindre gårdar brukar kunna ta in en avbytare åtminstonne ett par dagar i månaden så man hinner med sin familj också.
Har en kompis vars sambo jobbar just som avbytare och har 4-5 gårdar han åker till en del minder bara 1-2 gånger i månaden och bla en där de har barn MINST 2 dagar i veckan+ 1-2 hela veckor per år då de tar semester.

Även om man inte har råd till att ha nen anstäld på heltid så gör ju bara ett par dagar i mån då man får ha "gubben" för sig själv mycket!(OCH kanske SJÄLV få en sovmorgon/lite egen tid)

Jag är gift med en lantbrukare. Har ett heltidsjobb och vi Har ett barn sedan 1,5 år.

Hittade ditt inlägg när jag sökte på ?leva med en lantbrukare?. Just nu är jag själv förtvivlad. Semestertider och jag är ledig i 4 veckor 😭

Jag tänker att den som menar att man måste vetat vad man gav sig in på inte förstår vad vi lever i (och mat ska de ha på sin tallrik och då behöver nån odla den).

När vi träffades hade vi inga barn, inget gemensamt hem och han ville ha barn precis som jag. Vi fick ett lite äldre barn med särskilda behov. Är det rimligt att jag ska dra det tyngsta lasset alltid och när jag klagar på det få höra att det är så att vara gift med en lantbrukare? Jag känner mig otroligt ensam i perioder. 

Såklart har jag mycket förståelse för vad det innebär att ha djur och att odla. vi hr varit ihop många år. Men var är förståelsen för mig? Och varför ska bara jag anpassa mitt liv efter omständigheterna?